Civilingenjör - Hur mycket tid till annat?

Varierar mellan personer. Vissa har det lättare för studierna medan andra har det lite svårare. Men jag skulle säga att om man pluggar sina 8 timmar om dagen så kan man sluta kl 5 och ha sin fritid. Även helgerna brukar vara lugna. Men sen finns det såklart avstickare där man får sitta lite senare kvällar samt helger och plugga. Min upplevelse av det iaf.

enligt egen erfarenhet så skulle jag säga att man kan snitta runt C och fortfarande ha resonabelt mycket fritid, vill man högre än så kostar det. Alla A = ingen fritid alls. Sen kan man ju ifrågasätta hur viktigt det är med bra betyg såvida man inte vill studera utomlands, ytterst få arbetsgivare bryr sig (och de som bryr sig tycker i regel att man är awesome om man snittar C). Jag har relativt lätt för studierna och behöver sällan läsa något två gånger.

Är du helt galen? 8 timmar om dagen? Testa snarare med 2-3 effektiv pluggtid.
Sen får man ta i betraktelse att man snabbt märker att många föreläsningar inte är allt för vettiga, medans andra kan vara det, men i vilket fall som helst är det inget tvång att sitta på varje föreläsning.
Med andra ord, det finns en jävla massa dötid när man pluggar, i alla fall till civilingenjör, har jag märkt, sen kanske det beror på hur snabb man lär sig, men 8 timmar om dagen rekommenderar jag absolut inte.
Det som gäller är att lägga på en högre växel kring tentamenveckorna, resten av tiden är mest "lär dig det här inför tentan", och jag tror inte jag någonsin suttit 8 timmar om dagen under kursperioden inför en tenta.

Det intressanta är ju att det för varje sådan person finns det person som är motsatsen, pluggar 12h per dag, har inget annat än skola för sig och har ändå problem. Det är anledningen till att en sån här tråd är helt värdelös då man inte vet något om personen ifråga.

Betygen kollar alla igenom, men mest intressant är nog VAD man läst, vilka kurser man läst, är det av relevans för jobbet. Samt som du säger, relevanta arbetslivserfarenheter.

Förstår dock inte riktigt den hype som finns kring finans/management, men då har jag iofs inte läst ekonom/ingenjör light. Är det endast den ekonomiska biten, med exemplen som fått ingångslöner över 33 med 80-timmarsveckor? Många hamnar ju mellan 27-30 för första jobbet med 40h arbetsvecka, och sen finns det ju exempel på folk som hamnar runt 50/månad första jobbet utan att vara verksam inom finans.

Det beror till stor del på vilken inriktning man läser, inom exvis datateknik finns det många programmerings/projektkurser där det inte handlar om att få många poäng på en tenta utan snarare att man ska göra projekten/labbarna mycket mer omfattande för att få högre betyg. Som exempel kan tas en kurs jag precis läst, Kompilatorkonstruktion (9hp), där man för E behöver lägga runt två veckors heltidsarbete men för A över två månader.

Betygen är endast en mycket liten del av det material man skickar in. Ser de en person med relevant arbetslivserfarenhet och utbildning så tar de (oftast) den personen framför någon med endast höga betyg.

I lite högre positioner (oavsett yrkesområde) så är det väldigt vanligt att du blir headhuntad, det är det absolut vanligaste folk i chefsposition nämnt. (Personer inom HR/Ekonomi/Teknik inom större bolag inom/utom Sverige).

Fast för jobb inom den bransch du nämner utomlands bör väl nämnas att LSE ligger ljusår före allt som heter svenska högskolor/universitet.

Hypen inom finans är som sagt för mig som observatör på "utsidan" helt obegriplig. Visst, lönerna ligger för vissa högre, men det finns ju lika många som hamnar lågt. En generellt sett högre ingångslön, men med normalarbetstid 12-16h/dygn för 30 000/månad anser jag inte vara värt det framför mer traditionella arbetstider och ingångslöner på 28-30 000.

Jag skrev effektiv pluggtid och med detta menade jag självklart tid åt att plugga utöver en eller flera föreläsningar. Det blir säkert mer att plugg under de högre årskursen men då är det först man börjar, som du själv säger, på kurser som är under avancerad nivå och efter att man har valt sitt inriktning.

Jag läser ME på KTH och kan inte tro att jag eller någon annan för den delen på programmet har suttit längre än ~3 tim per dag och studerat, utöver de föreläsningar och övningar som finns.
Och med tanke på att åtminstone under den första åren läser är nästan de alla "svåra" kurserna gemensamma för varje Civ. Ing. på KTH (Matematikkurserna t.ex.) så vet jag inte riktigt hur jag ska tolka det du har skrivit...

Menar du 2-3 timmar utöver schemalagd tid? Det låter ganska rimligt isf. Eller räknar du med lektioner i dina 2-3 timmar?

Visst är det så att gallring sker, på samma sätt som att personer med höga snitt inte blir kallade överallt heller. Betyg är EN väg in till jobb, andra är bra referenser och arbetslivserfarenheter. En student med sämre snitt och 1-3 års relevant erfarenhet anses ofta som bättre lämpad än person med högre snitt och utan erfarenhet.

