Snabbtest: Högre spelprestanda med Intel APO

I samband med lanseringen av processorerna i Core 14000-serien "Raptor Lake Refresh" introducerades en tidig version av tekniken Intel Application Optimization (APO). Tekniken är förenklat en drivrutinsbaserad schemaläggare som känner av när ett specifikt spel körs och därefter tilldelar specifika processorkärnor som titeln ska använda.

Tanken är i slutändan att optimera prestandan för Intels hybridarkitektur, där såväl prestandakärnor som energieffektiva kärnor ska användas på bästa sätt i just spel – något som inte alltid är fallet när Windows egna schemaläggare ska göra jobbet.

Medan det vid introduktionen endast fanns stöd för två spel samt processorn Core i9-14900K, så har Intel sedan ett par veckor tillbaka lagt till fler titlar samt ytterligare processorer i kompatibilitetslistan. Med anledning av det tyckte vi det vore intressant att kika närmare på tekniken och se om det finns några prestandafördelar att hämta när man aktiverar den.

För att använda APO behöver man ett moderkort med Intels styrkretsar ur 600- eller 700-serien. Officiellt processorstöd finns för Core i9-14900KS, Core i9-14900K(F) samt Core i7-14700K(F) men tekniken går även att aktivera på Core 13000-seriens processorer via ett speciellt val i mjukvaran. Enligt Intel ska APO även fungera på Core 12000-serien, men med drivrutinen som finns ute i dagsläget har vi inte fått det att fungera med den processorfamiljen.

Det första man behöver göra är att aktivera Intel Dynamic Tuning Technology (DTT) i moderkortets BIOS-meny. Var detta val finns varierar mellan olika moderkortstillverkare, och det kan också vara så att en BIOS-uppdatering krävs för att denna inställning ska dyka upp överhuvudtaget. För moderkortet vi använde, ett Asus ROG Z790 Hero BTF, hittas DTT under Advanced/Thermal Configuration/Dynamic Tuning Technology Configuration.

När detta är gjort behöver drivrutinen för Intel Dynamic Tuning Technology installeras, vilken hämtas via moderkortstillverkarens supportsida för det aktuella moderkortet. I vårt fall användes version 9.0.11405.42569, vilken är den senast tillgängliga från Intel. Om man inte hittar drivrutinen för ens specifika moderkort brukar det gå alldeles utmärkt att använda denna från en annan tillverkare – den är nämligen universell.

När drivrutinen är installerad är egentligen allt redo för att ta del av optimeringarna som Intel infört med APO, då dessa genomförs i sömlöst i bakgrunden. För den som önskar mer kontroll finns det dock möjlighet att installera Intels mjukvara Application Optimization från Windows Store. I den mjukvaran finns det möjlighet att se vilka spel som har optimeringar igång samtidigt som optimeringarna går att stänga av globalt eller individuellt per titel.

Den som har en processor ur Core 13000-serien kommer inte få optimeringarna aktiverades automatiskt, utan måste installera Intels Application Optimization-mjukvara och bocka för "Advanced Mode" – något som i sin tur kommer att slå på optimeringar för samtliga stödda spel.

För våra tester har vi valt ut en handfull spel som finns med på kompatibilitetslistan för Intel APO. Testplattformen är denna gång BTF-bygget som Calle gjorde tidigare under året, med en Core i9-14900KS och ett Asus Geforce RTX 4090 ROG Strix som bas på ett Asus ROG Z790 Hero BTF-moderkort. Bildfrekvensen snappas upp med hjälp av mjukvaran Capframe X och efteranalyseras med Microsoft Excel.

Vi börjar med Metro Exodus, vilket är den titel som Intel gärna använder som reklampelare för APO-tekniken. Som väntat är det därför i denna titel vi ser störst prestandauppsving när tekniken används, där den processorbundna upplösningen 720p svingar upp med hela 25 procent när APO aktiveras. Vid 1080p är vinsterna mindre, men dock klart trevliga med en kliv upp med 9 procent.

Vi stegar vidare mot F1 22, och här ger istället APO negativ prestandapåverkan. Vid 720p sker ett tapp på runt 2 procent medan vi uppmäter ungefär samma prestanda vid 1080p oavsett om tekniken är på eller inte.

I Guardians of the Galaxy syns en mindre prestandavinst i processorbundna 720p, där APO ger ungefär 3 procent högre bildfrekvens när det aktiveras. Vid 1080p är det i princip ingen skillnad i prestanda när man aktiverar tekniken.

När vi växlar över till Rainbow Six Siege syns ett mätbärt med ytterst marginellt prestandapåslag när APO aktiveras, där vinsten ligger på cirka 1 procent.

Sista spelet är Watch Dogs Legion och här gör APO ingen skillnad för prestandan oavsett upplösning.

Som ett sista litet experiment ville vi titta på specifikt Metro Exodus och hur den titeln reagerar när vi manuellt stänger av såväl de energieffektiva kärnorna samt Hyper Threading manuellt, för att sedan ställa dessa resultat mot APO. Det vi kan konstatera är att Metro Exodus hanterar E-kärnorna ganska dåligt, och vinner ganska mycket prestanda när de stängs av.

När vi dessutom avaktiverar Hyper Threading svingar prestandan upp ytterligare ett snäpp. Intressant nog gör fortfarande APO bäst jobb sett till uppnådd prestanda, och det är ju ändå trevligt sett till att det inte behövs någon manuell handpåläggning med avstängning av funktioner för att få en specifik titel att rulla bättre.

Sammanfattande tankar om Intel APO

Efter den här snabba testsessionen står det klart att Intel APO inte är någon mirakelteknik som på bred front kan utvinna massa prestanda vid processorbundna scenarion. Det kan dock vara ett kraftfullt verktyg som processormakaren kan använda för att korrigera prestandan i titlar som inte schemaläggs optimalt av Windows. Praktexemplet här är Metro Exodus, vilket inte verkar tycka om varesig Hyper Threading eller en större mängd E-kärnor.

Samtidigt är spelstödet i dagsläget väldigt smalt samtidigt som utrullningen av de viktiga DTT-drivrutinerna har dröjt på många håll, men förhoppningsvis är detta något som kan breddas ytterligare framöver. Vi får helt enkelt göra ett återbesök om något halvår och se hur APO har utvecklats.