Hmm, lite pinsamt att behöva säga det, men ja, pick a choice anyone, har så det räcker till alla
Men ja, jag har inte tid att lista småförteelser, så jag går direkt på "the big one":
Innan sommaren nu var det ju studenttider, och som basist i ett band bestående av gymnasister hade vi självklart en del spelningar. Den sista av dessa var hos en kompis till trummisen och efter att vi trots festarrangörens vädjan att "spela lugna låtar tyst" fått igång festen, gick vi av scenen och bestämde oss för att prova om festen verkligen var så kul som den såg ut. Sagt och gjort! Letade upp några ölglas och fyllde dem med vin och plockade samtidigt på mig ett par flaskor öl. Innehållet i dessa behållare tömde vi snabbt, och sedan visade det sig att alla i vår ålder på festen skulle dra vidare, och självklart hängde vi på. Här passar det bra att säga att jag fattade mitt livs bästa beslut, strax före mitt livs sämsta - jag lämnade kvar min bas, mina andra instrument och all utrustning!
Vi fumlade upp låsen på våra cyklar och begav oss i en lite smått vinglig procession vidare mot efterfesten vi alla var inbjudna till, men till min förvåning stannade vi utanför ett hus innan vi ens var halvvägs till efterfesten. Här visade det sig att det var en annan studentfest - en kille jag aldrig sett i hela mitt liv. Detta rörde mig dock inte ryggen och jag gick igenom det generösa alkoholutbudet. Efter att ha i stort sett tömt en halvlitersburk Sofiero ville jag fylla på med nåt sötare och valet föll på 40%ig apelsinlikör - Cointreu - I den inte helt tomma ölburken! Efter att ha tömt denna "ljuvliga" blandning kände jag mig klar på den festen och gick ut i en park utanför huset och urinerade bakom en pinne till träd, som jag vid tillfället tyckte var ett perfekt insynsskydd. Så småningom kom mina bandmedlemmar ut, de med, bärandes på alla möjliga olika alkholhaltiga kap. Därefter började vi röra på oss mot efterfesten och jag blev alltmer psykad att de andra hade dricka, men inte jag! DÅ fattade jag mitt livs SÄMSTA beslut - jag beslöt att tömma den liter starkblandade romcola jag hade glömt bort att jag hade med mig.
Det är det sista minnet jag har från den kvällen - att jag står vid vägkanten och halsar den flaskan.
Sen har jag fått berättat för mig hur vi vinglade fram till efterfesten, ställde våra cyklar där och gick in. Väl inne fortsatte mina kompisar supa, men jag gick nog iväg och sov någonstans, ingen hittade mig i alla fall förrän jag kom gåendes och skrek att jag skulle göra nån typ av akrobatik. Sagt och gjort - jag kastade mig med bakhuvudet före in i en trappa och tillskansade mig en rejäääl bula. Därefter blev jag visst för jobbig och blev utslängd, vilket jag inte tolererade, så jag gick in igen, och blev utslängd igen. Till slut tyckte jag dock tydligen att det var dags att dra, ungefär en kvart efter att min ene kompis hade dragit, och tog min cykel och vinglade iväg. Både jag och kompisen som stack före mig bor ungefär 1.5 km från festlokalen, och vi lämnade tydligen festen vid 01.30-tiden.
Vid 04.30-tiden återkommer mitt minne delvis och jag kommer ihåg hur jag stod och försökte låsa upp dörren med en femkrona. När jag gång på gång misslyckas med detta, börjar jag motionera fingret på dörrklockan tills min yrvakne far öppnar denna...
Dagen efter vaknar jag fullt påklädd på min säng och känner i fickan - inga nycklar där inte. Utanför fönstret står inte heller min cykel som den borde.
Ringer runt lite, och ger mig av på en sök-tur, och hittar så småningom nycklarna i ett dike vid festlokalen. Cykeln förblev dock borta och när jag ringde kompisen som stack en kvart före mig visade det sig att han också kommit hem med en cykel mindre än han lämnade huset med. Vi har dock inget som helst minne av att ha träffat varandra, så vad som egentligen hände under de ~3 h vi var ute på vägarna (isf den kvart det borde ha tagit) får vi aldrig veta. Om någon ser våra cyklar i malmötrakten blir vi dock glada
