Gå ner i vikt - tråden

Själv började jag min träning som överviktig med promenader och simning. Minns jag var helt slut att gå uppför en liten backe att börja med men efter några månader kändes det inte längre som någon utmaning att gå och jag ville börja springa istället. Men väntade tills vågen gick under 100 kg innan jag köpte joggingskorna.

Simningen var bra, man flyter som en kork på fettet! Faktum är att jag inte längre kan simma lika fort nu som jag gjorde när jag vägde 100 kg (väger under 90 kg nu). Antagligen flyter jag inte lika bra och får jobba hårdare för at ta mig fram i vattnet. Eller så är det att jag inte simmar lika ofta längre. Man behöver inte alls skämmas i vattnet och snart visar det sig att de flesta som simmar är stoppkorkar som knappt tar sig fram (man får sicksacka för att ta sig förbi dem). Hände att jag bröstsimmade ikapp en del som crawlade...

Det finns andra saker man kan göra i vattnet också. På Borås simarena där jag brukar simma finns det många som kör "vattenpromenad" och "vattenlöpning". Det sliter inte på knäna lika mycket som vanliga promenader och löpning och kan vara bra om man väger mycket. De har på sig gummistrumpor och går fram på botten i det grundare partiet av bassängen. Det finns också träningscyklar som står under vattnet. Dessa har jag inte testat men de lär ska vara bra som rehabträning. Vattengympa finns det också ibland men det ser sjukt jobbigt ut. Kanske finns lättare varianter för nybörjare?

Jag jobbar också med att gå ner i vikt, men inte lika fort som ni andra väger nu 89 kg på morgonen och är 1.74 cm har gått ner 3 kilo och joggar 2 gånger i veckan samt cyklar som transport medel, så vikten går ner långsamt men säker till rekommenderade vikten 80 kg

Vårväder ger lust till härliga promenader och fina cykelturer. Idag skaffades gymkort på ett 24/7-gym och kosten har jag lagt om (mindre portioner och fler mål per dag). Ca 3 kg nedgång hittills. Siktar på ca -13kg till Juni'ish, då når jag tvåsiffrigt igen :).

Ja begreppet ölmage har en orsak. Som tur är dricker jag inte så mycket öl men har slarvat med motionen några månader nu. Ska ta tag i det igen så snart den envisa förkylningen går över.

I morse visade vågen 99kg, så nu har jag nått mitt mål men fortsätter nog en bit till
När är det man ska väga sig för att få en "giltig" vikt? För det skiljer sig ju lite beroende på när jag väger mig på dagen.

Tack

Jag har en ganska lång väg att gå kan vi säga... men det rullar på och som du säger tror jag mig ha en någorlunda resonlig inställning till träning och viktnedgång. Mycket av det kommer ifrån att jag av och till går till en psykoterapeut som är van vid just den här sortens problematik och det gör väldigt mycket att ha någon att prata med ibland faktiskt. Skulle säga att det är klart värt det! För närvarande går jag även till en sjuksköterska på studenthälsan var tredje vecka och diskuterar kost, tankar och gör en invägning. Det är bra att ha någon att snacka lite med och det är väldigt skönt att veta att jag har en inbyggd kontinuitet för kontroll och uppföljning på min viktnedgång.

Vägde idag in på 158.6kg så det är längre kvar än vad jag redan avverkat till de där 100 som jag så gärna vill till. Årets mål är dock inställt på 150kg eller strax därunder och det känns ju allt annat än omöjligt faktiskt så det är jag väldigt glad över! Har tappat ~9kg sedan 18e december så med lite tur når jag årets mål i sommar och efter det är allting ett plus. Ska dock flytta och dona en hel del i år när jag är klar med studierna och kanske, med lite otur, under en period på några månader behöva pendla så därför är årets mål satt ganska sjysst för att jag inte ska behöva stressa om det.

Räknar med att jag ska kunna nå 100kg på 5 år och började i december 2012 så beach 2018 kanske blir mitt år om allt fortsätter som det ska. Det tog många år att bli såhär tung så det verkar ju inte mer än rättvist, tyvärr, att det ska ta ett tag att bli lättare också.

Det konstigaste med allting skulle jag säga hur svårt det är att anpassa sig till viktnedgång. Jag har som gått uppåt mest hela livet och det är nästan så att det är mentalt svårare att hantera att det nu går bra och neråt än det var att hantera en någorlunda stadig uppgång. Här kommer återigen min terapeut in som helt enkelt hjälper mig att hantera när saker går lite bättre än jag är van vid, hur konstigt det än må låta.

Bra jobbat Willhelm!

Jag minns att jag inte kände igen mig själv på foton. Är jag verkligen sådär tjock tänkte jag då jag hade gått upp mycket i vikt. Nu upplever jag samma sak när jag ser gamla bilder - var jag verkligen sådär tjock? Eller när jag ser nya bilder, är jag så smal verkligen? Nu känner jag igen mig själv i spegeln (ungefär som jag såg ut för 10-15 år sedan storleksmässigt). Men visst det tar tid att vänja sig med sin nya kropp oavsett vilket håll det går åt.

