Detta gäller under HDR
För HDR är Asus PG42UQ bra för att vara en bildskärm. Men samtidigt alldeles medioker jämfört med en OLED-TV. Enklast är att följa råden som getts tidigare: spar HDR till spelen där spelen själva kan styra upp HDR-bilden. Kör allt annat datoranvändande i SDR.
Asus PG42UQ är bristfällig kring HDR-inställningar och låser vitbalansen till två lägen, 6500K-läget som är för grön och 10000K-läget som är mer ljusstarkt men också väldigt blått. De flesta menyerna är utgråade och du får den HDR du ser.
HDR handlar om High Dynamic Range där många faktorer samverkar. Hög ljusstyrka (i nits) är en viktig faktor, men knappast hela svaret. Förmågan att släcka ned sitt eget ljus och skapa nyanser mot en svart kanvas är viktigare, vilket är OLED-teknikens styrka. Minst lika viktigt är förmågan att inom omfånget från svart till vitt sätta nyanserna där de ska – först då uppstår bra HDR.
LCD-spelskärmar tappar ofta allra mest på avsaknad av svärtan och bygger på bilden mot en grå kanvas, samtidigt som de ofta missar hela omfånget inom detta gråa till den modesta nivå av vitt de kan leverera. Därför blir HDR på LCD-spelskärmar ofta platt och tråkigt jämte en bra TV.
För OLED-TV lyckades LG redan med 2016- och 2017-modellerna väldigt väl med HDR och med tiden har det bara blivit bättre, mer precist och även mer möjligheter till att anpassa HDR-bilden. Även om mycket med HDR blir nödvändigt godtycke finns där möjligheterna som Asus PG42UQ saknar.
En modern TV klarar att få till HDR hyfsat konsekvent och att styra upp sådant som klippta nivåer eller att HDR-bilden tonar för mörkt eller för ljust. Inte minst Dolby Vision ger stringens och konsekvens på hur HDR-bilden ser ut. Asus PG42UQ saknar Dolby Vision, vilket är väntat, då Dolby Vision normalt inte används från dator.
För få alternativ begränsar HDR hos PG42UQ
På den här punkten missar tyvärr PG42UQ mycket jämfört med egentligen vilken toppklassad TV som helst. Det är inte helt rätt och det finns för få inställningar under HDR där inget kan korrigera de problem vi ser. Med HDR blir de flesta meny-inställningarna för färg och bild helt enkelt utgråade. Med ny firmware som kom i slutet av november förbättrades HDR-prestandan en del och sitter du med äldre firmware saknas några av dessa inställningar. Ändå är det inte tillräckligt.
Följande inställningar påverkar HDR-bilden:
Image/HDR Setting ger fyra alternativ, Asus Gaming HDR, Cinema HDR och Console HDR. Det är Console HDR som visar minst fel, åtminstone efter firmware 031 som kom i slutet av november 2022. Annars är skillnaden rätt liten mellan dem.
Det fjärde alternativet är Brightness Adjustable, vilket låser upp Brightness-inställningen som gör att du kan ändra ljusstyrkan vid HDR. Skärmen varnar dock för att du påverkar PQ-tonkurvan och därmed det dynamiska omfånget. Sänker du på reglaget kommer du även att trycka ned mellantoner och skuggtoner mot ännu mörkare nyanser och svart.
Uniform Brightness är utgråad vid HDR för att nå det dynamiska omfång som krävs för HDR måste ABL, Automatic Brightness Limiter användas.
Även andra inställningar som skulle kunna påverka toningen och klippningen i bilden är utgråade
PQ-tonkurva för de två HDR-alternativ vi har visar på olika vitbalans, olika ljusstyrka (750 mot 950 nits) och olika följsamhet för PQ. Båda trycker dock ned skuggtoner närmare svart, inringat med rött och presenterat på grafen nedanför.
