Fler svenskar känner sig isolerade på nätet

Jag utgår från att om jag kan klara av en relativ enkel sak som att minska på mobilanvändandet, då kan nog de flesta också. Det är inte raketforskning eller ett heroinberoende. Möjligen ett betingat mönster, men sådana saker går att ändra – om man bara vill och lägger lite energi på det.

- Om det är ett sådant utbrett problem att man börjar tala om det på populationsnivå likt en pandemi som genomsyrar samhället, då skulle jag säga att staten är i sin rättmätliga makt tvungen att gå in och begränsa saken, för folkhälsan. Hur detta skulle gå till rent praktiskt finns det många tillvägagångssätt med, praktexempel vore att totalt förbjuda mobiltelefoner på alla skolor och anslutna lokaler under skoltid.

- Om det inte är en nationalkris, utan på en mer personlig nivå, då säger jag sök vård till den som eget bevåg inte klarar av att minska socialmedianärvaron eller annars stoppa undan mobilen — det finns hjälp att få, om det är ett problem som påverkar vardagen och den psykiska hälsan negativt.

Det är inte mer komplext än så. För den som inte behöver medicinsk hjälp för att bli av med sitt beroende eller annars ändra sitt beteendemönster, då är det bara att börja nu; avinstallera dina socialmedia-appar om du känner att du har svårt att låta bli dem

För argumentationens sak;
Det grundläggande problemet handlar om lättja och till viss mån rädsla.

Om jag åsidosätter mig själv och den egna livserfarenheten, eller de i min närheten, då finns det goda anslag att problemet ligger i att folk gärna undviker att aktivt tänka. Och det säger jag inte för att verka nedlåtande eller kränkande, för ingen är perfekt i något hänseende – alla har vi våra fallgropar. Låt mig utveckla!

För att fortsätta på analogin om mat och hälsa (för det är enkelt att sätta sig in i och förstå);
Det är fullt möjligt att hålla en god livsstil när det kommer till kost och hälsa, även för den som lever på en tajtare budget (för att knuffa det argumentet ur vägen direkt). Det tar ett par sekunder extra att kolla innehållsförtäckningen på flingorna innan man kastar ned dem i varukorgen. Att väga en portion med ris istället för att vräka på tallriken, igen handlar om sekunder. Likväl som att en kvart till trettio minuter rask promenad om dagen gör ett under av skillnad för både den psykiska och fysiska hälsan (är dessutom helt gratis).

Precis samma tankeprocess kan appliceras på digital konsumtion;
Stanna upp och tänk en kort stund, "ska jag slå på tredje säsongen av Friends för fjärde gången, eller kanske kolla upp något intressant matlagningsrecept inför helgen?". Att börja applicera dessa tankegångar till de mest värdsliga och tråkiga saker i livet kan verka omvälvande till en början. Men precis som vilken rutin som helst går det fort att komma in i, bara man visar lite jävlaranamma och en geniun önskan att faktiskt förbättra sin livstillvaro – det jag är ute efter i grunden är en förlängning av medveten närvaro (länk: Högskolan Borås).

För att ta det vidare;
Jag kan förstå för någon som är mycket ung, att ta avstånd från dessa saker placerar dem i en riskzon av utanförskap. Men samtidigt finns det bevisligen mycket problem för unga att i huvud taget engagera sig i socialmedia som görs idag. Här krävs det insatser både från föräldrar, samhället, politiker och plattformsägarna att begränsa användandet – om individen i fråga inte kan det själv.

Dock när det kommer till vuxna människor, då är det personens egenmäktiga ansvar att kunna stanna upp och reflektera; "detta är inte bra för mig". Om du väl bestämt dig att mobiltelefonen är den syssla som ska få konsumera tid, var mer selektiv i sekundärvalen. Det är ingen som tvingar någon att oändligt skrolla memes, roliga kattvideos eller annars relativt talat poänglöst innehåll. Det är helt upp till individen att aktivt välja något mer mentalt stimulerande med telefonen väl i hand.

Det är väldigt lätt att förkasta det personliga ansvaret och beskylla kringliggande faktorer, bara knata på autopilot och göra som alla andra eller som man alltid gjort. Mycket enklare än att faktiskt stanna upp, fundera lite och ta aktiva beslut i sin vardag som kan potentiellt vara betydligt mer gynsamma både på kort och lång sikt. För vissa kan det vara ett mindre ingrepp, för andra kan det vara vettskrämmande och överväldigande. Oavsett är jag fast övertygande om att grundproblematiken inte har något att göra med varken internet eller mobiltelefoner i huvud taget när det väl kommer till kritan – det handlar om att froda medvetenhet och konsekvenstänk.

Stäng av datorer och mobiltelefoner och gå ut och träffa folk istället.

