Varför klarar vissa människor inte av att njuta av tecknad film?

Har väl egentligen mest med själva stilen att göra, att kunna skilja dem från de andra "tecknade". De är även på helt olika nivåer skulle jag vilja påstå. Serietidningar och tecknade serier har väl inte direkt någon sammanhängande handling från vecka till vecka mer än karaktärerna själva och möjligtvis vissa utvalda erfarenheter de fått, med ev. undantag från Marvel osv. (inte så insatt i dessa).

Mangan å andra sidan har en story som den följer tills det att den är slut. Möjligt att uppföljare kan komma men dessa brukar i alla fall bygga på det som har hänt tidigare. Dessutom brukar manga vara som ett manus till animen, då dessa oftast görs efter mangan. Lite som en film från en bok, fast bägge är tecknade och karaktärernas utseende redan finns.

Om någon annan tycker att detta är grymt fel så får ni gärna rätta mig ^^.

Fråga 4chan Fast när det gäller KnJ mangan så började jag läsa för lolis men fastnade för storyn.

Ytterligare ett bevis på att du inte vet vad du snackar om. Filmerna är varken manga eller "wannabe manga". Du är ett praktexempel på en ung tonåring som tror det är tufft att inte se tecknad film. Skulle vara intressant att se vad du tycker om 10-20 år när du har vuxit upp och skaffat barn.

Antar att du inte kommer att se och tänker likadant om Waltz with Bashir?

http://www.imdb.com/title/tt1185616/

Same shit different name. Ja, inte är det coolt att se en tecknad gubbe springa omkring och slåss med svärd. Det är på låtsas vet du...

Naww, blev du ledsen? För att vissa inte gillar dina barnserier? Ne, om man måste se på tecknat ser jag gärna nått klassiskt typ djungelboken eller nått. Det var barnfilmer anpassade helt för barn, inte barnfilmer som de försöker sälja in till vuxna. Jag vet inte vad det är, är väll mest att du måste ha ett barns fantasi för att för en sekund kunna leva sig in i tecknade filmer. Allt ser ju EXTREMT overkligt ut. Vanlig TV/film är overklig nog, men där kan du i var fall se att det inte är på låtsas direkt när du tittar...

Det jag irriterar mig på är att du drar alla tecknade filmer över en kam...

Jag kollar gärna på klassiska filmer som djungelboken, de filmer jag listade var bara för att motbevisa det du skrev i ditt första inlägg ("ALLA tecknade filmer är fyllda av idiotiska moment och man vill ofta strypa karaktärerna för att de är så korkade. ").

Antar att du bara spelar otecknade spel också? Det måste ju vara svårt att leva sig in i allt som ser så EXTREMT overkligt ut?

Återigen, vad är riktigt "coolt för vuxna män/kvinnor" då? Ja, det måste verkligen bli grymt tråkigt om det endast ska vara verkligt, då de flesta filmer osv. är på låtsas vet du...

otecknade spel? what?

Trodde ironin var glasklar där...

Jag spelar knappt spel nej. Som du säger är de ganska ologiska. Skillnaden mellan tecknade och vanliga filmer är att vanliga filmer KAN vara sanna. Sannolikheten är liten att det stämmer, men den finns. Tecknade filmer har 0 sanningsvärde, varför? Jo därför att jag är ganska så säker på att vi alla inte blir tecknade gubbar imorn.

Att utomjordingar finns, jorden går under, osv osv KAN hända. Det vi ser på rutan KAN utspela sig exakt som det gör i filmen, därav ger otecknade filmer viss spänning då det man ser kan hända.

Låt mig inte jämföra denna topic med slaget mellan riktig/klassisk/komponerad/akustisk/artistisk musik och datagjord/auto/elektronisk/fusk/beräknad musik.
Slaget som bara kan vinnas av den _bästaste_ musiken.

Fader min som är i staden, han har ingen koll alls på musiken efter '82.
"Nuförtiden är det bara att trycka på en knapp"
"Det finns ingen mening i musik nu för tiden"
"Det där har redan gjorts"
"Det fattas nått, en melodi som går att lyssna till kanske"

Ja.

