Guiden som alla kan förstå! Förbättra ljudet hemma

För att förstå vad man talar om inom ljud finns en del begrepp som man bör känna till, speciellt när det gäller kablar. Dessa är lite mer ingående begrepp och kommer inte omfatta allmänna saker som vad en högtalare är eller vad ett eluttag är, som jag antar att de flesta redan har en generell uppfattning om vad det är.

Först bör man veta att monokabel innebär en kabel som transporterar signal för en högtalare och stereokabel är en kabel som transporterar signaler för två högtalare eller dylikt.

Då samma sätt är ett monosystem, ett högtalarsystem med samma ljudsignal till alla högtalare. Stereosystem är ett system med två separata ljudsignaler till högtalarna. Surround är med fler än två separata signalerm, ofta fler än fem.

Vilket högtalarsystem även med siffror. Monosystem är alltså 1.0 system. Stereo är 2.0. Stereo med separat bas (två högtalare + bashögtalare) är ett 2.1 system. Ett surroundsystem med 5 högtalare och en separat bas för alltså siffran 5.1.

Vi fortsätter med två andra grundläggande begrepp analoga signaler och digitala signaler.
Analoga signaler är elektriska signaler som inte behöver kodas av, genom en "digital processering" för att exempelvis få ut ljud. Dessa är elektriska i kablar!
Digitala signaler är elektriska signaler som behöver kodas av, genom en "digital processering" för att exempelvis få ut ljud. Dessa kan vara elektriska eller ljusvågor i kablar!

Detta behövs för att förstå vad en analog kabel och en digital kabel är för något (inom ljudområdet), eftersom en kabel kan vara både anaolg och digital två på samma gång om den är en elektriskt ledande kabel.

Obs! För att få ut en analog signal av en digital eller en digital signal av en analog signal, måste man ha en digital avkodare eller kodare i form av ljudkort, hemmabioreceiver eller dylikt. För att få bilder på kablarna, sök på det fetstilade ordet

Digitala ljudkablar

Det finns två typ av kabel som endast används som digitala kablar. SPDIF Optisk toslink-kabel (transporterar endast ljud) och HDMI-kabel (transporterar ljud och bild). Ljud som skickas via dessa kablar behöver alltså alltid en avkodare som exempelvis en hemmabioreciever eller en TV-apparat, för att få ut ljud.

Sedan finns den tredje vanliga digitala kabeln, SPDIF coaxial. Den har vanliga RCA kontakter i varje ända och transporterar elektriska signaler. Eftersom den den har samma kontakter som analoga RCA-interconnectkablar, och eftersom den leder elektriska signaler kan den användas som analog kabel, men en analog RCA-kabel kan endast användas som coaxialkabel om den har 75 ohm (karakteristiskt impedans) märkt på förpackningen, specifikationerna eller på kabeln.

Billiga eller dyra digitala kablar?

När det gäller HDMI anser jag att man kan köpa den billigaste tillgängliga kabel, med rätt kabellängd (så kort som möjlig). Detta beror på att signalen är digital och det finns korrektion inbyggt som rättar till eventuella fel i avkodaren (reciever eller tv). Ser man fel på bilden lämnar man tillbaka HDMI kabeln och testar en annan då produkten inte fungerar som den ska (sker ofta vid långa längder [10m+] ). Gå inte på snack om guldpläterat (kan förhindra korrosion) och att MONSTER KABLAR (inte sett något som antyder på att deras kablar är bra över huvud taget) är bäst! Det stämmer inte!

När det gäller SPDIF optisk toslink gäller samma sak som med HDMI fast att det kontakten väldigt ofta i de billigaste kablarna sitter löst. Även där gäller det alltså att prova och lämna tillbaka om det inte fungerar som det ska. Egna erfarenhet visar även att kablarna inte kan böjas allt för mycket, för att signalen då försvinner (i alla fall i min billiga kabel).

När det gäller SPDIF coaxial spelar heller oftast det ingen roll för "vanliga" användare vilken kvalitet det är på kabeln om den används i korta längder. Viktigt här är att den har någorlunda bra isolering (kan inte ses på tjockleken av kabeln) vid längre transportsträckor (korrektionen kan inte rätta till allt) och att testa sig fram bland de billigare kablarna med rca kontakter som man tycker sitter bra. Glöm heller inte att det åter igen skall vara märkt 75 ohm.

Oftast är kabeln den starkaste länken i signalkedjan och högtalaren och rummet högtalaren sitter i, den svagaste kedjan i länken som förändrar ljuden mest. Alltså gäller det bara att få tag i rätt kabel som fungerar!

Analoga ljudkablar

Nu har vi kommit till sektionen där åsikter går isär mest, analoga ljudkablar. Dessas uppgift är att transportera okodade elektriska signaler.

Det finns två olika typer av analoga ljudkablar:

1. Interconnect-kablar

2. Högtalarkablar

1. Interconnect-kablar

Dessa kablar transporterar svaga signaler som behöver förstärkas rejält, innan de når högtalaren. Några exempel på dessa är RCA-kablar, 3,5mm stereolabel (minitelekabel), telekabel, stereotelekabel, balanserad telekabel, xlr-kabel, balaserad xlr.kabel och högtalarkabel.

Alla obalanserade kablar som inte är stereokablar, har ungefär samma uppbyggnad inuti kabeln och skiljer sig i kontakten.

Alla balanserade kablar (de är mono, de transporterar alltså en en ljudsignal) och stereokablar (de transporterar två separata signaler) har ungefär samma inre, men olika kontakter.

Några exempel på viktig info:

En balanserad monotelekabel ser (nästan) lika dan ut som en stereo-telekabel (både inuti och i kontakten), men att en vanlig obalanserad telekabel skiljer sig från dessa både i kontakten och inuti. Den balanserade telekabeln och stereotelekabeln ser även lika dana ut inuti som en 3,5mm stereokabel, men kontakten skiljer sig. Även en balanserad xlr kabel ser ut lika dant inuti som de tidigarenämnda alternativen (förutom den obalanserade telekabeln). Detta innebär att adapterkontakter kan användas mellan dessa kablar utan större problem.

MEN! Om du har en apparat som skickar analoga och obalanserad mono signaler ut genom exempelvis en telekontakt, kommer inte en stereo/balanserad-mono telekabel ge en stereosignal eller en balanserad mono signal, utan endast en obalanserad monosignal. På samma sätt om du har en apparat som skickar en stereosignal och du använder en obalanserad monokabel som passar i kontakten, kommer endast en monosignal skickas.

Varför balanserat?

En sak att tänka på är att stereokablar finns inte att få tag på i balanserad form (typ). Fördelen med balanserade signaler är att störningarna minskar i signalen, vilket kan användas vid längre signalsträckor (speciellt i konserter eller dylikt för mikrofoner och instrument). Att tänka på är att priset blir dyrare med denna utrustning, för att man behöver en apparat som skickar balanserad signal och balanserade kablar, och detta är ofta dyrt.

OBS! En väldigt bra signalkabel kan vara lika bra på att minska störningar som en balanserad, allt beror på vilken skärmning den har. Men har man redan apparater som stödjer balanserade kablar på båda sidor (exempelvis ljudkort med balanserade teleutgångar och högtalare med balanserade teleingångar) kan man like gärna satsa på balanserade kablar då merkostnaden inte är allt för stor.

2. Högtalarkablar

Dessa kablar sitter oftast mellan förstärkare och högtalare och transporterar starka signaler. På dessa kan man sätta så kallade "banankontakter" eller "spadar" om förstärkaren stödjer det och man flyttar runt kablar en hel del. Tjockare kabel är inte alltid bättre än tunnare (utan kan faktiskt vara sämre) och flerkardelig är inte bättre än solida ledare (om man inte vill ha flexibilitet). Viktigt är att ha så kort kabellängd som möjligt och högtalarkablarna ska inte vara skärmade, för signalen i dem är så starka att de inte behöver skyddas.

Billiga eller dyra analoga kablar?

Här kommer frågan som nästan är omöjlig att svara på. För den normala personen som har köpt in högtalare för några hundra spänn till omkring 10 000 kronor, behövs inte något vidare dyra kablar, om man inte har problem med störningar (gäller interconnect) och då får man satsa på kablar med bra skärmning. Allmänt att betala mer för en ledare som påstås vara OFC koppar, alltså ren koppar, är inte allt för smart då de flesta ledarna är OFC koppar, till och med vanliga elsladdar. Oftast är kabeln den starkaste länken i signalkedjan och högtalaren och rummet högtalaren sitter i, den svagaste kedjan i länken som förändrar ljuden mest. Alltså gäller det bara att få tag i rätt kabel! Man måste upp i extrema prisnivåer på högtalarna innan det är värt att satsa extra på kablar och oftast är det inte de dyraste man ska ha utan, det kan räcka med 20 spänn per meter på interconnect, om man löder de själv.

En halvkänd ljud och "lite allt möjligtingengör" Ingvar Öhman, som verkar besitta en hel del kunskap anser att en vanligt EKK kabel med två ledare (eller 4) ger bäst ljud när det gäller högtalarkablar (stark signal från förstärkare till högtalare), men de är självfallet inte flexibla alls. Kabeln kostar väl omkring 20 kr/m.

Vilken kabel ska man använda och när ska man använda den?

Lite svår fråga att svara på. När man köper vanliga pc högtalare brukar det redan ingå allt ifrån 1 st telekabel till 4 st telekablar för allt ifrån stereo till surround. Då behöver man inte köpa någon extrakabel.

Men vill man exempelvis ha ett hemmabiosystem kopplat till ens bluray-spelare blir det helt plötsligt lite mer komplicerat. Pc-högtalarna fungerar här inte så bra då blu-ray spelarna inte brukar ha mer än en analog stereoutgång. Ljudsignalen skickas alltså oftast via HDMI eller en digital ljudutgång på spelaren. Att tänka på är att de nya bluray filmerna med filformat som Dolby True-HD eller DTS HD Master endast kan skickas via HDMI och då behöver man en receiver som kan koda av dessa filformat mellan blurayspelaren och TV-apparaten. Det räcker alltså inte med att ha en HDMI ingång i receiver. Annars fungerar det med en vanlig receiver eller PC-högtalare med digital avkodning som man kopplar med SPDIF kablar.

Har man exempelvis annars köpt en mikrofon med obalanserad telekontakt och man vill koppla in den i datorn som endast har en 3,5mm mini micingång, får man köpa en vanlig telekabel med adapter på ena ändan till minitele. Andra alternativet är att köpa en telekabel med en vanlig teleända på ena sidan och en miniteleända på andra sidan redan klart. (att tänka på när det gäller dyrare mikrofoner är att vissa xlr mikrofoner kräver något som kallas fatominmatning och det kräver en separat mikrofonförstärkare som har stöd för det eller ett ljudkort som har stöd för det)

Vilken typ av kabel man ska ha både när det gäller analoga kablar och digitala, går ofta att hitta med lite logik, det finns ingenting magiskt omkring dem . Tänkt bara på vilken kontakt du vill ha på varje ända och att digitala signaler behöver avkodas för att bli analoga och att de digitala kablarna ska ha samma kontakt på varje ända, så kommer det att gå bra

edit! Tyvärr glömde jag att tidigare nämna att när man kopplar högtalarkablar till högtalare från en hemmabioreceiver eller förstärkare, skall man koppla plus (+) till plus (+) och minus (-) till (-) och detta är extremt viktigt. Oftast är dessa uttag endast färgkodade och då kopplar man rött uttag till rött utag och svart uttag till svart uttag.

