Gaming känns meningslöst, känner ni likadant?

Tänkte rekommendera till alla som har burn-out på competitive fps spel specifikt att kolla upp Hunt: Showdown. Även fast jag var helt utbränd på competitive fps så lyckades det fånga mitt intresse, har nu 1400~ timmar spelat i det sen mars 2021 och då spelar jag det bara när jag har minst en polare som joinar mig.

Hunt är så mycket mer än beskrivningen av spelet dock, om någon faktiskt kollar upp det så rekommenderar jag starkt att kolla runt på youtube efter videos från folk som går igenom vad spelet är istället för att bara läsa steam store beskrivningen. Det är något speciellt med det spelet även om grunden inte verkar vara nå speciellt alls. Det har även en perfekt blandning av hardcore element och att vara tillgängligt. Kommer så klart inte vara för alla och det är definitivt betydligt bättre att spela med polare istället för solo/randoms vilket kan göra det svårt att komma in i som ny spelare.

58 bast och lirar fortfarande, men inte alltid. Det är långa pauser emellan då övrigt i livet har företräde. Immersiva spel går jag igång på och då främst sim. VR när det är som bäst är också givet. Senaste jag totalt föll för var Microsoff Flight Simulator, självklart via VR och just nu igång med att bygga lite hårdvara VR-anpassat för den. En Garmin G1000, knapparna och vreden exakt som det ska vara. VR ger ju den där inlevelsen och känslan att vara där men handtracking funkar tyvärr inte så för att manipulera vred och knappar så får man köra musen vilket suger. Därav hårdvarubygge med CAD, 3D-printning och Arduino-hack med fristående programmet MobiFlight som kopplar ihop allt. Superkul.

I övrigt så var väl senaste spelen Moss 1 och 2, Red Matter 2 samt Jedi Fallen order. Jedi Survivor är på kö.

Exakt samma för mig. Extremt långa spelpauser sedan jag var typ 27-28 (Nu är jag 37) det som verkligen har fångat mig och gjort att jag spelat många, många timmar är när Zelda BOTW kom, Warzone under pandemin samt Valheim.

Skulle säga att det kommer lite i perioder. Liksom vissa andra har jag inte lika mycket tid att spela nu som för 10 år sedan pga andra ansvar men kan ibland slå mig ner och spela något kul multiplayer-spel som min potatis klarar av att köra. Har väl blivit lite mer insatt i retrospel på senare år av den anledningen men kan fortfarande se fram emot något nytt spelsläpp då och då.

Skulle inte säga att det känns meningslöst, men det går i perioder. Kan spela nåt spel i ett par månader kanske tills jag plötsligt känner för att inte göra det. Sen kan det gå x antal månader innan jag kör nästa gång. Beror på vad det är för spel. Som just nu sitter jag och spelar Baldurs Gate 3 för fulla muggar och njuter.

Det där går i perioder, och jag har helt slutat grinda spel bara för grindandets skull. Jag har alldels för mycket annat som är roligare att fördriva fritiden med.

Så har haft ett rät tlångt uppehåll nu tills helldivers 2 kom och jag och de jag spelar med spelar väldigt mycket. snittar säkert 10-15 timmar i veckan och det är med glädje!

Så när det kommer ett spel som faktiskt är roligt, då har jag inget problem med att lägga otroliga mängder tid på det spelet.

Men att bara nöta CoD för att öka i level. Nä, det har jag alldels för mycket annat bättre att göra (warhammer, träna, konserter, repa, tv-serier mm mm mm )

Det går alltid i perioder.

Tror, som en del andra, att det har att göra med kvalité på spelen som kommer. Vet att jag alltid återkommer till t ex Dawn Of War serien om jag vill spela ett rts/rtt... eller Space Marine om jag vill ha lite fps-aktigt spel. Nu görs det ju mer med avsikten att tjäna så mycket pengar som möjligt istället för att faktiskt komma med en bra "produkt".

Tror det senaste spelet jag lade ned x antal timmar på var Endless Sky som skapades av en enda person om jag inte minns helt fel, det hade en old-school känsla över sig och man var inte "held by the hand"... lite som Elite och Elite 2 när de kom

Märker väldigt väl att lusten att gejma korrelerar stenhårt med hur jag mår i övrigt.

Stundtals mkt stress och oro - mindre spelande.

Harmoni i vardagen - mer spelande.

Jag har spelat dataspel sedan 80 talet och alltid älskat det och sett mig som en gamer, men senaste fem, sex åren har jag tappat det helt. Jag tror jag kan räkna antalet spel jag spelat under den tiden på iaf två händer. Det är varken brist på tid eller brist på bra spel som är orsaken men jag kan bara inte fokusera tillräckligt för att njuta av ett spel på samma sätt som förut.

Jag har testat andra typer av spel än dom jag brukar spela och allt från lågbudget till storspel så jag har bara accepterat att det är så just nu men hoppas att det kommer tillbaka i framtiden.

kände som du när jag hade påbörjat mitt 4:e IT jobb. Blev mättad av mitt IT jobb så mycket att jag tappade spellusten helt redan då. Har speldator där jag försökt att spela men sker oftast vid Julledigheten sedan dör allt det ut, man tycker det är tråkigt 😊. Samma år som spellusten dog ut 2009 köpte jag också min dyraste Mountainbike någonsin, samt en gopro istället för en speldator. Det blev riktigt roligt och speldatorn hemma blev en redigeringsdator. Nu är jag inne på min 3:e fina Mountainbike och ångrar inte ett dugg att jag la av med datorspelen. Jag blev helt enkelt trött på det. Förstår dock alla, verkligen alla som gillar datorspel. Jag började själv tidigt med datorspel i tidig ålder 2 eller 3 klass på 80 talet. Inte lika krävande grafik då som nu. Jag tror jag växt ur det som någon allergi men gillar se spel och spelar ibland i slutet av åren när vädret är urdåligt ute. 😊