Gå ner i vikt - tråden

Det här är ingen studie och det är inte så här man refererar. Jag gissar att det finns en anledning till att du inte länkade din ”studie” då det är en studie i cherry picking.

Edit: När jag googlar din så kallade källa får jag en amatörblogg vid namn Hopp och Hälsa. Det är inte direkt en peer reviewed metastudie. Blogginläggen innehåller heller inget referat. Du kunde lika gärna länkat kostdoktorn

Just sötningsmedel och kanske aspartam i synnerhet är nog bland de mest genomforskade medlen i historien som sockerersättare, och forskning som visar att det är onyttigt är begränsat till fenylalaninkälla (dvs risk att det får fenylalaninets negativa effekter) och att det har en laxerande effekt vid överdriven konsumtion. Om det är nyttigt är nog sällan forskat på?

Nåväl.

En beroendefråga är det ganska säkert, i alla fall för mig. Jag älskar att äta, och kan äta hur mycket som helst. Om jag går upp i vikt så är det för att jag inte orkar låta bli att äta godis/mycket (stressad, sjuk etc)

Pepsi max har varit en viktig del i min viktnedgång tycker jag, sen kanske jag har den o skylla på att sötsuget aldrig helt försvinner?
Jag tycker det är gott att kunna ta sig en pepsi max när sötsuget rinner på iaf det funkar helt okej och kostar inget kalorimässigt.

Alltså… Tror du den här tråden överhuvudtaget hade behövt finnas om det var lätt att sluta äta skit och bara äta sunt? ”Ät rätt, rör på dig, drick vatten”. ”Ät inte mer än vad du förbränner”. Hur enkelt som helst, eller hur? Eller inte.. Då skulle inte halva världen vara överviktig. Det är oerhört svårt att hålla fast vid en sund livsstil om man varit överviktig. Kroppen vill tillbaka till den vikt man en gång haft, den högre vikten alltså.

Lätt är det när man väl bestämt sig. Har man bestämt sig halvt så är det svårt. Det handlar ju ändå om att du själv ska ta hand om det. Det är dina val att äta godis och dricka cola.

Men det tar absolut tid att programmera om hjärnan.

Jag åt med skit och var överviktig. Varje dag. För att det var enkelt och jag var lat efter jobbet. Kunde äta 4 panpizzor lätt varje dag till kvällsmat. Idag vet jag att det var 1600 kalorier bara i den måltiden. Jag åkte till affären, köpte stora delicatobollar, 4-5st och åt dom i bilen. En påse chips på fredag en på lördag, pizza varje vecka. Kunde äta 3/4-delar av en familjepizza gjord på 3 degar.

Visst fanken är det inte lätt att sluta om man inte bestämmer sig. Jag har försökt många gånger halvhjärtat och misslyckats. Denna gången hade jag bestämt mig.

Det handlar mer om nått att bestämma sig för. Gör man bara det. Nej, då är det inte svårt. Hälsan är viktigare än en delicatoboll eller påse godis.

Varför skulle E-ämnen vara dåligt? Det är bara en markör för att det är ett godkänt ämne i livsmedel.

Du vet inte vad du pratar om. Desinformation sprider du.

Saker kan få existera trots att man inte förstår dem. Jag förstår inte hur en processor fungerar, och det är ju bara sand som man satt elektricitet igenom. Men likt förbenat så fungerar de. Du förstår inte hur jäkla mycket forskning det har tagit för att ta fram saker som aspartam, så du ska nog inte sitta och "förstå dig på".

Aspartam måste ju vara det mest forskade på ämnet som finns, för det är nog många personer som vill att det ska vara dödsmedel som orsakar både 5G och autism, men det verkar inte som att någon lyckats.

Du är precis som folk som säger "Det är ju såklart inte bara nötkött i Mcdonalds hamburgare, det förstår väl vem som helst", men MCD är ju också det företaget som ligger mest under lupp av alla, men likt förbannat så är det ingen som lyckats bevisa att något annat än salt och peppar används i deras kött.

Sluta sprid dynga så som att man är idiot om man tror att Cola Zero är ofarligt.

Med det sagt: Jag har gått ner dryga 11kg sen april förra året, är på väg upp nu men det är gym-kilon, vilket är helt ok

Det jobbiga med sin resa mot lägre vikt, bättre välmående och hälsa tror jag är att bryta mönster och sedan hålla fast vid förändringen. På det sättet liknar det ett beroende men ändå inte. Det går att bryta med droger men inte med mat. Jag tror inte man ska behandla alkoholism och övervikt på samma sätt.

Alla vet vad sin övervikt beror på ganska säkert!
Om man sätter upp ett mål att gå ner säg 10kg så går det ganska enkelt att fixa med diverse ”metoder”. Problemet är bara att när nar man är i hamn med det så går det ofta tillbaka till ruta ett. Allt från några veckor till ett år eller två. Fortsätter man sin ”diet” under längre tid så gissningsvis unnar man sig gott då och då och måste banta bort slarvet efter semestern, julen eller vad det nu kan vara. Många jag känner lever så, en ständig kamp mot vikten!

Jag har själv varit där!

