Att lagra böcker hemma i bokhyllan är för att skapa en "själ" håller jag inte med om. Det är om något en en prylfixering. Våra bibliotek är fantastiska, böcker skall delas! Tex Umeå stadsbibliotek tidnings avdelning med en massa intressanta (dyra) special magasin är kul att spendera tid hos.
Tror dock det är en generations fråga. Jag försöker att plocka (slänga) rensa saker efter mina föräldrar, min mor bor kvar och efter ett liv finns det en massa böcker som alldrig har läst mer än en gång om ens det. Jag frågade min mor om logiken att ha en massa böcker framme som alldrig läses och en del av responsen kan väl kokas ihop som en klass fråga, att det är en prydnad som signalerar något. Men efter vi pratat ett tag så insåg hon hur konstigt det var och jag fick börja rensa. Hennes generation skapade en bostads "själ" med en bokhylla fylld av böcker som alldrig/knappt läses. Men som sagt jag tror det dels är en generations fråga och/eller en utveckling av hur vi ser på saker samtidigt som tekniken går frammåt.
Jag häller inte med din tolkning av Le Corbusiers bostad "a house is a machine for living in" som stumt, opersonligt. Tvärt om, Le Corbusiers sätt att kombinera design och färg för att personifiera en bostad för att skapa en själ var banbrytande på 20talet, och något som vi tar efter idag för att skapa en "själ". Lustig referens till din slutsats.
