Vilket progammeringsspråk?

Ska du satsa seriöst på spelprogrammering är det nog bäst att börja med ett lågnivåspråk, i detta fallet c++.

Men eftersom programmering på gymnasiet är rena rama lekstugan så spelar det ingen roll vad du läser, du kommer ändå få göra om allt på högskola. Läs något som är kul(ger snabbt resultat) istället, dvs C# eller Java.

Så var det iaf på vår skola, läraren kunde inga avancerade saker i c++ så vi fick sitta och nöta if-satser och sorteringsalgoritmer i ett konsolfönster en hel termin. I javakursen gjorde vi allt sånt basic första veckorna och lekte sedan med grafik och spel resten av terminen.
Och då läste vi ändå java innan c++ :/

Läste både
Programmering A & B, B läste jag dessutom 2 ggr.
Alltså A & B i Java och sen en till B kurs i C++.
Men på gymnasienivå är allt skit, man lär sig inget alls. Jag har nu noll kontroll på C++ och fick då ändå VG, helt enkelt så basic att det räcker med att läsa 50 sidor i valfri C++ bok typ

Det spelar absolut ingen roll vilka programmeringskurser du läser på gymnasiet.
Är du intresserad så lär du dig bättre själv med en bra bok, tempot är rena skämtet, och undervisningen mer eller mindre alltid värdelöst (egna erfarenheter samt andras).

Och hur högt en cisco-certifikation står beror såklart på vad du vill jobba med, men oavsett vart du tänker söka jobb så kommer det vara bättre än valfri gymnasiekurs.
INGEN utvecklar-arbetsgivare kollar vad du läst på gymnasiet (betyg osv) och baserar anställningen på det. Om du blir anställd utan vidareutbildning så kommer du bli det pga dina kunskaper/erfarenheter (arbetsprov eller liknande), för nivån på gymnasiekurser inom programmering är alldelles för låg för att man ska komma någonstans som hellst med det i arbetslivet.

Angående språk så rekommenderar jag C#, då det enligt mig är ett mellanting mellan java och c++. Man kan snabbt slänga upp grafiska program och man kan även gå ner mot djupet och koda på lite lägre nivåer.

Man blir varken en bra programmerare på gymnasiet eller högskola om man enbart gör det som krävs. Det handlar om hur mycket extra man gör utöver kurserna, väljer man programmering på gymnasiet så får man extra tid att öva och lära sig. Lärarna på gymnasiet brukar inte vara de bästa, men alltid brukar de kunna något.
Dock är det oftast bättre att läsa extra matte på gymnasiet istället för programmering, om man ska bli programmerare och inte redan läser till matte E eller F. Detta för att förbereda för vidare studier, annars går det oftast går fint att koda utan att blanda in diff.ekv och komplexa tal i varenda program.

Angående gymnasiebetyg så skickar jag och många inte ens med det då vi söker jobb, men det beror ju på hur mycket efter man har gjort och hur många år sedan man gick på gymnasiet. Ingen mening att bombadera arbetsgivaren med en massa saker som inte är något värt. (av samma anledning som att inte alla högstadiebetyg medskickas)

Om du verkligen är seriös så skulle jag föreslå att börja med C före C++.

Inte för att vara tråkig eller så, men finns det inte redan 3000 trådar om just detta?

Men till topic:
Om det enbart är speltillverkning du vill jobba med så ska du nog fråga spelföretag om hur framtiden ser ut, kommer dom fortsätta med C/C++ eller gå över till C#?
Gäller ju att anpassa sig efter hur dom utvecklar, sen gör ju inte alla företag som dom andra företagen, men iaf..

Annars, lär dig C, C++ och C#.
Kan du C, så är det lätt att lära sig C++, kan du C++ så är det lätt att lära sig C#, kan du C#... då kan du nästan det mesta inom C/C++

Ska du bli seriös programmerare ska du överhuvudtaget inte börja med C++, java eller C#. Det är som att körskolan skulle börja med att sätta dig i en F1bil och säga åt dig att köra. Det enda du kan lära dig på de där kurserna är syntax, men lika lite som du blir språkkunnig för att du kan en ordbok utantill blir du programmerare för att du kan syntax utantill.