Grundfelet hos alla som inte läst på det minsta samhällspåverkan är att resonera som dig 👍

Det är ju egentligen inte så konstigt. Människan är en social varelse där utanförskap har varit något väldigt farligt. Vi är skapta för att ha social fysisk kontakt där det skapas hormon och signalsubstanser av kommunikationen som våra kroppar sköter rent fysiskt.
Vi ser en person, hör en person, känner lukten av den och känner deras värme. Väldigt mycket går förlorat genom tekniken och det blir lite som att kolla på en konsert på Youtube jämfört med att vara där. Du kanske ser och hör det men du känner inte musiken i din kropp, du trängs inte bland människorna, du upplever inte dynamiken mellan bandet och publikhavet.

Det går helt enkelt inte att ersätta fysisk kontakt med digital. Inte med dagens teknik iallafall.

Okej 😂

Folk i allmänhet letar aldrig efter något nytt utan harvar på där de är om inte någon annan övertalar dem att det finns annat på Internet än Facebook. Vuxna som glömt bort hur man Googlar och tror att allt finns i app-format. Någon slags folkbildning behövs.

Å för att ställa en mot fråga.
Vilket problem ser DU som störst?

(för jag ser många)

För argumentationens sak;
Det grundläggande problemet handlar om lättja och till viss mån rädsla.

Om jag åsidosätter mig själv och den egna livserfarenheten, eller de i min närheten, då finns det goda anslag att problemet ligger i att folk gärna undviker att aktivt tänka. Och det säger jag inte för att verka nedlåtande eller kränkande, för ingen är perfekt i något hänseende – alla har vi våra fallgropar. Låt mig utveckla!

För att fortsätta på analogin om mat och hälsa (för det är enkelt att sätta sig in i och förstå);
Det är fullt möjligt att hålla en god livsstil när det kommer till kost och hälsa, även för den som lever på en tajtare budget (för att knuffa det argumentet ur vägen direkt). Det tar ett par sekunder extra att kolla innehållsförtäckningen på flingorna innan man kastar ned dem i varukorgen. Att väga en portion med ris istället för att vräka på tallriken, igen handlar om sekunder. Likväl som att en kvart till trettio minuter rask promenad om dagen gör ett under av skillnad för både den psykiska och fysiska hälsan (är dessutom helt gratis).

Precis samma tankeprocess kan appliceras på digital konsumtion;
Stanna upp och tänk en kort stund, "ska jag slå på tredje säsongen av Friends för fjärde gången, eller kanske kolla upp något intressant matlagningsrecept inför helgen?". Att börja applicera dessa tankegångar till de mest värdsliga och tråkiga saker i livet kan verka omvälvande till en början. Men precis som vilken rutin som helst går det fort att komma in i, bara man visar lite jävlaranamma och en geniun önskan att faktiskt förbättra sin livstillvaro – det jag är ute efter i grunden är en förlängning av medveten närvaro (länk: Högskolan Borås).

För att ta det vidare;
Jag kan förstå för någon som är mycket ung, att ta avstånd från dessa saker placerar dem i en riskzon av utanförskap. Men samtidigt finns det bevisligen mycket problem för unga att i huvud taget engagera sig i socialmedia som görs idag. Här krävs det insatser både från föräldrar, samhället, politiker och plattformsägarna att begränsa användandet – om individen i fråga inte kan det själv.

Dock när det kommer till vuxna människor, då är det personens egenmäktiga ansvar att kunna stanna upp och reflektera; "detta är inte bra för mig". Om du väl bestämt dig att mobiltelefonen är den syssla som ska få konsumera tid, var mer selektiv i sekundärvalen. Det är ingen som tvingar någon att oändligt skrolla memes, roliga kattvideos eller annars relativt talat poänglöst innehåll. Det är helt upp till individen att aktivt välja något mer mentalt stimulerande med telefonen väl i hand.

Det är väldigt lätt att förkasta det personliga ansvaret och beskylla kringliggande faktorer, bara knata på autopilot och göra som alla andra eller som man alltid gjort. Mycket enklare än att faktiskt stanna upp, fundera lite och ta aktiva beslut i sin vardag som kan potentiellt vara betydligt mer gynsamma både på kort och lång sikt. För vissa kan det vara ett mindre ingrepp, för andra kan det vara vettskrämmande och överväldigande. Oavsett är jag fast övertygande om att grundproblematiken inte har något att göra med varken internet eller mobiltelefoner i huvud taget när det väl kommer till kritan – det handlar om att froda medvetenhet och konsekvenstänk.

Så jävla gött att internet finns så att jag slipper prata med folk i verkligheten.

Då måste man ju prata med folk.
Nej tack.