Krönika: Hur hinner Svensson med alla 100-timmarsspel?

Jag känner igen mig, duckar ofta långspelen nuförtiden och när jag inte gör det så spelar jag sällan klart. Tappar helt enkelt suget av vetskapen att spelet kommer kräva all min fritid framledes.

Brukade älska långa jrpg's när jag var yngre, spelade mycket mmo rpgs och andra tidskrävande spel. För mig tror jag den största anledningen är att jag sällan är spelsugen på kvällarna efter en heldags jobb. Det lämnar helger, och det är inte säkert att jag känner för att spela något då heller.

Spelar väldigt sällan spel som man "spelar igenom". Det blir mer simulatorspel eller andra helt öppna spel där man själv bestämmer vad man vill göra och när man har spelat klart.

Skulle jag spela ett spel med linjär story skulle jag nog vilja att det höll sig under 20 timmar. Finns liksom ingen story som är värd mer tid att berätta.

Om någon känner att tiden inte räcker till innebär det dock att personen önskade att den gjorde det, vilket då är ett tecken på att det som du tycker är mer meningsfullt inte räcker för denne person för att känna sig helt tillfreds. Tycker man att annat är viktigare och är nöjd med det uttrycker man det bara som att man tappat intresse för att spela, eftersom annat fyller funktionen som spel gör.

Ett vanligt fel många gör är att anser att det som de tycker är viktigt, eller vad som är normen, är det som alla ska göra.

Sedan är det en social prioritet. Efter 30 så försvinner folk man spelar med ”varje kväll” i rask takt. De har barn, jobb, partners osv. Nu blir det man träffas och gör andra aktiviteter istället.

Jag lade ingen personlig värdering i detta, utan skrev endast "verkligt meningsfullt". I krönikörens fall så verkar det som att familjen går först, vilket då antagligen är mer meningsfullt för honom än att spela datorspel.

Däremot så kan det också tyda på att han inte har reflekterat djupt nog innan, eftersom tiden "inte räcker till". Vid full insikt och acceptans så hade det inte funnits en obekvämlighet i att ge upp en distraktion.

Mvh

Ens tid är begränsad. Kan eller vill man kunna spendera tid med att spela kan de 100 timmarna vara mer värd är 1-10 timmar utspridda på en massa andra spel. Viktigt att prioritera sin tid, den är mer begränsad än de flesta kanske inser.

Personligen är spel ett stort intresse och något jag gärna prioriterar när jag är ledig. Är singel och har inga barn vilket annars hade begränsat ledig tid rejält. Nu gillar jag längre spel ofta då de brukar vara lite matiga men samtidigt uppskattar jag kortare spel emellan för lite variation.

Nu spenderar jag väldigt lite tid, relativt spel, på film och serier då dessa sällan ger mig så mycket. Film kan hålla rätt bra kvalitet fortfarande även om det är glest mellan intressanta filmer för mig. Serier upplever jag vara onödigt långa med mycket meningslöst innehåll som mest verkar vara till för att få serien att framstå som längre för att ge content till streamingtjänster. Sällsynt att jag tittar fokuserat på en serie idag, oftast är det något jag har igång när jag gör annat.

100 timmar spel? Helt okej för mig! 100 timmar serier? Slöseri med tid, om jag inte gör något annat medans.

Samma inflation har ju skett med filmer. När Titanic släpptes -97 tyckte man den var brutalt lång med sina 2,5 timme speltid. Idag släpps ju knappt en film kortare än 2 timmar, och 3 timmar är långtifrån ovanligt. Den ultimata filmlängden är egentligen 1,5 timme.

Generaliserar du inte lite hårt där? Menar du att det existerar inte någon film som är bättre av att vara över 1.5 timmar? Alla filmer som kan skapas kommer automatiskt vara sämre av att vara längre än så?

Jag tar hellre att några filmer ibland är för långa över att de tvingas att ge upp saker som är viktig för storyn för att nå en arbiträr runtime, men så har jag också totalt slutat se filmer på bio utan allt konsumeras hemma där längre tid inte är något problem, det går alltid att pausa om man behöver.

Tidigare hade jag bättre tid fast även jag fortfarande är singel så har nu 2 katter + hobby (musikpromotande) tagit över. Kommer inte ihåg senast när jag skulle ha spelat och då är jag ändå sån nattuggla som går (för) sent och sova typ kl 2 på natten...

