Snabbtitt: Corsair Voyager Air

Varken externa hårddiskar eller nätverkslagring är egentligen något nytt under solen. Lagring av data utanför chassit blir stadigt populärare, inte minst i takt med att SSD-enheter ger möjlighet till tystare system och tillräckligt med utrymme för vardagsdata.

Med Voyager Air vill Corsair haka på en hel hög trender samtidigt – extern hårddisk, nätverkslagring och mobilitet. Enheten kan anslutas via USB 3.0, men erbjuder samtidigt både Ethernet-port, trådlöst nätverk samt inbyggt batteri för upp till sju timmars drift.

Konstruktionen mäter cirka 140 x 80 x 20 millimeter och väger 350 gram. Själva skalet är en kombination av mattsvart och röd plast, där den sistnämnda är pianoblank med tillhörande utmärkt upptagning av fingeravtryck. Kvalitetsintrycket generellt är godkänt, även om valet av just högblank plast sällan går hem fullt ut i norden.

På anslutningsfronten finns USB 3.0 samt uttag för trådbundet gigabitnätverk. Duon flankeras av kontakt för laddare, där hårddisken vill ha standardiserade 5 volt. Faktum är att andra änden av kabeln har en USB-kontakt som ansluts till en medföljande väggladdare på 2 ampere.

I motsatt ände finns indikatorlampor samt två brytare – en för att slå av eller på själva enheten och en för att kontrollera trådlöst nätverk. Lamporna visar laddningsstatus, huruvida enheten är ansluten med AC-adaptern, om den är påslagen samt om trådlöst nätverk är aktiverat.

Under skalet ruvar ett batteri på på 23 Wh (6 200 mAh, 3,7 V) tillsammans med ett 2,4 GHz 802.11n-kompatibelt nätverkskort signerat Atheros (AR5B95). Längre ned i enheten finns kontrollkrets från PLX samt en mekanisk hårddisk tillverkad av Toshiba. Modellen roterar i 5 400 RPM och har kapaciteten 1 TB (MQ01ABD100).

Funktion och mjukvara

Corsair Voyager Air har tre användningsområden – extern hårddisk, enkel nätverkslagring (NAS) samt trådlös medialagring. De första två är egentligen inga konstigheter utan innebär precis vad man kan förvänta sig. Som extern hårddisk över USB 3.0 dyker enheten upp i valfritt operativsystem, där filer kan kopieras och hanteras precis som med vilken modell som helst.

Även NAS-funktionaliteten är väldigt rakt på sak. Ansluten över trådat nätverk delar enheten ut sig under fördefinerade namnet "VoyagerAir", där hela diskytan är tillgänglig. Funktionen är enklast möjliga, inga specifika rättigheter eller lösenord går att sätta i de nedladdningsbara apparna.

Det sista läget är som trådlös lagringshubb tänkt att strömma media till bland annat mobiltelefoner eller surfplattor. Här kontrolleras funktionen med hjälp av appar för Android respektive Ios, eller genom ett gränssnitt i webbläsaren.

Som standard delar enheten ut ett trådlöst 802.11n-nätverk med namnet "VoyagerAir" utan lösenord, vilket man helt enkelt ansluter till. Respektive app plockar därefter automatiskt upp enheten och ger möjlighet till filåtkomst eller inställningar. För enheter med "riktiga" operativsystem delas enheten ut över SMB, precis som i NAS-läget.

Möjlighet finns bland annat att byta namn på enheten, att sätta lösenord på det trådlösta nätverket samt att byta kontrollkanal, två viktiga parametrar för säkrhet respektive prestanda.

En inställning finns även för "Passthrough", i korthet möjlighet att ansluta till ett externt trådlöst nätverk. Datan tunnlas därefter till ansluta enheter, vilka därmed kan surfa på internet samtidigt som de är anslutna till Voyager Air.

Film och musik spelas upp genom att gå till alternativet "Folder", vilket helt sonika listar allt på enheten. Filerna är dock helt beroende av respektive klients mediastöd och spelas upp i standardmjukvara, något som kan ställa till med problem.

