PG42UQ som i praktiken som bildskärm
Asus PG42UQ är en bildskärm så som du väntar dig att en bildskärm ska bete sig. Där kommer en OLED-TV vara mer varierande i sitt beteende med hur den reagerar på dator som väcks ur vila, hur Smart-lösningar tränger sig på och liknande. Inget sådant hos PG42UQ.
Ställ om fjärren
Asus skickar med en fjärrkontrol, vilket först kan verka lite överflödigt eller "TV-aktigt", men är en utmärkt lösning. Med 42 tum på ett skrivbord är PG42UQ också en stor skärm för stora skrivbord. Då har du antagligen skärmen lite längre bort än den genomsnittliga 27-tummaren. Allt går att nå via fjärrkontrollen och det är väldigt smidigt att kunna ändra på skärminställningar utan att klättra på bordet för att nå knapparna på skärmens undersida. Du kan även ändra funktionerna för flera av fjärrkontrollens knappar.
Asus har en programvara, Asus Display Widget som kan installeras och styra skärmen från Windows-skrivbordet. Kan vara ytterligare en lösning ifall du primärt kör just Windows. Fjärrkontrollen är i alla fall oslagbar om du vill nå inställningarna när som helst oavsett källa.
Ett länge avstånd på skrivbordet passar PG42UQ av flera skäl. Dels storleken i sig själv men också för specifika situationer med WOLED:s pixelstruktur och hur det skriftar mot turkos i vinklar.
Med 106 ppi är det en pixeltäthet jämförbar med en 27-tums 2 560 × 1 440-skärm, fast bildytan på 41,5 exakta tum är cirka 30 cm bredare och cirka 18 cm högre. Det blir en rätt ordentlig ökning av hur mycket av ditt synfält som täcks av skärmen. Ett lite längre avstånd till PG42UQ underlättar också en hel del för vad som är två tänkbara nackdelar med WOLED-skärmar i allmänhet och PG42UQ i synnerhet: WRGB-subpixlarna och vinklarna.
Alla är förstås olika men generellt vill många placera en 42-tummare längre bort på skrivbordet. Det förutsätter i sin tur att man har ett skrivbord som är just lite större. Sitter du med ett 60 cm djupt skrivbord med ansikten mot väggen i pojkrumsstil kan detta var fel skärm. Eller som jag skulle uttrycka det: fel möbler och fel rum för skärmen.
Ett lite längre avstånd till PG42UQ underlättar också en hel del för vad som är två tänkbara nackdelar med WOLED-skärmar i allmänhet och PG42UQ i synnerhet: WRGB-subpixlarna och vinklarna.
Den vita subpixeln påverkar text och grafikrendering. Oftast som en subtil men märkbar vit avrundning av just text och linjer. Detta är allra tydligast när du kör 1:1 eller 100 procents skalning i Windows. Väljer du en skalningsnivå likt 150% eller för den delen 125% ger pixelstrukturen mindre framträdande inverkan på text och grafik. Högre avstånd hjälper också med att minska intrycket av en ovanlig pixelstruktur. Windows vill för övrigt köra 300% skalning från början vilket mest blir bisarrt med 42 tum på skrivbordet. Du lär vilja ändra den inställningen ganska omgående.
Blir turkos i vinklar
PG42UQ har en rätt framträdande skiftning mot turkos i vinklar vilket innebär att särskilt hörnen, även på avstånd blir mer turkosa som följd av att röda våglängder inte sprids i vinkel på samma sätt som gröna och blå våglängder. WOLED har inga andra problem med just vinklar som man är van med från LCD likt sämre ljusstyrka, skiftande färger eller sämre svärta. Men det finns en skiftning mot turkos och den var tydlig på PG42UQ. Betydligt mer inverkande än den LG OLED C2 jag använder när jag skriver detta.
Rakt framifrån blir det en skiftnig mot framför allt hörnen. Kameran förstärker detta och den faktiska upplevelsen lär variera. Se de som ett illustrativt exempel för vad som sker.
Håller vi oss på snedden blir skiftningen mot turkos tydligare. Återigen en effekt som kameran förstärker.
Oklart varför just PG42UQ har en så framträdande skiftning. Det kan vara en följd av det matta reflexfiltret och det kan vara en fråga om vilken tillverkningsgeneration av WOLED-paneler som används. Oavsett är det noterbart i just hörnen på skrivbordsavstånd och blir mer påtagligt när du själv flyttar dig åt sidorna.
Vinklarna hos PG42UQ är på det hela inte mer problematiska än vinklarna hos andra liknande skärmar i samma storleksklass. En motsvarande IPS-panel på 40–43 tum på samma avstånd kan visa upp olika glow-effekter och inte ha i närheten så tydlig och djup svärta. En motsvarande VA-panel kommer dessutom förändra sitt färgomfång, sin ljusstyrka och även tonkaraktären ("gamma") med vinkeln, vilket kan leda till urvattande färger mot hörn och kanter.
Matt filter av absolut toppklass
Det traditionella blanka OLED-filtret hos LG OLED C2 med flera andra OLED-TV trycker undan ljus väldigt bra men får alltid lite speglingar i upplysta miljöer, likt ett skrivbord när man arbetar. Med LG OLED 42C2 ser jag detaljerna från skrivbordet där tangentbord och tillbehör speglas svagt i skärmen så fort det är stora svarta ytor i bilden.
Med PG42UQ ser jag ingenting speglas i skärmen trots lamporna på full sprutt vilket ger uppemot 100 lux uppmätt vid skrivbordet. Precis som inledning tog upp är detta ett av de bästa matta filtren jag upplevt. Det krävs väldigt mycket ljus rakt in i panelen för att det matta filtret ska bete sig som man är van att matta filter beter sig och lysa upp som en hinna över bilden. Med stark lampa i ansiktet får jag en diffus reflex tillbaka mot en svart bakgrund, inte mer. PG42UQ är dessutom vänd mot en vit och ljusgrå vägg bakom min rygg på de här bilderna.
Detta är likt vinklarna faktiskt svårt att filma och fota på ett sätt som direkt motsvarar upplevelsen. Kameran plockar upp mer än vad jag faktiskt upplever och ser med egna ögon. Så se bilderna som illustrerande för den relativa skillnaden och inte som det absoluta svaret. Särskilt när du väger in din egen miljö. Har du ett vitt skrivbord lär du få mer reflexer än mig till exempel.