Att ersätta en pizza och ett par öl (exempel) med en låda grönsaker går inte en hel livstid.
Mitt tips är att ta det lugnt, låt det ta tid. Ersätt en del i taget, inte allt på en gång.
Börja gör något bättre idag än du gjorde igår, hoppa EN pizza ena dagen. Fyll på med motion 10 min per dag. Det är lätt att minska 7000 kalorier på en månad (ca 1kg kroppsvikt). Lika lätt att förbruka ytterligare 7000 kalorier på en månad på motion. Där har du ca 25 pannor på ett år! Ta siffrorna som exempel, inte mer än så. Det finns forskning på vad som är hälsosam motion. Ha som mål att komma upp i den mängden och håll i det, den tiden har alla.

Garanterat är man mer taggad i början, träna (exempelvis promenader) mer då! Inte i första hand för viktnedgången som motion innebär utan för hälsan det ger, även mentalt. Det är viktigare med den långsiktiga förändringen så skynda inte! Jobba på ändrade vanor istället för att jaga kilon med pulver, GI, grönsaksluncher eller annat som ändå kommer resultera i ingenting när man synar det i backspegeln.

Hitta en nivå på pizzakäkandet (exempel) som du kan leva med på lång sikt och rör dig mer än du gjorde innan så kommer det gå bra. Efter ett par år så är det din nya vana och sätt att leva på utan krig mot vikten.

Detta är det enda som fungerat för riktigt för mig. Låg på 115 pannor som mest och det tog nog 5 år att göra hela resan ner till 80 som jag legat på de senaste åren. Tränar aktivt minst 150min i veckan och sätter mina 10 000 steg per dag gör jag för att må bra inte för att banta. Käka pizza (exempel) gör jag när jag vill och är sugen.

I våras visade vågen på 100kg (är 178cm) och jag fick en tankeställare.
Har sedan dess enbart ändrat kosten, i övrigt ingen ändring i aktivitetsnivån, den enda "träningen" jag har är väl att jag promenerar ganska mycket.
Kör nu 5:2 och försöker undvika godis/kakor osv på vardagarna (men fuskas en hel del), och på helgerna äter jag nästan lika onyttigt som tidigare.
Ligger nu på 86kg.
Målet är 75kg, och tänker snart dra igång lite styrketräning också.
Så går framåt!

Den 18e Oktober började jag deffa, vägde då 88, idag väger jag 72,3. Jag vägde 107 kilo som mest när jag började träna varje dag hösten 2017.

Enda jag gjort är räkna kalorier tillsammans med träning.

Dricker cola zero ofta för övrigt.

Jag är 182cm & 29 år, har pendlat upp och ner i vikt i 10 års tid där jag för det mesta legat på runt 95-102kg. Som lägst i vuxen ålder har jag vägt ca 82kg, då var jag 19. Under hela uppväxten var jag överviktig. Har börjat tränat flera gånger och försökt ätit nyttigt men har fallit tillbaka efter ett tag varje gång. Men våren 2021 testade jag något nytt, jag testade att fasta.
Då började jag på ca 95kg och började äta ett stort mål per dag och det blev då nästan alltid lunch, oftast en stor buffé. Sedan drack jag endast vatten (inget kaffe eller te) tills nästa lunch dagen efter. Detta var jobbigt i typ en vecka, men sedan så blev det mycket lättare. Att gå och lägga sig på tom mage var bland det svåraste och jag föll tillbaka någon gång i början och klev upp och åt något. Jag hade som regel att jag fick fuska på helger om jag ville, vilket jag gjorde rätt ofta för att kunna leva ett normalt liv och äta med vänner/familj.

Jag gick då ner från 95kg till 75kg på typ 3 månader, där dom första 15kg gick väldigt snabbt. Nu har jag hållit mig på 75kg utan större ansträngning sedan dess och jag äter numera frukost, lunch, middag och ibland mellanmål. Äter godis, pizza och bakelser, allt som är gött.

Det som fastandet gjorde för mig som inget tidigare försök har lyckats med var att jag lärde mig att vara OK med att vara hungrig, att jag vet att jag har styrkan att avstå från onödiga kalorier, att kunna gå och lägga mig hungrig utan problem för jag har gjort det så många gånger, jag behöver inte den där kvällsmackan.

Jag känner mig fri att äta gott men har styrkan att inte gör det för ofta helt enkelt. Och jag är så fruktansvärt nöjd att ha nått en vikt jag inte trodde jag skulle kunna nå, jag ser t.ex. mina magrutor för första gången i mitt liv, vilket jag var tveksam till om jag någonsin skulle göra. Jag lyckades med allt detta utan att träna, endast sporadiskt men med frekventa promenader då jag älskar att promenera. Jag har inte fastat en dag sedan sommaren 2021 och känner inget behov av det, men jag är så tacksam att jag testade det, för det är det enda som verkligen funkat för mig. Nu har jag kommit igång med styrketräning och tycker för första gången att det är väldigt roligt, för nu ser jag resultaten tydligare och jag älskar att jag kan se pumpen jag får i musklerna. Ska bli spännande att se vart jag hamnar

Tänk på tonen i tråden är ni snälla.

Ett gäng tråkiga inlägg har raderats.

/D

Har halkat tillbaks till gamla vanor.. Det gick väldigt bra länge men efter sommaren och speciellt nu på hösten har jag moffat i mig en hel del.

Fika efter frukost med bullar, fika när man kommer hem och mycket godis och snacks till fredag/helg. Stora portioner med mycket pasta till luncherna. Har bara gått upp 1.5Kg men känner att nu får jag skärpa till mig! Gick jue ner nästan 30Kg, det vill jag inte göra om igen från början!

Väldigt lätt att halka tillbaks, speciellt nu på hösten när man sitter inne mer.