Om du vill lära dig C++ är det som sagt inte nödvändigtvis just C++ du ska lära dig först
Börja med att köpa den här boken
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0131103628&s=1
Läs den, förstå den och koda lite i C. Sen kan du virra vidare till C++.

Samma sak säger de som programmerar hårdvarubeskrivande språk om assmebler, C och dylikt.
Problemet med resonemanget är att man själv har en egen definition av seriös programmerare och vad de nu skall kunna.

Skall man koda tunga spelmotorer javisst är det bra att börja med C, vill man mer hålla på med speldesign så kan man börja högre upp och istället gå neråt allteftersom man lär sig mer. Det viktigaste är, enligt mig, att man har roligt när man håller på, för tycker man det man inte gör är skoj så kommer man inte heller bli bra på det. (mig & matte som jag inte gillar)
Så genom att börja högre upp kanske man har det roligare och då lägger ner mer tid på det istället för att hoppa av p.g.a. tråkighet.

När jag läste pascal på gymnasiet så satt vi som Chimaira ovan med sorteringsalgorithmer och liknande hela tiden, det var många som blev av med sitt programmeringsintresse efter den kursen.

Först och främst, jag jobbar inte inom programmering eller har kunskap om hur företag hanterar gymnasiebetyg, men detta är vad jag tror.

Om du söker jobb direkt efter gymnasiet såoftast bryr de sig inte om dina gymnasiebetyg utan du måste verkligen kunna din grej. Programmering A och B låter dig utforska och göra småprogram som jag har svårt att tro att något företag ser något större värde i.
Om du därför väljer C under gymnasiet och upptäcker att; "wow - det här suger dolme, bara massa konsolprogram som gör om celsius till fahrenheit". Vissa tycker det är jättekul medans andra vill göra andra saker då kanske Java går mer rakt på sak? Vad vet jag - du får pröva dig fram, och att välja gymnasieämnen endast urifrån vilka jobb du kommer få i framtiden är ganska dumt enligt min mening, tycker du programmering är tråkigt; vill du verkligen jobba inom det då? Pröva dig fram och syssla med det du tycker är skoj.

Och vad är det som säger att du inte kan läsa C++, Java och C# samtidigt. Jag lärde mig 100gånger mer hemma än under programmeringslektionerna i skolan (gymnasiet).

Att de blev av med sitt programmeringsintresse var ju tråkigt, men är man bara intresserad av att lära sig syntax istället för att lära sig tänka som en programmerare, då blir man aldrig en bra programmerare ändå. Det är ungefär som att säga att man blir bra på matte för att man kan satser utantill.

Om du tänkte söka jobb direkt efter gymnasiet är det EXTRA viktigt att du lär du själv även utanför undervisningen. Jag är övertygad om att en privat utbildning är överlägsen en kommunal (dom kommunala är oftast rätt sämst), men du kommer ändå inte lära dig allt du behöver för att kunna bli en vettig programmerare.

Jag rekommenderar att du först lär dig grunderna i programmering, förslagsvis i C om du senare vill utveckla i C++, gå sedan vidare och läs på ordentligt om datastrukturer parallellt med objektorienterad utveckling i valfritt språk.

Grejen är ju dock den att C++ inte är nog högnivå för att kunna abstrahera bort alla baskunskaper man _behöver_ från C. I java, python m.m. så behöver du inte bry dig om att tänka på pekare, referenser osv (iom att grejer inte skickas by value utan by reference) utan det kommer mer självklart. Att koda C++ utan att ha bra koll på C blir oftast rätt vidrigt.

För mig handlar programmering mer om att skapa, än något annat :).

Vilket den vanliga ingenjörs- och gymnasiematten typ går ut på och sedan i senare analyskurser ta reda på lite smått varför satserna är sådana. Civilmatten är dock mycket djupare med engång. Vilken väg som är bäst beror helt på för vem, det är dock svårare att bli bättre via omvägen men chansen att man hoppar av är mindre.