Jättebra att ha någon att prata med och det hjälper som inspiration. När man känner sig uppgiven kan det vara bra att bli påmind om de förbättringar man faktiskt gjort och hur mycket det är värt att inte ge upp. Kan också vara bra med både små och stora tips hur man ska få vardagen att fungera med sin nya livsstil. Saker som man i förväg inte förstått kunde bli problem.

Idag vägde jag in på 110,4kg. -3kg på ca 4 veckor. Helt klart nöjd med det, även om målet är 1kg/vecka. Men ikväll blir det massa öl så då lär jag ha vätskebrist imorgon bitti och det är det mest pålitliga sättet att väga sig (sedan ska det så klart synas på vågen en generell minskning alla andra dagar också, men jag kan variera 2-3kg beroende på dygn och kost...).

Ölen har jag förtjänat. Hade ett ambitiöst träningsschema och mål för denna vecka. Nu klarade jag dom inte, kanske främst för att jag börjat känna lite halsont igår och idag. Dock är jag glad att jag klarade det femte målet åtminstone, det viktigaste.

(Resultat/mål)
1: Gå 16/20km
2: Bröstsim 2.5/3km
3: Cykla 129/155km
4: Gym 1/3 pass
5: Sova 40/40h (8h/natt)

Har också varit duktig med maten. Endast utemat 1 gång (jämfört 3-6 under arbetsvecka.

Det jag gläds mest åt är att jag känner mig mycket bättre i axeln som för en månad sedan kändes obekväm efter ca 500m simning. (1min/25m). Nu kan jag simma 1500m i samma tempo, och här om dagen fick jag personbästa på drygt 27min på 1000, helt utan att det ömmade eller kändes obehagligt. Börjar få lite mer styrka i den helt klart :).

Nu är det dock vilohelg :).

Starkt jobbat! Kul att du delar med dig av din resa! Men synd att du ska behöva göra illa dig. Har du pratat något om cykling med dina kontaktpersoner? För min del har det varit fantastiskt. Eftersom jag är lång och tung så har jag ofta haft problem med knän och fötter, men cykling är väldigt skonsamt. Sedan gillar jag frihetskänslan det ger.

Skickades från m.sweclockers.com

Jag cyklar hos sjukgymnasten och så fort jag klarar ett mål så höjer han nivån så jag får något att kämpa mot. Den primära anledningen till att jag har ont är troligen just att jag pushar ganska hårt men min sjukgymnast och jag diskuterar en hel del så att jag i varje fall ligger på rätt sida av smärtbarriären, dvs jag kan fortsätta.

Äger ingen cykel och har inga direkta planer på att skaffa någon just i detta nu. Kanske kan bli en i sommar när jag börjat få upp vanan på träningscyklarna lite mer. Har gått hos sjukgymnast sen november och han säger själv att min utveckling varit fantastisk sedan dess, tyvärr vill jag dock gärna att det ska gå ännu snabbare. Är nog tur att jag har honom där för att bromsa mig annars hade jag troligen gått sönder bra mycket mer.

Likt dig simmar jag också, tyvärr visade det sig att normala simtag med benen var en för stor belastning på mina knän (rotationsbelastning enligt min sg) och nu får jag istället simma användandes enbart "bensparkar" eller vad tusan det nu kan tänkas heta, är typ som cykelsparkar. Tyvärr tar det på samma muskler som mina pass hos sjukgymnasten så istället för 20-40 längder á 25m är jag nu nere på 8-10 per gång tills kroppen vant sig. Har dock ersatt all tiden jag får över i badhuset pga detta med att bekämpa min extrema rädsla för att vara under vatten så det blir mycket lekande i den djupa änden av poolen och det påverkar bevisligen min lungkapacitet på ett bra sätt då jag blir mindre andfådd nu. Brukar även bada med en polare och vi avslutar alltid med att kasta boll ett tag och har som projekt att bli lika bra på att kasta med vänster som höger vilket har visat sig ge väldiga vinster för koordinationsförmågan.

Har också haft problem med axlarna, dock mest pga tidigare stressrelaterade problem som gjorde att kroppen i princip knöt ihop sig i axelpartiet. Första gångerna på badhuset gjorde det nästan ont att simma men numera går det bättre och bättre. På min sg's rekommendation kör jag nästan uteslutande ryggsim och tar då riktigt ut armrörelserna vilket gjort underverk för mina axlar som nu är mer rörliga än på många år.

Det är en intressant mållista du har, speciellt det där sista målet borde nog jag också anamma faktiskt, har varit väldigt dåligt med sömn på sistonde och det är ju faktiskt en väldigt viktig sak för välmåendet.

Ja simning, eller att bara vara i vattnet är fantastiskt skönt. Körde mycket sjukgymnastik i bassäng under första halvåret efter skadan. Även jag försöker ta ut hela rörelsebanan när jag simmar. Jag har iallafall tidigare känt obehag när jag försökt simna snabbt (betydligt större motstånd för axeln att jobba med), men förhoppningsvis fortsätter det att bli bättre. Skulle gärna vilja lära mig crawla också.

