Svårt att hänga med programmeringen i civ.ing Datateknik

Om du klarar studierna så du får fortsatt studiemedel från CSN så tycker jag man inte ska hoppa av för det är för svårt. Däremot kan man kanske inte gilla inriktningen och då välja något annat.

Jag själv har pluggat en hel del och tagit många certifikat. Min bild är att det är extremt ovanligt att något annat studiemedel än det rekommenderade är bättre för att fixa en kurs, detta för att hela kursen utgår från att man har det rekommenderade.

Senare i arbetslivet kan man behöva ta certifikationer där det inte finns något direkt att läsa på. Men det är en senare fråga. Det går ofta på dessa ana sig till vilka frågor som bör dyka upp och man kan plugga på det.

Btw: I mina studietider så hade jag en klasskamrat i exakt samma sits som TS. Skitbra på matte men dålig på programmering. Jag vet inte ett dugg vad som hände honom.

Ett tips är att gå och prata med din studievägledare, du är knappast den första med såna här funderingar och de finns där för att hjälpa till med just såna här frågor. Det kanske finns någon annan utbildning som passar dig bättre som de kan hjälpa dig att byta till, eller så kanske de kan hjälpa till med studietips.

Min erfarenhet från att ha läst till just civilingenjör i datateknik är lite tvärtom, att det ofta finns bättre studiematerial än vad kursen rekommenderar. Det varierar mycket från kurs till kurs, men ibland är kursledaren/materialet helt enkelt inte bra på att lära ut och då kan det vara mer givande att t.ex. följa en kurs på Youtube som någon föreslog.

Ett problem kan förstås vara att andra studiematerial inte täcker samma saker som kursen, men i min erfarenhet är det ofta det grundläggande som kan vara svårt att förstå om kursmaterialet är dåligt. Så det kan ibland vara givande att skaffa sig en grundförståelse genom andra källor och sen gå tillbaka till kursmaterialet om man har det svårt.

Jag känner att man kan dela upp "programmera" i två delar. Dels att lära sig själva språket och ha en viss förståelse hur processorn hanterar variabler och stackar. Dels hur du logiskt bryter ner uppgiften/problemet i mindre enheter som skall samverka. Jag tror att många egentligen har problem med det senare. (Inte minst baserat på många frågetrådar här på forumet.)

Vad kan jag då rekommendera? Att försöka se på problemet lite från ovan/avstånd och identifiera vad skall hända samt vilka saker som beror på varandra. På så sätt skapar du dig en alldeles egen metodik (din egna pseudokod) för att förstå problemen du skall lösa. Om du tycker att koden blir grötig, kör inte bara en tom rad mellan olika "block", utan dra till med fyra rader för att få en luftigare kod som du utvecklar inom de ramar dina ideer sätter upp. Behåll gärna din pseudokod som kommentarer och formulera dem senare som förklarande texter, då får du möjlighet att tänka igenom och stämma av om den logiska programmeringen stämmer överens med den språkliga förklaringen.

Att programmera är lite som att måla (något jag kan 2% om), man föreställer sig vad som skall göras och sedan börjar man med en hand, en hals, för att gå vidare med detaljer som naglar och smycken. Det roligaste jag vet är när programmet är 75% färdigt och man börjar bolla med lite olika lösningar, där små "enkla" förändringar ger en smartare lösning.

Hoppas du finner frid i något som kan vara väldigt givande. Precis som för konstnärer så finns det inget rätt eller fel i metodikvalet, alla utvecklar sin egen teknik. Mina "main" brukar bara vara en handfull rader funktionsanrop, kanske lite enkel argumenthantering, men jag börjar omedelbart dela upp uppgiften. (Inspirerad av "prolog" och "epilog" i Pascal, ett språk som jag aldrig kunnat skriva.)

Jag tippar på "ja". Det var nämligen ungefär så jag kände på alla kurser där jag inte hade några förkunskaper från gymnasiet eller egenstudier -- de områden där jag hade förkunskaper var programmering och elektronikkonstruktion...

...vilket jag föreställer mig är de två områden varav man tänkt välja minst ett av att jobba med om man väljer att gå en civilingenjörsutbildning i datateknik.

Ska vi förutsätta att du har en passion för digital- och analogteknik, eller har du valt en utbildning där du inte vet om du kan tänka dig att ägna ett yrkesliv åt något av huvudspåren?

Hur som helst så är det mest att kämpa sig igenom de där svåra/trista kurserna som man måste ta för att få läsa en kul inriktning. Men det underlättar ju för motivationen om man har siktet inställt på roliga kurser i årskurs 3-5 och att faktiskt se fram emot att jobba med ett teknikområde man brinner för. Lägg så mycket tid som möjligt på studier, intala dig att du kommer klara tentorna och låt bli alkohol.

För programmering i allmänhet tycks framgångsfaktorer för nybörjare vara: Se till att kunna betydligt mer teori än vad som är nödvändigt för nästa uppgift och lär dig debuggern.

För programmering i allmänhet, utan att du specar vilket språk du lär dig? Jag känner inte till något läromedel som är så abstrakt. Vad har du för kurslitteratur?

