Om du vill att din hårdvara ska vara officiellt supporterad under Linux, så får du köpa hårdvara vars tillverkare supporterar Linux. Svårare än så är det inte.
Oftast är drivrutinerna inte fristående på samma sätt som i Windows, istället bakas de in i Linux-kärnan, och utvecklas även i många fall av hårdvarutillverkarna själva som bidrar med källkod till Linux-kärnan, men ibland kan det vara andra som jobbar på drivrutinerna också. Det finns liksom inga separata drivrutiner att ladda ner i sådana fall, de distribueras som en del av själva Linux-kärnan, och därmed behöver de inte heller signeras av de individuella tillverkarna.
De gånger drivrutinerna är separata är då drivrutinerna i sig inte är öppen källkod, som t.ex. för Nvidias drivrutiner för deras grafikkort, men det är ganska ovanligt.
Sedan om man tar valfri dator som är byggd att köra Windows, eller något tillbehör utan officiellt Linux-stöd funkar det ofta ändå, vilket ändå är rätt bekvämt, men det är väl mest något för hemmabruk, inte om du ska köra det i en stor företagsmiljö som du är inne på. Ibland funkar det inte, och då är det för att just den hårdvara som sitter i datorn någon försöker köra Linux på utan tillverkaren support inte fungerar.
Men detta är inget som är specifikt för Linux på något sätt, om du t.ex. försöker köra Windows på en Steam Deck OLED så kommer du inte få igång Wi-Fi, Bluetooth, eller ljudet p.g.a. det inte finns några drivrutiner. (Källa: Steam Deck - Windows Resources) Den gemensamma nämnaren här är att installera ett annat OS än datorn ursprungligen är designad för, inte att Linux eller Windows är mer eller mindre förträffligt.
Angående kodsignering: När du installerar en Linux-kärna genom din Linuxdists pakethanterare så är ju paketet digitalt signerat av din Linuxdistributör i de flesta fall. Du får välja om du litar på dem eller inte när du väljer Linuxdist.