En idé och prestation jag funderat mer och mer på är att som långsiktigt mål kunna genomföra en ironman (ca 4km sim, 180km cykel och 40km Löpning i sträck). Men det ska mycket till innan. Först lär jag gå ner 10-15kg för att eventuellt bli lätt nog att kunna springa någon längre sträcka öht. Sedan är det en fördel att kunna crawla så att man inte tröttar ut benen för mycket. OCH så ska man lyckas hålla sig frisk, vilket är svårt då man ibland kan ta ut sig lite väl mycket. Men även om jag käkat hyffsat bra tidigare så känner jag att jag blir bättre och bättre även på det. Sedan om det ska genomföras på en tävling eller i all ensamhet är inte lika viktigt :). Kul med mål!

Skickades från m.sweclockers.com

20kg på 10 veckor Det är nog möjligt men frågan blir väl vad du tänker göra efter de där 10 veckorna? Har sett folk göra såna där jättedykningar i vikt och allt som oftast verkar det sluta med att de jojo'ar upp igen strax efter. Jag säger inte att det kommer hända dig men det kan hända baserat på vilken sorts fortsättning du planerar.

Att träna tror jag dock är en fantastisk idé! Speciellt om du har ett fysiskt krävande jobb.

En sak jag lärt mig är att alla är olika. Metoder som funkat på mig funkar inte på andra och vice versa. Så ska man ge något råd så blir det att testa något vad som helst och kör med det ett par månader och se vad som händer. Justera vid behov...

Det är ingen som tvingar dig att käka massa godis och mat bara för att det är påsk? Även om det finns massvis med saker som lockar, se det som en utmaning att undvika allt som lockar istället och fixar man det så blir man bara starkare och ännu mer motiverad.

Misstänker att det är många som tittar på vågen lite skeptiskt såhär efter påskhelgen? Har själv varit lite oroad då jag hade invägning idag efter en vecka hos flickvännen där både choklad och god mat konsumerades i kanske lite mer än resonliga mängder. Det visar sig dock att sådana utsvävningar kan vara helt ok så länge jag i övrigt håller en god matkonsumtion och vågen pekade på -3.8kg de senaste 3 veckorna. Det ska dock sägas att sedan förra posten jag skrev har jag haft 2 invägningar och den föregående visade ganska exakt +-0, vilket kändes skönt då det hade varit ett större tapp innan. Får väl se vad framtiden har i beredskap då det ju nu plötsligt kom ett likadant "stort" tapp lite hipp som happ.

På träningsfronten har jag fått i hemläxa av min sjukgymnast att göra armhävningar hemma varannan dag. I början var det 6x3 på knä och det kändes som döden! Igår gjorde jag 10x3 "vanliga" armhävningar och det kändes så jävla coolt. Det ska sägas att de "vanliga" armhävningar jag gör inte direkt är ner i backen och upp igen utan snarare väldigt små rörelser, men min sg säger att det är bra baserat på min nivå och att djupet i dem kommer att komma med tiden. Mitt sikte är att efter sommaren kunna göra i varje fall ett fåtal riktiga och djupa armhävningar, tänkte kanske testa lite bänkpress i sommar också så får väl hoppas på en positiv utveckling m.h.a. det också

Min vikt var idag på invägningen 154.4kg och därmed är jag redan nu bara 4.4kg ifrån mitt årsmål på 150kg. Detta är även den lägsta vikt jag haft på väldigt många år då jag faktiskt var nere och vände på 155kg för ish 2 år sedan pga en VLCD diet som gjorde att jag tappade extremt i vikt på kort tid och sedan gick upp som en raket igen. Kan säga att den här metoden, även om den är långsammare, känns fan så mycket bättre.

Får intrycket i tråden att de flesta ligger en bra bit ifrån min vikt men tänkte ändå kasta ur mig en fråga sådär... alltså allt skinn Har sådan tur att än så länge hänger magen med bra mycket bättre än väntat men alltså ryggen. Ligger jag dumt på natten kan det kännas som att jag ligger på en limpa typ för att skinnet över axlar och nacke liksom rullar ihop sig lite, att ta mig i nackskinnet är verkligen enkelt just nu kan vi väl säga. Har även som ett par skinnbyxor på mig på delar av bena nästan, hänger nog ett par kg i bara överflödigt skinn på mig. Det går sakta men säkert tillbaka fortfarande men i slutändan förväntar jag mig att behöva kirurgiska ingrepp för att lösa problemet helt.

Det jobbigaste tycker jag nog är att jag känner mig allt annat än attraktiv dock, det känns förjävligt faktiskt. När jag var fet nog att spänna ut allt skinn kändes det nästan bättre än det gör nu, för nu hänger allt och dinglar/dallrar. Någon annan som kan känna igen sig i sådana här problem? Hur hanterar ni det rent mentalt? Som jag skrev ovan går det ju sakta tillbaka men det mentala under tiden känns tungt att hantera alltså, troligen något för mig att lyfta med min terapeut när jag ska dit på torsdag