Har jag pajat min externa hårddisk?

Lite svårt att förstå vad du frågar om, har du raderat en disk du hade data på som du vill spara eller har du bara jobbat mot en tom disk som nu inte syns ?
Om det handlar om en tom disk så prova inte att formatera den direkt utan radera först alla partitioner på den och partitionera och formatera den sedan på önskat sätt.

BTRFS kan du dock inte använda i windows... (finns väl några försök till drivrutin-support för windows men jag skulle inte använda dem - titta på hur gamla de är om det är flera år sedan sista uppdateringen så skulle jag låta det vara)

En annan regel är att koppla ur alla diskar med viktig data fysiskt som att rycka ur sladden innan du ens tänker på ordet 'formatera' - i alla fall innan du är riktigt varm i kläderna och förstår hur allt fungerar inklusive att identifiera rätt diskar i farliga lägen som att 'formatera' (och det kan göras misstag ändå...)

Ditt problem just nu tror jag att disken du formaterade är satt med root-rättigheter med root som ägare och root som grupp.

du som 'vanlig' användare kan inte komma åt denna i det här läget utan att göra en 'sudo' på kommandona och den vägen skaffar roträttigheter för operationen. det är lite som att göra sig till admin windows fast mycket mer mäktig.

En fulväg förbi det om du tänker köra grsync på disken fast det är satt som root är att i terminal starta grsync med 'sudo grsync' och programmet startar rent grafisk men nu arbetar som root och med root-rättigheter och då kan du förmodligen synka filerna fast inkopplade USB-disk filsystem är ägd av root

du verkar ha en del att lära dig med Linux så gör dina experiment med lagring och diskar där det inte gör så mycket om du förlorar dina data - det är misstagen man lär sig på och det kan ta ett tag innan man greppar filosofin bakom då det är en del saker som skiljer sig från tex. windows.

Med kommandot 'chown' kan du ändra ägandeskaper på mappar och volymer

och formatet kan vara liknande "sudo chown -v jorgen:jorgen /media/användare1/inkopplade_usb_diskens_mapp" i en terminalfönster. Med '-r eller -R' som växel så går det rekursivt ned i mappträdet och ändrar ägandeskap på alla filer och mappar under det - 'sudo' för att få roträttigheter för att hantera diskar och mappar som du normalt som användare inte rår över.

om du inte vet vad du kallas i systemet så kan du prova med 'ls -la' i din hemma-mapp i ett terminalfönster - då ser du namnen på user och group för dina filer i hemmamappen och disken inkopplad på /media/jorgen/USB-disken (jag såg ditt användarnam i dina tidigare inskickade bilder)

Räkna med att du få slå ett password i dessa fall (kör du 'sudo' för olika funktioner i samma terminal så behövs passwordet bara första gången)

den andra kommandot du behöver titta på är 'chmod' som man kan ställa in skriv, läs och exekveringsrättigheter för 'user', 'group' och 'other'

till skillnad från windows som gör ett uppslag i en bunt olika databaser i avseende rättigheter för var filförfrågan (och ingen koll alls görs om man sätter sig över denna nivå som 'system' och man kan komma åt alla filer oreserverat - det är det alla virus under åren hela tiden försöker hitta väg igenom och lyckas allt för ofta) så är denna rättighetsmatris satt i inoden för filen och varje del i linux och linuxkärnan lyder det blint - tom. på nivå när den skall allokera RAM-minne för programmet som skall köras och stämmer det inte med rättigheterna och vad miljön tillåter så går det inte att köra - och till skillnad från windows rättighetsuppslag så är denna koll blixtsnabb och görs var gång filen accessas.

Det du måste acceptera med tiden är att väldigt många av kommandona som används för att administrera linux är CLI-kommandon som körs i terminal - det fins inte GUI-program för allt och många av de som fins är wrapper för de egentliga CLI-kommandona som görs - grsync är ett exempel på wrapper-program av den riktiga 'rsync' att den tillverkar en CLI-kommandorad som sedan exekveras när du trycker på kör.

