I den första laddningen tester har vi använt oss av processorn Intel Core i7-13700K där kylaren jämförs dels mot sin föregångare men även för att se hur stor skillnaden är mellan standardvarianten och HBC modellen med de medföljande brickorna.
För processorn har vi nyttjat en nyare BIOS-version med Intels Baseline-profile som låser den maximala effektbudgeten till 253 W för processorn.
Först ut är en 45 minuter lång session med AIDA64-testet FPU som belastar processorn ordentligt och blir ett test på en hög arbetslast. Utöver de båda nykomlingarna och föregångaren har vi även kört den ursprungliga NH-D15 med de nya fläktarna för att se om det gör någon skillnad.
Vid det första testet är det ingen enorm skillnad mellan de olika kylarna. Samtliga tenderar att hålla processorn runt 90 grader under testets gång. Den kylaren som sticker ut med konsekvent lägst temperaturer är G2 HBC-varianten som dels håller processorn ett par grader svalare i testets början och sedan bibehåller en till två grader lägre temperatur konsekvent under stresstestet.
För att se om vi ser någon skillnad vid en angiven ljudnivå följer ett test med fläktarna normaliserade vid 40 dBA. Testet som genomförs är AIDA64:s stresstest för CPU under 45 minuter.
Så här långt in i testet är det inte direkt ett upphetsande resultat som uppmäts. I de scenarion vi utsatt dyrgripen för än så länge ger resultat som är i linje med den åldrande föregångaren. Det är ett par grader som skiljer de olika körningarna mellan upp och ned men nykomlingen har hittills inte visat sig vara en revolution.
Prestandatester med Intel Core i9-14900K
För att ta reda på hur nykomlingen står sig i mer extrema scenarion bestämde vi oss därför att bestycka testsystemet med en Intel Core i9-14900K och slänga in ett par fler kylare i mixen.
Vi tar avstamp med ett test när processorn begränsas till 150 W för att simulera en relativt begränsad arbetslast. Vi mäter under en tiominutersperiod vilken genomsnittligt CPU Package Temperature som de olika kylarna mäktar med.
De olika kylarna ligger här väldigt nära varandra i kylprestanda med standardinställningar för fläktkurva. Det varierar med något grad uppåt eller nedåt men generellt är det ingen som sticker ut med denna lägre ställda effektbudget.
För att separera kylarna något mer från varandra ändrar vi BIOS-läget till Intels Baseline Profile Extreme. Detta ökar effektbudgeten för PL1 och PL2 till 253 W.
Vid denna högre effektbudget börjar vi se en tydligare separation mellan vissa av modellerna men det är fortfarande relativt jämnt skägg mellan de stora kylarna. Här börjar det också testets billigaste kylare från Thermalright bekänna färg trots att den hänger med mycket bra även här.
För att verkligen tortera kylarna kör vi till sist även några tester med strömbudgeten helt olåst på vår i9-14900K. Asus OC-profil aktiveras i BIOS och jag ställer manuellt in PL1 och PL2-gränserna på 4095 W.
I detta läge är det inte längre lämpligt att undersöka temperaturen på processorn då den oavsett vad kommer att ligga på eller över 100 °C oaktat kylare. Istället mäter vi kylförmåga med att undersöka vilket effektbudget processorn kan bibehålla.
Vi börjar med att kika genomsnittlig CPU Package Power som rapporteras av HWinfo under en 10 minuter lång körning i AIDA64:s FPU-test.
Här går det att notera att nykomlingen står sig bäst i detta mer extrema scenario. Det ska dock sägas att att skillnaden mellan de olika inte är enorm. Corsairs A115 står sig mycket väl i detta test men även den markant billigare Thermalright Peerless Assassin hänger med förvånansvärt bra även under denna arbetslast.
Slutligen ska vi undersöka hur det ser ut i Cinebench 24 med samma inställningar som ovan tester. Vi börjar med en mätning av genomsnittlig CPU Package Power
Kikar vi i Cinebench 24 står sig rangordningen kvar från föregående test. Det är uppenbart att Noctuas nykomling gör bäst ifrån sig när den utsätts för situationer där arbetslasten är mycket hög.
Vi ska slutligen även slå ett öga på den genomsnittliga klockfrekvensen i Cinebench 24. Det vi redovisar nedan är den genomsnittliga klockfrekvensen under 10 minuter över samtliga P-kärnor.
Med risk för att låta som en repig skiva är rangordningen i den sista tabellen densamma som i ovan tester vilket kanske inte är jätteförvånande. Skillnaderna är som sagt små men kan vara betydelsefulla i scenarion där du är begränsad av just temperaturen.
Ljudnivå
Noctuas nykomling är generellt i samma ljudnivå som sin föregångare men är något tystare vid lägre varvtal. Det är dock inte tal om några nya rekord som sätts, det är snarare en kylare med fokus på maximal prestanda. Trots detta är det långt ifrån vad vi skulle kalla en högljudd kylare. Trots att den enligt våra mätningar är något mer högljudd än många konkurrenter vid fullt blås så har den en betydligt trevligare ljudprofil än många andra.
Kylaren är särskild väl lämpad för krävande arbetslaster.
Just ljudprofilen är något som är både svårt att beskriva i text men även fånga på mikrofon. Det finns knappt någon antydan till turbulens att prata om och ljudet från fläktarna i en frekvens som märks men som smälter in i bakgrundsbruset snarare än sticker ut. En del av förklaringen stavas att de båda fläktarna som medföljer är kalibrerade till en förskjutning i reellt varvtal med +- 25 RPM. Detta uppges vara en av de bidragande faktorerna att vibrationer eller andra störande ljud hålls ned.