Väldigt vanligt fenomen för de som hade lätt för sig i grundskola och gymnasium när man börjar en civilingenjörsutbildning, eller annan "svår" utbildning på universitetsnivå.

Dels så är man plötsligt inte längre inte längre bland de smartaste i klassen, utan bara någonstans i mitten, eftersom alla andra på utbildningen också var bland de smartaste i sin klass i grundskola/gymnasium.

Dels, och ännu viktigare, så räcker det inte längre med att ha talang och skumma igenom kursboken. Man måste faktiskt plugga ordentligt, och har man då aldrig lärt sig ordentlig studieteknik så blir det snabbt jobbigt eftersom man måste lära sig studietekniken samtidigt som man pluggar in sjäva ämnena.

När det gäller just programmering så är det i princip fyra separata saker man måste lära sig. På den första programmeringskursen så är det tyvärr tvunget att lära sig alla fyra samtidigt vilket förvirrar allting.

1) Lära sig använda verktygen. Texteditor, kompilator, debugger, m.m.
2) Lära sig programmeringsspråk och kodbibliotek. Det är oftast inte så krångligt i sig, men hjälper inte om du inte kan de följande områdena.
3) Programmeringstekniker. Lära sig hur en stack fungerar, förstå sig på rekursion, logiska operationer på bitnivå. Osv, osv. Absolut nödvändigt att kunna, men man behöver oftast bara lära sig en liten bit i taget och de brukar beskrivas rätt bra i kurslitteraturen.
4) Programmering. Hur man tänker när man programmerar. Hur man bryter ner problem i småbitar och sätter ihop lösningarna på småbitarna till ett program. Hur program struktureras. Med mera. Den viktigaste och svåraste biten. De flesta böcker och lärare är dåliga på att förklara den biten, så det är något man får lära sig genom erfarenhet.

Nja, inte en for dummies direkt, men...

Programmering för mig handlar mycket om rutin. Du måste successivt kunna bryta ner problemet du skall lösa i mindre delproblem tills det är så små delproblem att du kan lösa dem med ett fåtal rader kod och sedan bygga ihop en lösning av de lösningspusselbitar du har. I början fattar man ingenting men när du har lyckats lösa ett par problem kommer det vara lättare nästa gång. Du kommer att kunna jämföra det här problemet med de du redan har löst och se om du hittar likheter och om du kan köra en liknande teknik/modell den här gången också. För varje problem du löser lägger du till nya verktyg i din mentala verktygslåda för programmering. Här tror jag faktisk att det kan vara dumt att ta hjälp av ChatGPT. Det vore bättre om du själv kommit from till lösningen.

Du skulle kunna pröva sajter som codewars.com och leetcode.com. Du får ett (i början) litet problem du skall lösa och en liten testsvit. Du löser ditt problem och och när det passerar testsviten kan du lämna in. Efter det får du se hur andras lösningar ser ut, de som röstats fram som clever solution eller best practice. Att man själv just löst uppgiften och direkt kan jämföra med hur andra angrep samma problem tycker jag är väldigt lärorikt. Aha, kan man göra så, det måste jag komma ihåg. Ojdå, fanns det en biblioteksrutin som gjorde det där jag spenderade 30 rader kod på att göra... När du löst ett antal problem har du får du svårare problem att lösa. De jobbar med gamification så du skall känna ett sug att lösa fler problem så att du kan komma upp till nästa nivå

Om du tycker det är kul, vilket du uppenbart gör när det fungerar, så tycker jag du ska fortsätta! I övrigt instämmer jag med vad som sagts om studieteknik och att inte jämföra sig med andra etc.
Det kan vara att kursen du läser inte är bra utformad.

Jag läste iofs fysik, men vår första och enda programmeringskurs var i java, och tungt fokuserad på ett specifikt ramverk för GUI hantering. Det var fullkomligt idiotiskt. Bättre hade varit att fokusera på fundamentala principer inom programmering.

Häng kvar, och kanske läs en del på egen hand utanför kursen, få en bra uppfattning om grunderna. Kommer kanske inte gå något vidare på första tentorna, men låt inte det avskräcka dig om du nu gillar det. Det kommer lossna. Och det kan vara att kurserna har dåligt fokus bara.

Som lite motivering för att fortsätta, även om det känns tungt, och att "alla andra" verkar ha koll. Jag hade innan "min" javakurs jobbat med C++ i produktion, och hade rätt bra koll på grejerna. Men klarade med nöd och näppe javatentan, bara för att jag inte brydde mig om att memorera utantill saker som den exakta funktionssignaturen till en Button callback i ett framework jag visste jag skulle ha noll nytta av... Ofta är det tyvärr så att prov/tentor belönar dom som kan memorera saker utantill, inte dom som är duktiga på att lösa problem i ett mer realistiskt scenario.

Nu var det den enda kursen i programmering vi hade, men jag fortsatte programmera på egen hand, och lärde mig det jag behövde för att göra det jag gillade, vilket ledde till intressanta jobb. Men jag skulle förmodligen få underkänt på samma javakurs idag, även fast jag jobbar till största del med mjukvaruutveckling sedan länge. Så låt inte knepiga kurser och/eller mindre lyckade tentaresultat få dig att tappa motivation, det betyder inte att du är dålig!