Självklart, men det jag syftar är att man nödvändigtvis inte behöver börja med lågnivå och gå uppåt. När/om man börjar på högskola så kommer man bli tvingad att lära sig C ändå. (ofta som första programmeringskurs, om det nu inte har ändrats)

1. Inse att du inte ska begränsa dig till något specifikt språk. En bra programmerare (som kan mer än syntax alltså) har enkelt att lära sig ett nytt språk inom samma paradigm. Sen finns det språk som skiljer sig mycket men de är ovanligare, även om de är väldigt eleganta (sorry men emilsson har påverkat mig). Som java och C#. Kan du svenska förstår du vad en norrbagge säger (på norska). C++ har inte lika mycket bortabstraherat så skillnaderna är större där.
Men om du inte är van vid programmering är det viktigare att hålla intresset vid liv än att mala med konsollprogram i C.
Dessutom, varför ska man lära sig C före C++? Har jag alltid undrat varför "alla" säger det. Är det inte lika bra att lära sig C++ utan objektorienterade delarna men man får ju den exakta syntaxen rätt, sen när tid är mogen dra nytta av objektorientering.

Och på gymnasiet blir du inte någon välutvecklad programmerare om du inte gör mycket själv (så kurserna blir en barnlek). Högskoleutbildning är att rekommendera om man inte är tokdisiplinerad på att studera själv.
Det går ju att bara gå gymnasiet och bli bra programmerare och få anställning som det, men jag skulle säga att då har programmeringskurserna på gymnasiet haft en mikroskopisk del i det hela.
Se matricks här i forumet - inte högskoleutbildning (om jag minns) men skarp som fan. Men så är han ju typ uppfödd med programmeringsspråk

Ta chansen och missa inte att läsa lite vanliga språk också på gymnasiet, det är träligt och (ev.) kostsamt att göra sådant senare i livet. Det är vad jag ångrar med min gymnasietid.

edit:
Och matematik! Diskret matte är väldigt bra har jag hört (och som jag läst kursplanen), det har man nytta av inom programmering och det kommer på universitetsnivån också om man läser tekniskt, så lika bra att börja med det på den slappa gymnasietiden.
Man blir inte dum av matematik eller språk

Många bra punkter här.

Jag tror att folk säger att man ska lära sig C före C++ helt enkelt för att det var så de lärde sig, och att det är lätt att få Cprogram att fungera i C++. Dock vet jag inte hur smart den metoden är.

Diskret matematik är bra, dock vet jag inte hur omfattande kursen på gymnasiet är. Jag tror att den stannar vid det man går igenom första eller andra föreläsningen på universitetet. Dock är Disk Matte bra för att den på ett naturligt sätt introducerar begreppen Rekurssion och Itteration och hur man designar algoritmer av dem.

Jag vet förövrigt att det här inte är svaret du vill höra, men jag tror att det här är en bättre introduktion till programmering än någon gymmnasiekurs.

http://swiss.csail.mit.edu/classes/6.001/abelson-sussman-lect...

Syftar du på trådskaparen? Annars förstår jag inte alls.
På innehållslistan verkar det vara som introduktionskurser till datavetenskap brukar vara. Jag hade något liknande (inte lisp utan standard ML). Det förbreder för resten av utbildningen.

Det som är problemet med programmerings på gymnasiet, det är bara några kurser, inte ett helt program för just det. Jag menar inte att det ska instiftas, men det är mer hobbykurs över det.

Som många andra skriver så kvittar det vilket språk du väljer, en bra programmerare lär sig ett nytt språk på ett par dagar. Det som är svårt / tar tid att lära sig är API:s, dvs det du programerar mot.

Sen tror jag att har man inte gått kurser och lärt sig om grundläggande saker som datastrukturer ( listor, träd, stackar mm ) och vilka algoritmer som man använder på dessa så får man svårt att skriva bra program. Finns massa hobbyprogrammerare som inte kommer längre för det vet inte vad ett binärt sökträd är och det är inte direkt nåt man bara kommer på själv.

Så ta vilket språk som helst och se till att skaffa böcker eller lärare som lär ut hur datastrukturer och algoritmer fungerar. Det är en bra start. En annan sak många underskattar när det gäller programmering är matematiken, särskilt om du ska pyssla med spel, se till att du kan din linjära algebra annars blir det svårt.