Många gör ju misstaget att byta betald övertid mot 1 vecka semester, och ligger där runt 30kkr/månad och många timmar. Att arbeta sig uppåt innebär ju inte att sälja sin själ, vilket många inom finans verkar tro att det gör. Bonusar är vanligt förekommande även inom andra sektorer.

Vem skulle vara mest attraktiv för bolagen, personen med 4.5 i snitt eller personen med 4 (och 1-3 års relevant arbetslivserfarenhet)? Jag vet vilken jag skulle vända blickarna mot, men då sitter jag iofs inte med rekryteringsansvar någonstans.

EDIT: Ett bra exjobb är ju ofta en långt bättre dörröppnare än högt snittbetyg. Finns exempel på personer utan större arbetslivserfarenheter men med brilljant exjobb som går in på 45-50/månad utan att arbeta absurda timmar eller inom finans med bonusar. Undantag javisst, men fortfarande helt möjligt.

Hur är det egentligen med detta; varifrån kommer denna allmänt kända "sanning" och är den verkligen korrekt? Eller är det bara ett bekvämt sätt att försvara sina dåliga studieresultat?

Intressant, hade ~1 års väldigt relevant arbetslivserfarenhet och var/är knappast ensam i klassen om att ha haft det. Allt handlar om arbetslivserfarenhet samt vettiga referenser inom samma bransch.

Som sagt, inte bara höga betyg är av intresse, utan även VAR man studerat, SU räknas ju inte direkt in i toppen av svensk utbildning. Ett bra exjobb är som sagt en dörröppnare, inte bara för att få arbete där man gjort det utan även på andra platser inom branschen.

Inte alls så svårt att få relevanta arbetslivserfarenheter som du gör sken av, då de flesta inom min klass/utbildning verkar vara närmare 2-3 år än 0 efter 3 studerade år.

Ingen aning om varifrån den kommer, precis som sanningen att bara personer med snitt över 4.7 blir kallade till intervjuer. Trots att jag inte har rekryteringsansvar någonstans så låter det (i mina ögon) rimligt att arbetslivserfarenhet inom sektorn väger högre än 4.7 vs 4 i betyg. Arbetslivserfarenhet + referenser brukar ju vara garanter för att personen kan något, vilket betygen inte alltid är.

Givetvis är erfarenhet viktigt, men att det skulle vara dåligt att ha "för höga" betyg låter lite väl praktiskt; så många asociala kufar med 5.0 i snitt att det skulle bli en belastning för rekryterarna kan det väl inte finnas?

Fast det som är intressant för en arbetsgivare är vad kan personen som vi anställer göra för oss. Sen handlar det inte om att ha "för höga" betyg, utan en reflektion över personen, inte betygen. Allt handlar (inte bara) om betygen, utan personen ska även direkt kunna passa in i gruppen.

Vad brukar ingå i relevanta arbetslivserfarenheter normalt när man diskuterar? Platschef, projektledare och liknande kanske är saker som ses som meriterande. Att vara pappersvändare/ekonomiassistent är inte relevant.

För att ta exemplet i klartext, att jobba som projektledare, platschef, utsättningsansvarig eller liknande är meriterande inom t.ex. byggbranschen, klart mer meriterande än ekonomiassistent för aktiehandel. Har man dessa erfarenheter (och kan backa upp det med referenser så klart) så är det meriterande.

1-3 års erfarenheter, vissa hade ju praktisk erfarenhet innan utbildning. Pratar om heltidsjobb under längre perioder, samt relevanta sommarjobb, då kommer man upp i de mängderna. Själv kom jag "bara" upp i 10 månader arbetslivserfarenhet (heltid) inom mycket relevant område och med bra referenser.

Att det är svårt för ekonomer/Iare att få relevanta arbetslivserfarenheter hänger kanske ihop med den romantiserade synen många har på ekonomiskt arbete samt hur tillgången matchar efterfrågan?

Fast det känns som att vi kommer längre och längre från ämnet som var hur mycket tid till annat man har vid studier.

Det var just detta jag menade med effektiv pluggtid Jag vet inte riktigt men för mig känns inte en föreläsning på 2 timmar varav 30 min av denna tid är rast som effektiv pluggtid.
Jag tror att mitt program snittade på runt 4 timmar föreläsningar / övningar per dag och med plugg blev denna dag kanske 6-7 timmar, just på en sådan här dag kan man i efterhand använda fritiden till precis det man vill, för mig fungerar det hur bra som helst med gym men jag känner till andra som tränar fotboll på kvällarna.
Nja, jag tycker inte mitt påstående var vilseledande, det är inget tvång att vara med på just _alla_ föreläsningar, jag tror inte ett enda person i mitt program har verkligen varit på de alla, man märker när man behöver en föreläsning och när man kan studera det själv, och då dras även pluggtiden ner avsevärt. Mitt poäng är att man har grymt mycket fritid i vilket fall som helst åtminstone under de påbörjande åren, och då känner jag även folk från andra program än mitt egna som känner detsamma, förutom under tentaveckorna såklart. I slutet av utbildningen får man sitta längre ja, men det här är något jag är väldigt säker på att jag tog upp.

Frågan är ju helt klart i stil med "Hur långt är ett snöre"