Även poweruser i windows kör mycket av sin administrativa uppdrag via powershell eller i värsta fallet CMD.exe av anledningen att det går att skripta medans sådan är besvärligt att göra via en GUI för upprepande processer.

Nej, du gör inte fel, du har bara stött på en säkerhetsfunktion i linux.
/root är rootanvändarens hemkatalog och vanliga människor har ingenting att göra.
Förklara vad du ska göra i root, för antagligen gör du något fel om du vill in dit.

Det finns normalt två användare på en linuxdator (det finns massor användere, men två som du använder)

Den första är den vanliga user, i ditt fall jorgen.
Och din hemkatalog är /home/jorgen.

Den andra användaren är root ,det är datorns admin-konto, motsvarande Administratör i Windows, den kallas även superuser.
Roots hemkatalog är /root.
Normalt kan man inte ta sig dit, inte ens med cd /root eller sudo cd /root.

Om du verkligen vill in i /root, vilket jag starkt avråder ifrån om du inte vet vad du gör, så använd kommandot:
sudo su

Det vanliga sudo ger ditt vanliga konto, jorgen, root-rättigheter i en kvart eler så, vilket är praktiskt om du ska installera program.
Men sudo su gör att du byter användare från jorgen till root.
Du ser att du är root då $ blir #, d.v.s.:
jorgen@jorgen-Lenovo-Z50-75:~$
blir:
jorgen@jorgen-Lenovo-Z50-75:~#

Observera att när man är root behöver man inte skriva sudo.
Främsta anledningen till att man ens använder sudo su brukar vara att man vet att man ska skriva några dussin kommandon som kräver sudo och man är lat och orkar inte skriva sudo hela tiden.

När man är root kan man skriva:
cd /root

Glöm inte att avsluta din root session genom att skriva:
exit

Då hoppar du tillbaka till jorgen igen och # ändras tillbaka till $.

Japp - det kan vara så enkelt då den nautulius du startade med sudo i terminal fick root-rättigheter och därmed kan tex. ändra rättigheter.

Ett kytum är att man kör som root i så kort tid som möjligt - dvs. när jobbet är gjort så klickar man bort det igen så att det stängs.

terminalfönster stänger man snabbast med 'ctrl-d' istället för att hela tiden skriva 'exit <enter>' - vilket är bra om man är i flera nivåer djupt ned med 'ssh' i olika datorer och kanske VM-maskiner inuti dessa. - då trycker man 'ctrl-d' upprepande.

---

Du verkar osäker på det där med 6TB och 5.6 TiB, men det är samma mängd lagring men storleken presenterad på 2 olika sätt för samma mängd data där 6 TB är storleken i SI-definition (där 1 TB = 1000000000000 byte, 10¹²) och 5.6 TiB är storleken i binär prefix (och där 1 TiB = 1 099 511 627 776 byte, 2⁴⁰) - lagring har alltid sedan 1960-talet presenterat sin storlek i decimal prefix dvs. 1000 byte är 1 kByte, 1000000 byte är 1 Mbyte. Och det berodde på att tidig lagring så räknade man det som antalet dataposter lagringen kunde hantera och det behövde nödvändigtvis inte vara 8 bit stora poster (dvs 1 byte) utan kunde vara 14 eller 17 bit stora.

se vidare i tex. https://sv.wikipedia.org/wiki/Mebibyte

Det är tyvärr olika beroende på generation av programvaror under linux vilket som visas och det är inte alltid att man skriver i TiB när man menar TiB utan skriver som TB etc. - trots att man har hållit på lätt över 20 år med att få programmen att presentera storlekarna med rätt prefix så är det fortfarande mycket kvar...

Windows gör konsekvent fel att skriva datastorlekar i binär prefix i formen som decimal prefix där 1024 = KB, 1048576 = MB när det istället borde ha hetat KiB och MiB.