Med dina krav behöver du en TV som kan arbeta på låga nivåer av ljusstyrka utan att förlora (allt för mycket) bildkvalitet. Högsta ljusstyrka (peak brightness) är en siffra som är ganska enkel att nå då många mäter/testar detta. Fast detta säger inte hur en TV beter sig när den ska arbeta på lägre ljusstyrkor, särskilt inte under 100 nits. Det måste testas och informationen är inte alls lika tydlig där ute om vad som fungerar eller inte.
Det säkra kortet bland OLED-modeller är då LG:s B och C-modeller och Sonys modeller vilka har förmågan att kliva ned ordentligt i ljusstyrka och behålla färgkvaliteten, något som jag kunnat bekräfta vid flera tillfällen. Då kör du med deras Peak Brightness-reglage på Off-läge och OLED-ljus nedåt. Så reglagen som åstadkommer det du behöver finns där och utan att färgkvaliteten påverkas i större grad.
Samsung OLED bör fungera de med men är inte alls lika bekräftade på låga ljusnivåer. Panasonics OLED (förutom MZ800-modellen) ska också fungera väl, men utanför prisspannet.
De OLED du ska undvika är Philips OLED-modeller som är byggda för att drivas på ordentligt med ljusstyrkan och ofta inte kan sänka nivåerna ned mot 100–150 nits utan andra problem, typiskt att vitbalansen blir grön. Även LG:s G-serie i G3 och nyare prioriterar ljus så att kvaliteten men framför allt räckvidden nedåt i ljusstyrka inte finns där.
HDR är klurigare då det förutsätter viss hög ljusstyrka, så det är något du kan behöva lära dig/komma underfund med hur du ska hantera. HDR:s tonkurva/EOTF bygger på hur ögat fungerar så merparten av "vardagsnyanserna" med ansikten etc. är relativt mörka. Därför det ofta klagas på att HDR-bilden upplevs "för mörk" när man i mastringen använder sig av det högre omfånget.
SDR bildens tonkurva/gamma i sig håller en generellt högre ljusnivå på sådant som skuggtoner och mellantoner vilket gör att HDR faktiskt skulle kunna vara en förbättring. Men som med all hypersensitivitet är det svårt för icke hypersensitiva att förutspå hur individen reagerar.