VESA är organisation bakom den öppna Displayport-standarden och de adderade adaptiv synkronisering till version 1.2a av specifikationen i januari 2013. Funktionen kom ursprungligen till för att skärmar i bärbara enheter ska kunna växla ned i uppdateringsfrekvens för att spara energi.
Detta snappade AMD upp för att konkurrera med Nvidia och G-Sync. Istället för att använda VESA Adaptive Sync-beteckningen valde AMD att registrera ett eget varumärke under namnet AMD Radeon Freesync™. Denna varumärkesregistrerade frihet är en tydlig vink mot Nvidias hårt uppstyrda G-Sync. Och väldigt länge fungerade VESA Adaptive och AMD Freesync endast ihop med AMD:s grafikkort och inget annat.
Nvidia hoppar på tåget (till slut)
Från och med Januari 2019 adderade Nvidia VESA Adaptive till sin lista över funktioner. De kallar den här metoden för G-Sync Compatible eller "Kompatibel med G-Sync" som det beskrivs i de svenska menyerna. VESA Adaptive, AMD Freesync och G-Sync Compatible (via Displayport) är alltså samma sak.
Från början har Intel också anammat VESA Adaptive men användningen är än så länge begränsad till den integrerade grafiken Gen11, alltså Ice Lake och senare. Även Intels kommande grafikkort Xe ska stödja tekniken.
VESA Adaptive finns där från början
Vem som helst får använda VESA Adaptive Sync. Från runt 2015 och framåt började funktionen byggas in i de kretsuppsättningar som används på spelskärmar. VESA Adaptive Synk finns alltså redan där och är därför "gratis" att använda. Nästan alla moderna spelskärmar, förutom de med Nvidias G-Sync-modul, har VESA Adaptive synk i någon form. Med det skrivet; tänk på att flera spelskärmar bygger på teknik daterad långt innan 2015 och kan ha sålts sedan tidigt 10-tal. De brukar då sakna adaptiv synkronisering helt och hållet.
Eftersom funktionen bara finns där från början i moderna spelskärmar är VESA Adaptive en enkel sak att implementera i produkterna. Fast det är heller inget organ eller företag vilket kvalitetssäkrar hur väl den adaptiva synkroniseringen faktiskt fungerar. Och resultaten har verkligen varierat från skärm till skärm med allt ifrån bra till direkt oanvändbar funktion.
Freesync Premium och Premium Pro
Under CES 2020 i januari ändrade AMD sin uppställning för Freesync och det finns nu tre nivåer av Freesync:
Freesync är samma gamla och kan vara vad som helst egentligen
Freesync Premium garanterar minst 120 Hz och LFC-funktionen (se nedan)
Freesync Premium Pro adderar funktioner för HDR och är samma sak som det som en gång kallades Freesync 2 HDR
AMD certifierar skärmar som AMD Freesync. De ska kolla att skärmen fungerar bra med adaptiv synkronisering samt HDR. Med tanke på att AMD själva har skickat galet flimrande skärmar till oss har vi försökt få ett svar om hur denna certifiering går till och vilka kriterier som gäller. Vi har aldrig fått ett rakt svar från AMD hur denna certifiering kan släppa igenom en sådan flimmerfest.
I december 2019 gav AMD dock ut en Youtube-video om hur de certifierar skärmar och hävdar att de utför hundratals och rent av tusentals tester. Dock inga besked eller information om exakta kriterier för certifieringen. Titta och bedöm själva.
Osäkert med ryck, fel och flimmer
Typiska problem med skärmar märkta som VESA Adaptive eller AMD Freesync är mer flimmer vid låga frekvenser, ryckighet, varierande eftersläpsnivåer och andra typer av artefakter som är mer eller mindre påträngande. Alla skärmar vi testat har varit väldigt olika i hur de beter sig. Några bättre och några väldigt mycket sämre. Du vet aldrig innan du testat själv eller kan läsa någon annans test.
Exempel på hur fel overdrive leder till artefakter på en Freesync 2/Premium Pro-certifierad skärm. VESA Adaptive innebär ett stort, varierande och synnerligen spänstigt utbud av olika modeller och olika kvalitetsnivåer
Det är också en stor variation för inom vilket intervall synkroniseringen fungerar. Som tumregel är det från 40 eller 48 FPS till skärmens högsta frekvens. Men det kan också variera med inställningar i skärmen, till exempel 48–120 Hz eller 120–144 Hz. Resultatet och användningen är synnerligen inkonsekvent oavsett om det står VESA Adaptive eller AMD Freesync på skärmens klisterlappar.
LFC – Low Framerate Compensation
För att hantera låga frekvenser, då ofta under 48 FPS, införde AMD Funktionen Low Framerate Compensation (LFC) liknande hur det fungerar med G-Sync-modul där grafikkortet istället sköter repetitionen för att landa inom skärmens synkroniseringsspann. 40 FPS är under ett spann på exempelvis 48–120 Hz men genom att repetera samma bildruta kan skärmen synkronisera på 80 Hz och därmed landa inom spannet.
LFC repeterar bilden vid låga FPS så att skärmen fortfarande kan arbeta inom sitt synkroniserinsspann. Här 78 Hz från 39 FPS.
Trots detta kan resultatet variera hur väl det fungerar när du kliver under synkroniseringsspannet. Att LFC-funktionen finns där garanterar inget om skärmens användbarhet utanför spannet.
Att få adaptiv synkronisering att fungera med vilken LCD-panel som helst är en konst och där har vi onekligen sett högst varierande resultat. Varje skärm – och det finns idag tusentalet modeller – måste testas och jämföras. Du kan inte se vilka Freesync eller VESA Adaptive-skärmar som har en fungerande adaptiv synkronisering eller LFC bara genom att titta på specifikationen.
AMD Freesync från 2014 och framåt (och bakåt)
Gränserna vilka äldre AMD-GPU:er som fungerar med VESA Adaptive Sync är svårt att ringa in exakt. De modeller som lanserades under 2015 och senare klarar det, men inte nödvändigtvis.
Radeon R9 290 är grafikkort från förr och på brytpunkten för vilka AMD-GPU:er som kan köra Freesync
AMD GPU:er från 2014 och 2013 kan också fungera. När AMD lanserade Freesync talades det om Freesync för mer än enbart spel och även för att växla frekvens vid filmvisning och liknande. Detta gäller då fler GPU:er än de som faktiskt kan synkronisera adaptivt i spel.
Till exempel listades ursprungligen följande AMD-GPU:er i Radeon 2xx-serien som kapabla till Freesync för spel:
R9 295X2, R9 290X, R9 290, R9 285, R7 260X sam R7 260
Vilket då exkluderar en rad enklare kort från 2xx-serien. Kravet är de kort som är baserade på andra generationens GCN och GCN 2nd gen enligt denna Wikipedia-lista. Noterbara undantag är då framförallt enklare kort i Radeon 3xx- och 4xx-serien som bygger på äldre AMD-GPU:er. Stäm av mot listan länkad ovan.
Med Radeon 5xx-korten (förutom Radeon 520) och nyare, likt R9 Fury, R9 Nano samt förstås RX Vega och Radeon II nyare är det inga konstigheter. Stöd för tekniken finns med samtliga grafikkort baserade på arkitekturen Radeon DNA (RDNA), det vill säga från dagens Radeon RX 5xxx och framåt.