Under Ios måste filen först laddas ned lokalt innan en tredjepartsspelare kan användas, något som enligt Corsair beror på begränsningar hos operativsystemet. För att kunna strömma krävs en container den inbyggda videospelaren klarar av, vilket är kraftigt begränsat och inte inkluderar avi eller mkv.

I Android levereras dock alternativ för att välja spelare, där redaktionen strömmat till VLC på en Google Nexus 4 med lyckat resultat. Så länge en ensam enhet är på nätverket fungerar hela vägen upp till 1080p-upplösta klipp i H.264 utmärkt, precis lika bra som att spela upp lokalt.

För bärbara datorer eller andra enheter med mer fullskaligt operativsystem gäller i princip inga begränsningar alls. Enheten presenteras som vanlig nätverkslagring, där installerad mjukvara helt styr vad som går att spela upp. Redaktionens favorit är förövrigt Media Player Classic.

Prestanda

Prestandamässigt klarar sig Voyager Air bra, dock inte utan anmärkning. Enheten utlovar upp till sju timmar batteritid, där SweClockers lycklas klämma ut sex timmars konstant snurrande av "Tears of Steel" och "TPB AFK" med aktiverad "passthrough" för trådlöst nätverk – klart godkänt, med andra ord.

När det kommer till videoströmmande är resultatet mer skakigt. Corsair talar om upp till fem HD-upplösta klipp samtidigt, något som redaktionen aldrig får att fungera tillfredställande. Faktum är att allt över två samtidiga strömmar med ett klipp i 720p snabbt ger hackande och tappade bildrutor.

En snabb omgång i Crystaldiskmark avslöjar att det hastighetsmässigt egentligen inte är några konstigheter. Ansluten med USB 3.0 presterar enheten föga förvånande allra bäst, där en del prestanda försvinner när överföringen blir beroende av nätverket. Genom utdelade trådlösa tappas ännu mer prestanda, något som kraftigt dalar ytterligare när avståndet ökar. Voyager Air är bara praktiskt användbar att strömma ifrån inom en omkrets på ett par meter.

Nämnvärt är att enheten under längre tids drift blir väldigt varm, tillräckligt för den nästan ska bli obehaglig att hålla en längre stund. Det kan vara värt att ha i bakhuvudet om produkten ska användas i en bil eller liknande, där den lätt kan hamna mellan säten eller under kuddar.

Sammanfattning och reflektioner

Corsair presenterar Voyager Air som någon form av multiprodukt för lagring. Enheten ska klara både att användas som en extern hårddisk, att vara NAS i hemmet samt att följa med som mediahubb på resan. Att göra en "schweizisk armékniv" är alltid en vågad satsning, där ett eller flera områden ofta blir lidande.

I det aktuella fallet klarar dock företaget uppgiften relativt väl. Som extern hårddisk finns inget att anmärka, och även som väldigt avskalad NAS-lösning räcker prestandan till. Trumfkortet med mediaströmning fungerar även det tillräckligt bra för de allra flesta, även om begränsningar i operativsystem, svårigheter att strömma till flera enheter och tråkiga appar helt klart är smolk i glädjebägaren.

Corsair Voyager Air dras även med andra småproblem som drar ned helheltsintrycket en smula. Nämnvärt där är att enheten envisas med att slå av "passthorugh" så snart den startas om, vilket kräver att funktionen aktiveras manuellt. Det är inget stort problem för tekniskt insatta, men för barn eller ovana en klar frustration.

Enheten har även delvis konstigt beteende med det trådlösa nätverket. Funktionen slås bland annat av när USB ansluts, men går omgående att aktivera igen genom att slå av och på strömbrytaren. Det är även vissa anslutningsproblem, där ibland 3-4 försök krävs innan lösenord accepteras och en koppling upprättas.

Om Corsair Voyager Air är värd pengarna, i dagsläget cirka 1 800 kronor för 1 TB, är upp till var och en att bedöma. Ingen i redaktionen har riktigt behovet av en portabel mediahubb eller NAS på grundläggande nivå – målgruppen är helt enkelt en annan. Vem vet, för föräldrar med digert mediaarkiv och en surfplatta i handen på ungarna kanske konceptet passar riktigt bra.