Själv försökte man sig på att lyssna sig igenom dansband, att försöka att förstå vad som var så "klämmigt", "riktigt" och "bra" med dansbandsmusik.
Jag måste erkänna, för forskningens skull, jag offrar mig härmed till vetenskapen osv, att jag började gilla vissa låtar.
Tro't eller ej så fanns det grönare skit i allt det bruna, och det tog jag till mig och smetade in i örat och sen dess hittar jag ett "kläm" och något "bra och svängigt" i Leende guldbruna ögat.

När jag försökte mig på Anime för många år sedan så var jag något skeptisk, då speciellt för att det var Naruto det handlade om och något jag inte tyckte såg särdeles intressant ut. Men well, man följde det och man förstod snart storyn och sen satt man där, i klistret.
Utför sedan, och sen uppför. Från att ha blivit visad runt i kloakerna så hittade man något man kunde referera till. Istället för robotecchi med Chobits blev det metapsykologi med usla Neon Genesis Evangelion (I don't mind tits though), magiska äventyr från Ghibli samt lite shonen från MegaTokyo.
Ha, och snart kom jag på varför jag hade så lätt att fastna i just det träsket. Det beror nog på tidigare övning då jag som litet litet barn såg Rai Grottpojken på VHS (vi hade alla delar, spännande serie och ingen jätteusel dubbning heller). Vi såg på Genshi Shonen Ryuu samtidigt som Dumbo, Snövit och Fantasia (numer anser jag bara att det är Fantasia som håller måttet, men det är nuvarande ställning).
Så vad gör man många år senare? Man köper hem Fantasia 2000 och dissar skiten för originalet och lutar sig tillbaka i datorstolen och ser vidare på Kannagi innan man ger sig i kast med nästa avsnitt av Planet Earth.

Bra otecknad film finns det kilometervis av. Senast såg man nog Alien Resurrection, den funkar. E.T. har alltid varit favorit, samt bra skräniga äventyrsfilmer som Indiana Jones-filmerna aso.
Finns det någon "mogen" film som är bra då?
Heck, låt mig vara långrandig:
Cabaret (den med Liza Minnelli _ni vet_) var bra, den har jag sett flera gånger.
Persepolis var bra, om än inte lika bra som serieböckerna (är bokform den sannaste formen av kultur?).

"WhoOAa! Stop där, jag såg nog.."
Yes, Persepolis är tecknad, alltså till för barn och skräniga ADHDADHDADHD-personer.
F, jag kan ta det.

Hade Cabaret varit en ba film om Liza Minnelli inte hade presterat bra alls?
Är Plan 9 From Outer Space en bra film för att det är levande människor framför kameran (nu kan man iofs disskutera om skådespelarna överlevnde skammen).
Är konst mindre förnäm för att den är gjord i cellbetong istället för blandade ädelmetaller?

Tecknat, då är det röstskådespeleri, manus, teckningarna och animationerna som sätts på prov. Det görs det väl i otecknat med, fast på annat sätt (byt ut animationer mot kamera/kroppsspråk och teckningar mot dekor/sceneri).

Om man kisar när man ser på Byousoku 5 Centimeter så kan säkert t.o.m. en övermogen vuxen se på den.

Btw, tecknade bamse aeger hårt (finns det en otecknad? Horror..).

Grannarna undrar vad jag garvar åt :'D
Bästa idag. Skitbra beskrivet.
Precis sådär såg jag på animetards för inte många år sedan. Känner igen mig så väl ^_^'

Rocky är ett exempel.
Den serien har handlat om i stort sett samma sak genom alla år.

Laban är ett annat exempel, den serien har sedan strip ett handlat om att vara den sämsta, lamasta jävla serien genom alla tider. De har lyckats ganska så bra med det också.

Jag har även vänner som är fast i Animeträsket, allt jag hitintills sett inom anime är precis som jag beskriver. Att det inte är en genre må vara sant men det är ungefär detsamma som att säga att hårdrock inte är en genre, finns massor av subgenres inom hårdrock, samma med anime.

Faktiskt blev jag lika illamående av Rurouni Kenshin, exet tvingade mig även att se den (iofs tvingade jag henne att kika på mina filmer som hämnd )

Man kan ju fortfarande återspegla sanna händelser genom tecknad film. Är nästan helt säker på att "Walz with Bashir" är just en sån film. Återkommer när jag har sett den

återspegla ja, men det är ju omöjligt att leva sig in i något som är tecknat. Är ju uppenbart logiskt att det är omöjligt att det händer precis som du ser det. Eftersom det är tecknade figurer du ser.