Av de spel som dykt upp de senaste månaderna är det bara BG3 som verkar intressant.
Är ju inte någon större gamer längre, men inte ens när jag spelade mycket var det särskilt många spel som drog, testade många men de flesta rata jag snabbt, hellre ett bra spel jag gillar med lång speltid än 100 spel med kort speltid men som jag inte gillar.

Tror vi måste börja reflektera mer över vilka spel vi faktiskt tycker är kul och som respekterar vår tid, och vad som är rena psykologiska fällor konstruerade för att ta upp din tid.

Exempelvis spelar jag 90% enbart Baldurs Gate 3 för tillfället. Resterande 10% går till valfritt multiplayer-spel med kompisar eller barnen.

Jag känner inga problem med att enbart lägga 1-2 timmar åt gången på BG3. Där kan jag spela mina egna villkor, och tar spelet lång tid är det för att jag gillar att spela på ett visst sätt. Inget i spelet känns som utfyllnad eller tvång. Jag hade tekniskt sett kunnat köra igenom det på säg under 20 timmar om jag hade velat.

Skillnaden är stor mot exempelvis Battlefield 2042. Ett spel som jag egentligen inte tyckte var så himla kul. Men ändå har jag lagt över hundra timmar på det. Varför? Dels är det ju kompis-faktorn såklart - Det är kul i stunder om man spelar tillsammans.

Men främst är det ju för att testa och låsa upp allt som säsongen har att erbjuda. Hade man inte haft de morötterna hade det inte blivit lika mycket spelande kan jag säga. Spelet utnyttjar FOMO och endorfinkicken man får av att ständigt låsa upp saker. Din hjärna blir lurad att komma tillbaka.

Det är bara ett exempel på spel som är utformade för att bara hålla kvar din uppmärksamhet under längre tid. Assassins Creed serien är ett annat bra exempel där den öppna spelvärlden utnyttjas till 90% med meningslösa sysslor. Att grinda i Diablo eller WoW är andra exempel. Jämför med exempelvis Zelda, Witcher 3 eller Skyrim, där det mesta man gör känns meningsfullt trots att det kanske inte är det.

Jag säger inte att single player är svaret på allt. Däremot måste spel designas mindre cyniskt och fokusera på att ge spelaren mer värde - inte utgivaren/aktieägaren.

Så tänk på det nästa gång en NPC vill att du gör ett fetch-quest, eller dagens digitala säsongsutmaning inte fyller dig med glädje.

Ser helt klart hellre att spelen blir rimligt prissatta och ligger runt 10-15 timmar. Körde igenom hela Half-Life-serien under mellandagarna och blev glatt överraskad över hur lagom långa spelen var. Man hann gå igenom en story på ett bra sätt, utforska olika spelmekaniska idéer till fullo utan att tjata sönder dom, och hann få ett bra avslut, lämna mersmak men inte lämna en med känslan att man inte fått ut nåt av spelet.

Sen gillar jag många spel som är längre, men när man ska ha en utstakad single player-story som tar 60 timmar så hinner man ju bli less. I TotK där utforskandet är spelets huvudsakliga styrka så gör det inget att det finns enormt mycket att utforska. Likaså Mario Odyssey vinner mycket på dess stora skala, men där är det lätt att bryta ner spelandet i små portioner och det tycker jag inte gör något.

Spelen blir ju kortare..?

Känns som alla nysläpp är AAA-action som man bränner på 3 kvällar.

BG3 är ju ett undantag och ska ju vara långt, det är liksom grejen.

Om nu ett spel är Riktigt långt och du är engagerad hela resen igenom, vad är då problemet ?
Jag har aldrig hört någon klaga på en bra bok även om den är tjock som en tegelsten.

Lättare att hålla sig till multiplayer spel. Då kan man aldrig klara av det och man behöver inte känna ångest över att man spelade för lite på ett spel.

Jag gör skillnad på stora spel, och på långa spel.
Jag kan klara Elden Ring på ett par timmar. Men det är väldigt stort.
Jag kan inte klara BG3 på ett par timmar. Och det är väldigt stort.

Och som jag skrev, rollspel ska väl ändå vara stora. Som att läsa en tegelsten fantasy. Eskapism att återvänta till under en längre period, med mer trådade stories och karaktärer.

Armored Core fick väl kritik för att vara kort.

Här har du antagligen den bästa statistiken att gå på
https://howlongtobeat.com/stats

Väljer man bort rollspel så är nyare spel kortare från vad jag kan se. Ex Action.

Saker kan upplevas märkliga när det kognitiva sviker.