Med HDR är PG42UQ sedan låst till egentligen två varianter, antingen för grönt och mörkt eller galet blå vitbalans oavsett vad du väljer ovan. Det är inställningen Color/Color Temp. som nu endast ger två lägen:
6500K-läget ger runt 750 nits som högsta ljusstyrka och håller en vitbalans som är för gröngul samt ljusnivåer som är för mörka, särskilt i skuggtoner.
10000K-läget ger imponerande 950 nits men är som beteckningen antyder galet blå och kall. Samtidigt är ljusnivåerna överlag mer rätt under 10000K-läget förutom då i skuggtoner där det fortfarande är för mörkt.
User-läget för att själv kalibrerar vitbalansen är utgråad och vi kan inte justera bort den gröngula eller starkt blåa vitbalansen. Vi måste välja någondera.
Samma data som ovanstående grafer men fokus på själva förändringen av ljuset som handlar om bråkdelar av nits för skillnaden mellan mörka nyanser. Något ovanstående grafer inte kan visa tydligt på grund av 1000-nitsskalan. Mörka nyanser i HDR-bilden är alldeles för mörka och det finns inga reglage i skärmen som kan lyfta detta för HDR. Istället blir lösningen att förlita sig på spelens reglage för att lyfta bildens mörka nyanser. Resultatet varierar.
Båda 6500K och 10000K-läget trycker ned mörka nyanser får långt ned mot svart och mörkgrått. Därför fungerar heller inte Brightness Adjustable-inställningen så bra. Man kanske slipper för ljusstark HDR men alla mörka nyanser trycks bara ännu mer mot svart och bilden riskerar att sota igen ännu mer. Precis som under SDR saknar PG42UQ rätt reglage för att lyfta nivåerna på önskvärt sätt. Shadow Boost som kanske kunde ha hjälpt till är utgråad under HDR.
Enklast är att följa råden som getts tidigare: spar HDR till spelen där spelen själva kan styra upp HDR-bilden. Kör allt annat datoranvändande i SDR.
Kruxet med HDR från PC – och ändå lite av räddningen för PG24UQ – är att det är mer som kan påverka HDR-bilden. Mjukvaran du använder med HDR kan påverka och spelen själva har ofta bra reglage för HDR. Som att få bort besvärligt hög ljusstyrka och lyfta mörka nyanser så att bilden inte sotar igen.
Spel i HDR fungerar rätt bra – trots allt
Därför gick det ändå bra att spela i HDR med stor behållning på PG42UQ. Spelens egna HDR-inställningar räddar situationen. Även om det var trist att tvingas välja mellan antingen grön eller väldigt blå vitbalans. När PG42UQ returnerats och OLED C2 åkte fram på mitt skrivbord var det uppenbart att de problemen är som bortblåsta hos C2:n. En OLED-TV klarar HDR för spelande utan de bekymren och de har gjort det i många år nu.
Som jämförelse LG OLED 42C2 i HGIG-läget har rätt vitbalans och inga stora problem med ljusnivåerna. Inte perfekt, men i sammanhanget helt problemfri. Samma mätdata med fokus på rena nitsnivåer (vänster) till hur ljuset förändras (höger) för att avslöja det som vänstra grafen inte kan visa med sin skala.
Här är det viktigt att poängtera det relativa i diskussionen kring HDR. Asus PG42UQ är långt ifrån felfri med HDR. Ändå krossar den i princip alla LCD-spelskärmar i fråga om HDR-upplevelsen. Du kan plocka någon av tusentalet olika HDR-kapabla spelskärmar från senaste åren och de har inte en susning i fråga om bildkvalitet vid HDR jämfört med PG42UQ. Detta trots de problem som jag beskriver här. PG42UQ är alltså fortfarande överlägsen på HDR jämfört med andra spelskärmar.
Vad synpunkterna handlar om är att Asus inte möter den förväntan en vanlig OLED-TV ger oss i fråga om hur deras HDR fungerar. Asus PG42UQ må vara på topp 99 procenten bland alla spel- och bildskärmar med HDR. Fast kvalar inte ens till slutspel i kampen mot en OLED-TV.
