Föräldrar! Hur ser ni på och hanterar era barns spelande?

När jag hade barn så upplevde jag att det blev svårare ju närmare tonåren att kunna motivera en begränsning av skärmtid.
Samtidigt så är jag nog mer mot att var förälder får bestämma vilken skärmtid ett bar bör ha, då det är lite individuellt.

Däremot så kan jag ge ett tips, vilket är att redan i yngre ålder finna saker som intresserar barnen såsom idrott, någon hobby (icke dator/spel) och liknande. Är det något som intresserar, då blir det inte riktigt samma tjatmur gällande spelande när dom kommer upp i tonåren.
Däremot så får man vara beredd på att köra runt barnen till olika aktiviteter, vilket egentligen är bra då även det ökar den sociala förmågan IRL.

Som förälder så är man nästan alltid ett eller två steg efter...

Som äldre så känns det ju som att ungarna är lite väl fastklistrade i telefonen. Det var en artikel jag läste som sa att dagens ungdomar inte lär sig att ha tråkigt. Det ligger lite i det. Att bli överstimulerad av skärmar 24/7 kan definitivt påverka hjärnan.

Men samtidigt vet man ju hur det var själv när man var liten, man tog första bästa chans att sitta vid datorn, föräldrarna var relativt maktlösa.

2 barn här, pojkar.
6 + 3 år.
6åringen har 20 minuter om dagen som han har rätt till, om vi inte ska iväg eller så. Han kan få låna min telefon till/från skolan men vi har bara 3-4 minuter mellan hemmet och skola så blir inte så mycket.
3åringen har inte visat något direkt intresse än, han spelar Mario Kart ibland med sin storebror.

Vi körde 20 min direkt för att han ska förstå vad som gäller. Han har fått indragen skärmtid vissa dagar när det har varit något bråk eller så.

Det kan gnällas om att få spela eller låna telefon men vi pratar med honom att man måste kunna ha tråkigt ibland också, men kan inte aktiveras dygnet runt.

Min son har färdiginställd speltid på sina maskiner. Han kan få mer speltid genom att göra läxan utan tjat och hjälpa till i hemmet.

Min son spelar aldrig på mobilen (han använder den endast för att ringa) utan enbart på konsol och PC. Onlinespel på PC är bara okej i mitt sällskap och via privat röstchatt med mig och mina vänner som är med ibland.

Allt för att både veta vad han spelar och vad för spelupplevelser han får.
Surfar han på nätet så har jag bara låst ner honom till Youtube och även där åldersmärkt vilka videor han kan titta på.
Eftersom man själv växte upp under vilda-västern-eran av Internet så vet man hur mycket sjukt man såg så bäst att vara på den säkra sidan och prata om ens onlineupplevelser med.

Det verkar som jag frångår de flestas inställning, men har en 7-åring och en 10-åring. Båda har mobiler, dator och padda. De har ingen eller har haft någon begränsning i skärmtid under deras uppväxt. Det gör att de inte tycker det är så intressant och något man hela tiden måste sträva efter, det är inte så spännande helt enkelt. Båda tycker därför det är mycket roligare att göra andra saker, leka med kompisar, måla, pyssla, sporta eller bara vara ute och leka rent allmänt. När de har kompisar här hemma hör jag dagligen hela tiden hur de barnen som har skärmtid ringer och tjatar på sina föräldrar om att få mer skärmtid. Det blir nästan något maniskt att de måste nyttja sin skärmtid så fort de får ”ny tid” och stänger av allt runt omkring sig för att verkligen utnyttja tiden ”fullt ut” när de fått tillgång till något ”farligt och spännande”.

Ingen begränsning här, min dotter är 4. Vi spelar pc ihop 2ggr/vecka blir ca 1h åtgången.
Hon har fritt tillträde till sin padda som hon använder 10-60min/dag.
förbud/begränsningar ökar bara beroende, därför har vi saker hon måste göra först innan hon för tillgång.
När hon blir äldre blir det läxor->idrott/aktivitet - > göra vad hon vill. Om hon är snabb/duktigt varför skall man begränsa hennes valda syssla?
Strular saker i vardagen så förstår jag men annars inte

Majoriteten av tiden ritar eller leker hon i vårt dagliga byggda "filt grotta" vi byggt ihop med kuddar.