Min flickvän vägrar se tecknat men animerade filmer går hem. Har faktiskt inte funderat mer på det än att jag tyckt det var löjligt. Jag menar jag gillar ju Cartoon Network.

Intressant tråd!

Men.. men.. :'(

Har vi inte sedan grottåldern roat oss med icke-verkliga bilder?
Vad är det för fel i hjärnan på folk som inte kan se förbi bilden och in i handlingen, se formen istället för färgen?
Eller är det kanske så att.. Människa v 1.1 redan är här? Nu utan höger hjärnhalva?

Det är ju uppenbart logiskt att de inte dör på riktigt i krigsfilmer.
Det är ju leksaksplastvapen ffs!

Jag propagerar för att vi avvecklar fantasi och grafik och hänger oss helt åt logik istället. Tycker istället att vi ska spela brailleschack och göra om TVn till myrfarm, så vi får lite logik i våra liv istället för illusionerande LCD.

Inte för att jag egentligen bryr mig om vad folk tycker men jag tänker fortsätta kolla på mina Barnprogram.

Haha fyfan.

Jag rekomenderar er att INTE se Grave of the fireflies av Ghibli studios.

Jag och kvinnan skulle se denna film en torsdagskväll i januari. Vi hade bullat upp med diverse gott, kakor och bakelser var det som avnjöts denna kväll. Jag har tur att ha en flickvän som bakar gudomligt.
Åter till ämnet; Vi sätter på filmen, japanskt tal och engelsk text var formatet vi valde att se, något som rekomenderas då de engelsktalande versionerna ofta är väldigt dåliga. Man tycker ju att amerikanerna borde kunna producera bättre röster men ofta är det någon finnig tonnåring eller någon bajsnödig gubbe.
Nåja, vi tittar på den och den är lite förvirrande i början, utan att spoila så börjar den väldigt speciellt.
Det som hände var dock att jag var otroligt trött efter en lång natts studerande av styrteknik (Nu kan jag allt om pneumatik och hydraulik) så jag somnar ungefär kanske lite mindre än halva filmen in.
Jag vaknar senare av att min flickvänn sitter och snyftar till eftertexterna.
Låt mig rätta mig, hon snyftade inte, hon grät.
Jag blir såklart jätteorolig och sätter mig upp klarvaken och frågar vad som har hänt?
Tydligen var filmen jättehemsk, det fanns ingen som vann spelet så att säga.
Så resten av kvällen spenderades med att trösta den lesdna kvinnan jag kallar flickvän.

Så ser ni Grave of the Fireflies tänk både en och två gånger innan, inget gott kommer av den filmen.

Men kakorna var goda!

ViXoN: Det betyder ju att filmen berör, vilket är ett mycket bra betyg enligt min mening. Hur kul är det med happy endings hit och dit?

Jag säger tvärtom, se den!

sanningen är den att anime (nördar) ses som asociala missfoster som försöker koppla sig till en av dom animerade karaktärerna (tex klä sig med mantel eller liknande) vilket får dom flesta människor att rygga. (säkert dålig stavning, inte helt nykter)

Detta har jag aldrig hört förut, nog för att det finns en hel del snygga cosplays men jag skulle aldrig få tanken själv.

Detta gäller självklart inte alla, men vi människor har väldigt lätt för att generalisera folkgrupper. Och enligt dessa generaliseringar så är det samma personer som är ute i skogen å leker med plastsvärd (rollspel), och detta är ju långt ifrån "normen" vilket gör att dom ses som udda. Detta är bara mina egna tankar å funderingar kring detta ämnet men jag kan tänka mig att det är vad dessa människor som säger sånt om tecknat/anime tänker/tycker.

Håller nästan med Logik > fantasi

Ne, det är väll just det att det är omöjligt att alla blir tecknade och det händer sådant man ser. Men med andra filmer så kan man ju faktiskt bevittna exakt samma sak som du ser på skärmen, med tecknat går det inte. Tappade för övrigt min fantasi när jag var runt 10 år Logik är så mycket bättre

Balto ska det va!

Jag minns den, kung må jag säga!

För mig själv kan jag påpeka att det spelar absolut ingen roll om en film är tecknad eller otecknad, huvudsaken är att den har något som fångar intresset och kan således hjälpa mig fördriva tid.