När det gäller rca kablar (interconnect) som man kopplar i ett stereosystem, kopplar man på samma sätt. Röd till röd och vit till vit (i många fall kan kabelhuvudet vara svart och då kopplar man dem i de vita uttagen som om huvudet var vitt )

De som skapar ljud professionellt sitter oftast i studios, med akustiskt behandlade rum och extremt "bra" högtalare. Att ha ett akustiskt behandlat rum och "bra" högtalare är självfallet en förutsättning för att för att hamna nära samma upplevelse som ljudfilsskaparen, men kostar penga. Därför fokuserar denna del på vad för något mer än akustikbehandlat rum och bra högtalare, som gör ljudteknikers studios speciella och alla kan fixa utan att köpa något! (en ledtråd är placering av högtalare )

Vad är bra ljud från ett ljudsystem?

Som tidigare sagt är bra ljud enligt mig när man hör ljudet så nära som möjligt det ljudteknikern har hört ljudet när han/hon (vi tar inte hen debatten idag ) skapade det. Det som ljudteknikern hör är ett ljud så nära ljuddatan i ljudfilen han/hon spelar upp som möjligt, för att kunna fixa till ljudet som han/hon behagar.

Ett grundläggande krav för att komma så nära verkligheten och det korrekta ljudet som möjligt är placering av högtalarna!

Placering av högtalarna

Som de flesta inte vet är att det spelar en enormt stor roll var man placerar högtalarna, oavsett om det handlar om ett vanligt stereosystem (2.0), stereo med separat baslåda (2.1) eller ett hemmabiosystem utan separat baslåda (5.0 , 6.0 , 7.0 osv.) eller hemmabiosystem med separat baslåda (5.1 , 6.1 , 7.1 osv.). Detta beror främst på att högtalare låter olika beroende på hur man är placerad framför dem. Testa att spela musik på en högtalare och flytta ditt huvud vänster om högtalare, sedan höger om högtalaren, sedan ovanför högtalaren och sist under högtalaren. Det man för märka är att ljudet förändras radikalt när man gör detta. Eftersom vi vill komma så nära ljudteknikernas lyssningsmiljö som möjligt bör vi därför placera högtalarna så likt ljudteknikerna som möjligt.

Vad tjänar man på korrekt placering?

Tar man ett högtalarsystem, finns det något som kallas ljudbild (imaging på engelska). En ljudbild är precis som det låter, en bild som din hjärna får av ljudet. Alltså vilket håll de olika ljuden kommer ifrån och hur långt borta man är från föremålen som (egentligen ska) avger ljuden. När man placerar högtalare fel har man knappt någon ljudbild över huvud taget och man missar stora delar av ljudmaterialet och detaljer (förutom saker och tings placering i förhållande till dig), detaljer likt dem du missar när du rör huvudet långt över högtalaren eller långt under högtalaren, som du tidigare förhoppningsvis testade.

När du däremot placerar högtalarna korrekt (oavsätt högtalare), kommer många detaljer tillbaka och man får en ljudbild (som man knappt hade tidigare), som dessutom ligger mycket närmare ljudteknikerns ljudbild. Detta blir ännu viktigare när folk köper hemmabiosystem och villa ha "surroundeffekten". Man vill höra att pistolskottet i filmen kom bakifrån, när den kommer bakifrån. Speciellt när man har inhandlat sitt splitternya surroundsystem och blir jättebesviken när man faktiskt inte hör vart skottet kom ifrån eller att det kom från helt fel håll.

Dessutom kan man med rätt placering av separat bas i de system som har det, uppnå mer "väldefinerad bas", alltså en mindre bumlig och oklar bas. Detta kan i sin tur leda till att man hör mer av resten av ljudmaterialet som spelas upp (allt förutom basen).

Så hur svårt kan det vara?;)

Det är faktiskt inte svårt alls!

Stereosystem, med eller utan bas:

• Huvudhögtalarna placeras relativt långt isär och de ska vara lika långt på var sin sida om ditt huvud och helst inte i närheten av något hörn

• