Bit, samplingsfrekvens mm när det gäller ljud.

En ljudsignal är kontinuerlig men en dator kan bara arbeta med diskreta datamängder. Ett "smakprov" eller ett sampel är amplituden på ljudet i det ögonblick det lästes av, samplingsfrekvensen är då hur ofta man läser av den kontinuerliga signalen. "Bit depth" är hur många bitar man behöver för att beskriva värdet på "smakprovet"/samplet, "bit rate" är hur många bitar per tidsenhet som används för att beskriva den avlästa diskreta signalen.

ingenting, när vi spelar upp "smakproven"/samplen så kommer det mellan dom att interpoleras fram.

Tänk dig att vi har en analog ljudsignal. Denna signal är tidskontinuerlig och innehåller oändligt mycket information. Nu vill vi göra om signalen till en digital signal eftersom en digital signalprocessor inte klarar av att hantera så mycket data.

Detta gör vi genom att sampla signalen. Att sampla signalen innebär att man plockar ut mätvärden ur signalen med jämna mellanrum. Den nya signalen kommer då att vara en tidsdiskret signal. Med en högre samplingsfrekvens får vi fler mätpunkter per tidsenhet och kommer då att kunna återskapa signalen med en högre noggrannhet (fler frekvenser återskapas).

Men eftersom varje sampel är ett värde med oändlig noggrannhet så måste man även här förkasta data. Här bestämmer förmodligen bitdjupet hur många bitar som ska representera varje sampel. Med fler bita får man en högre noggrannhet på samplet (exaktare nivåer).

Information mellan varje sampel har nu blivit bortkastad och vi har en signal som en processor klarar av att bearbeta.

Man brukar säga att man minst behöver ha dubbelt så hög samplingsfrekvens som den lägsta väsentliga frekvensen i den signal som ska diskretiseras.

Kan tillägga att konsonanter mest består av brus, medan vokaler består av ett par rena frekvenser + övertoner. Detta fenomen används väldigt ofta inom mobiltelefoni.