Marknaden för brusreducerande hörlurar, och speciellt trådlösa sådana, har fullkomligt exploderat de senaste åren. Från att ha utgjorts av ett fåtal aktörer som kan räknas på en hand har numera i princip alla hörlurstillverkare sjösatt åtminstone en modell med denna teknik på plats, vilket innebär att konkurrensen är hårdare än någonsin samtidigt som det finns nästan oändliga valmöjligheter.
Med detta sagt är det dock två företag som sticker ut från mängden och gärna tävlar mot varandra om att skapa de ultimata lurarna med brusreducering. Det rör sig inte helt oväntat om amerikanska Bose, vilka länge dominerade marknaden med sina Quiet Comfort-modeller, samt japanska Sony som gav sig in sent i leken år 2016 med den omtyckta WH-1000X-serien.
Sonys intåg på marknaden för brusreducerande lurar har varit minst sagt lyckat, där företaget har gjort markanta förbättringar med varje revision som släppts. År 2018 släpptes den tredje versionen, WH-1000XM3, vilken än idag är en av de mest populära och omtyckta trådlösa hörlurarna av over-ear-typ i både Sverige och resten av världen.
Medan WH-1000XM3 erbjuder både kompetent brusreducering och bra ljudåtergivning är de dock inte perfekta, då det finns tillkortakommanden gällandes både mikrofonkvalitet och faktisk funktionalitet i jämförelse med vissa konkurrenter. Med anledning av detta har det därför blivit dags för Sony att sjösätta WH-1000XM4, vilka ska ta upp kampen om 2020 års bästa brusreducerande hörlurar.
Idag tänkte jag ta en närmare titt på de nya lurarna, gå igenom det största nyheterna samt jämföra dem med mina egna WH-1000XM3 som använts väldigt flitigt de två senaste åren.
Byggkvalitet och komfort
Vid en första anblick är det extremt svårt att skilja på WH-1000XM4 och dess föregångare, vilket är tråkigt då jag hade hoppats på att Sony skulle våga ta ut svängarna lite denna gång när det kommer till design och materialval. Det rör sig alltså återigen om en konstruktion av plast med undantag för den inre bågen, vilket inte ger samma premiumkänsla som exempelvis Sennheiser eller Bowers & Wilkins.
Vissa saker har dock ändrats från WH-1000XM3, även om de är subtila. Det rör sig bland annat om en tunnare kudde på huvudbandet ihop med större och mjukare öronkuddar, vilket ska göra lurarna skönare att bära. Subjektivt upplevs de som marginellt mer bekväma än mina M3:or med mindre tryck runt öronen, men det kan också vara för att föregångarnas kuddar tryckts ihop något med tiden.
Med andra ord är det i princip samma komfort som erbjuds mellan de båda modellerna, vilket är ett bra betyg då jag anser att M3:orna är väldigt sköna att bära under långa perioder. Det finns dock en brasklapp, och det är att området runt öronen kan bli rätt varma om man bär dem ute på sommaren. Av den anledningen använder jag hellre mina Airpods Pro på sommarhalvåret.
Touchpanel för styrning
Likt tidigare generationers WH-1000X-lurar styrs M4-modellen (volym/spårbyte) via en touchpanel som sitter på utsidan av den högre öronkåpan. Jag hatar att använda (skärmlösa) touchpaneler för att styra elektronik och föredrar helt klart den fysiska återkopplingen som vanliga knappar ger. Hatet späs visserligen på ytterligare av att touchpanelen på mina M3-lurar buggar ur vid kallt väder – vilket är ett ganska vanligt problem med modellen.
Enligt inte helt bekräftade uppgifter ska Sony ha åtgärdat touchpanelen på senare revisioner av M3-modellen, och dessa förbättringar ska även ha burits över till M4-lurarna. Detta är tyvärr svårt att testa i praktiken av den enkla anledningen att det är sommar ute – eller?
Jag ville verkligen veta om det var någon skillnad på touchpanelen på de nya lurarna, så det fick bli ett högst vetenskapligt test genom att slänga in båda modellerna i frysen en kvart. Detta är verkligen inget som rekommenderas, då det bildas rätt mycket kondens när de plockas ut vilket i värsta fall kan ge både det ena och andra elektronikfelet.
Lyckligtvis överlevde lurarna, och resultatet såg lovande ut. Touchpanelen på mina M3-lurar slutade svara efter en kvart i frysen och började inte fungera igen förrän jag startade om dem – vilket är exakt samma beteende som de uppvisat på vintern. M4-modellen fortsatte fungera även efter frysäventyret utan någon tendens till att tappa respons.
Nu är inte detta något definitivt kvitto på att WH-1000XM4 fungerar felfritt i svenskt vinterklimat, men de verkar åtminstone ha högre resistans mot kyla än sina föregångare.
Brusreducering
Sonys WH-1000XM3 har enligt mig riktigt bra brusreducering som plockar bort större delen av de störande ljuden när man flyger eller färdas i kommunaltrafken. För M4-modellen används samma krets för brusreduceringen som föregångaren, men företaget säger sig via en förbättrad algoritm kunna filtrera bort mer oljud i området i de mellersta till övre registren.
Efter att ha hoppat fram och tillbaka mellan de båda lurarna i flertalet olika miljöer kan jag konstatera att det är väldigt svårt att höra någon större skillnad i brusreduceringens förmåga. Vid ordentlig koncentration går det att urskilja marginella skillnader i dämpningen av externa röster till M4:ornas fördel, men i det stora hela skulle jag säga att det är i princip jämnt skägg mellan modellerna.
Likt föregångaren finns det möjlighet att justera mängden brusreducering via den tillhörande appen, vilket är praktiskt om man vill kunna höra mer omgivningsljud i exempelvis trafiken. För M4:orna finns det även alternativet att via telefonens GPS bestämma vilken typ av brusreducering som ska användas för olika platser – en kul men kanske inte helt livsviktig finess.
Ljudkvalitet
Den upplevda ljudkvaliteten hos lurarna är givetvis beroende på huruvida de är anslutna med sladd eller körs trådlöst via bluetooth samt vilken codec som används vid den sistnämnda tillämpningen. Detta får oss osökt in på systemkretsen för bluetooth i M4:orna, vilken har bytts ut från föregångarens Qualcomm-krets mot en annan variant från Mediatek.
Medan det finns vissa fördelar med Mediatek-kretsen, däribland stöd för anslutning till flera enheter samtidigt, har dock vissa saker tråkigt nog skalats bort. Det rör sig om de ljudcodecs som stöds, där Qualcomms Aptx och Aptx HD har plockats bort hos M4:orna. Kvar finns SBC (vilket stöds av alla A2DP-kompatibla enheter), AAC samt Sonys egna LDAC.
För min egen del har bortfallet av Aptx ingen direkt betydelse då jag nästan uteslutande använder lurarna ihop med Apple-baserade enheter som använder sig av AAC. Många nyare Android-lurar (med Android 8.0 och senare) kan använda sig av Sonys högupplösta LDAC-codec, men för de som inte har det stödet faller man dessvärre ofta tillbaka på grundalternativet SBC.
Medan SBC inte nödvändigtvis behöver låta sämre än Aptx när en hög bittakt (eng. bitrate) används är det dessvärre lite vilda västern kring hur olika enheter och bluetooth-kretsar väljer bittakt för denna codec. Därför är det i dagsläget säkrast att se till att telefonen eller enheten har stöd för LDAC för bästa trådlösa kvalitet – något som tyvärr är väldigt sällsynt hos bluetooth-kretsar för PC.
Nåväl, tillbaka till ljudkvaliteten. Jag använder som tidigare nämnts lurarna trådlöst ihop med Apple-enheter, och då främst en Iphone Xs, där överföringen sker via AAC-codecen. Musiken spelas upp i nedladdat utförande via Spotify vid högsta detaljläget, vilket jag anser är ett lagom kompetent källmaterial för ett par trådlösa bluetooth-lurar.
Precis som vid testet av brusreduceringen växlade jag fram och tillbaka mellan M3- och M4-lurarna samtidigt som musik av varierande genrer spelades upp. Att säga att det är någon större skillnad i subjektivt upplevd ljudkvalitet mellan modellerna skulle vara att ljuga. Båda lurarna har en väldigt bastung och varm karaktär som dock ändå bibehåller god detaljrikedom i de övre registren.
Ljudet är i princip den totala motsatsen mot mina Sennheiser HD 650 som jag använder vid datorn hemma, där dessa är mer analytiska och kalla. Personligen tycker jag ljudet i Sony-lurarna passar perfekt för tillämpningen jag använder dem, det vill säga lyssning på språng, där mer punch och driv i ljudet är mer önskvärt enligt mig.
Det är oerhörd liten skillnad mellan det upplevda ljudet hos M3- och M4-lurarna, där det enda nämnvärda är en ytterst subtil fördel till de sistnämnda i de lägre registren. Vissa basgångar har en tendens att gröta ihop sig något hos M3:orna medan samma passage är något mer tydlig hos M4-lurarna. Allt som allt skulle jag dock hävda att modellerna är rätt likvärdiga ljudmässigt.
Mikrofon
Ett av de absoluta största problemen med WH-1000XM3 är den helt horribla upptagningen från lurarnas mikrofoner vid samtal. Upptagningen är duglig vid samtal inomhus, men så fort man är på språng blir det extremt svårt för motparten att höra vad man säger, vilket innebär att man behöver ta av sig lurarna och växla över till att prata direkt i telefonen.
Detta är ett område som Sony säger sig ha förbättrat med M4:orna, och här kan jag glatt meddela att detta stämmer. Efter att ha ringt upp folk folk från olika högljudda miljöer möttes jag inte en enda gång av det klassiska "va, vad sa du?!" utan istället gick det alldeles utmärkt att hålla ett samtal från början till slut via lurarna.
För att demonstrera skillnaden i upplevd mikrofonkvalitet passade jag på att göra några inspelningar under min dagliga promenad till kontoret. Promenaden går längs med en av Stockholms mest trafikerade gator, Hornsgatan, vilken brukar vara helt hopplös att prata på i handsfree-läge på M3:orna.
Mikrofontest av Sony WH-1000XM3
Mikrofontest av Sony WH-1000XM4
Som man hör från inspelningarna ovan är det enorm skillnad i upplevd tydlighet. För M3:orna låter det som att man står flera meter från mikrofonen medan det faktiskt går att höra vad man säger via M4-lurarna. Mikrofonsystemet ska enligt utsago vara identiskt mellan modellerna, och det som skiljer är mjukvarubearbetningen som bättre lyfter fram rösten och dödar omgivningsbruset hos M4:orna.
Nya funktioner hos WH-1000XM4
Förutom subtila förbättringar gällandes brusreducering och ljudkvalitet, samt markant bättre röstupptagning, har även Sony lagt till en del nya funktioner hos XM-1000XM4 som inte fanns hos föregångaren. Vissa av dessa finns redan implementerade av många konkurrenters modeller medan andra är mer unika för Sonys nykomling.
Bluetooth Multipoint
Bluetooth multipoint, eller möjligheten att vara ansluten till två samtida enheter för sömlös växling av ljuduppspelning och samtal mellan dessa, är i sig inget nytt. För Sony WH-1000XM4 är det dock en nyhet, då tekniken inte har varit implementerad på tidigare lurar i serien.
Jag ser det här som ett väldigt välkommet tillskott, då det var en funktion jag hade på mina tidigare Sennheiser Momentum Wireless och använde flitigt för att växla smidigt mellan Iphonen och Ipaden. Vissa recensenter har belyst att funktionen ibland kan bugga ur ihop med M4:orna, men detta ska dock ha lösts med en firmwareuppdatering och jag har personligen inte stött på några problem.
En nämnvärd begränsning för den som vill använda bluetooth multipoint ihop med XM4-lurarna är att funktionen inte är kompatibel med LDAC-codecen. Vill man använda LDAC behöver man avaktivera multipoint-funktionen i den tillhörande mobilappen till lurarna.
Wearing Detection
En funktion som många konkurrenter redan har på sina lurar är inbyggd avkänning om användaren tar av sig lurarna, vilket nu även implementeras av Sony på M4-modellen. Via en IR-sensor samt en duo accelerometrar känner lurarna av om man tar av sig dem och pausar musiken automatiskt. Musiken återupptas sedan när man tar på sig lurarna igen.
Detta är en funktion som jag faktiskt saknat på M3-modellen, då det är väldigt smidigt att bara kunna dra av sig lurarna utan att behöva tänka på att pausa musiken/podcasten manuellt samtidigt som allt kickar igång automatiskt när man tar på dem igen. Om man tycker att detta låter irriterande för ens egna användarmönster finns det dock möjlighet att avaktivera funktionen i Sonys app.
Speak-to-chat
Väldigt många av dagens brusreducerande lurar har en funktion som på begäran kan släppa in och förstärka externt ljud via de inbyggda mikrofonerna – något som är smidigt om man vill höra vad en utropare på flygplatsen säger exempelvis. Denna funktion finns även på WH-1000X-serien, där man håller handen över den högra kåpan för att låta lurarna släppa in ljud och stänga av brusreduceringen.
Med M4-lurarna introducerar Sony en ny variant av denna funktion som kallas "speak-to-chat", vilken pausar musiken och stänger av brusreduceringen när användaren talar. När inte användarens röst upptäcks längre väntar lurarna 30 sekunder innan de återupptar uppspelningen och aktiverar brusreduceringen igen.
Tanken med funktionen är att man utan fysisk interaktion med lurarna ska kunna prata med exempelvis personen bakom kassan och höra vad denna säger. Tekniskt fungerar "speak-to-chat" bra, där den hittills endast har aktiverats av min egen röst och inte av misstag via externa parter. Det går även att återuppta uppspelningen direkt utan att vänta 30 sekunder genom att vidröra högra öronkåpan.
Däremot har jag personligen ingen som helst nytta av denna funktion. De gånger jag vill stänga av brusreduceringen är det i syftet att höra vad som sägs i högtalaren på tunnelbanan och inte för att faktiskt ha en konversation med någon. I det sistnämnda scenariot tar jag alltid av mig lurarna då det känns fruktansvärt otrevligt att babbla med en annan människa med gigantiska lurar över öronen.
Sammanfattande tankar kring Sony WH-1000XM4
Med WH-1000XM3 satte Sony ribban högt för hur ett par trådlösa brudreducerande lurar ska prestera, och därför är det lätt att förväntningarna skruvas upp ett par snäpp för högt när nu uppföljaren lanseras två år senare. Nykomlingen WH-1000XM4 är utan tvekan ett par riktigt bra hörlurar, men de är evolution snarare än en revolution över sina föregångare.
När det kommer till brusreducering och ljudkvalitet erbjuder M4:orna marginella förbättringar över M3-lurarna, där skillnaderna är så pass små att man verkligen måste koncentrera sig för att höra dem. För den som redan sitter på M3:orna finns det alltså ingen större mening med en uppgradering om det är just dessa parametrar man vill ha bättring på.
Ett område som däremot har förbättrats enormt är röstsamtal, där det underliggande systemet som plockar upp ljud från de integrerade mikrofonerna faktiskt fungerar riktigt bra denna gång. Detta är enligt mig den absolut största anledningen att välja M4:orna över M3-modellen, då de sistnämnda är helt hopplösa att använda för telefonsamtal utomhus eller i kommunaltrafiken.
Annat som är trevligt med M4-modellen är implementationen av rena quality of life-finesser. Bland dessa syns bluetooth multipoint, vilket verkligen underlättar om man konsekvent använder sig av lurarna ihop med flera enheter. I övrigt är avkänningen som pausar och aktiverar musiken automatiskt när man tar på och av lurarna ett välkommet tillskott.
Sett till att priset på föregångaren WH-1000XM3 numera har normaliserats runt 2 500 kronor är uppföljaren inte ett självklart val för sina betydligt saftigare 4 000 kronor. Är man dock på jakt efter ett par ypperliga brusreducerande hörlurar med ytterligare funktionalitet som faktiskt även går att använda vid telefonsamtal är M4:an det klart bättre valet.
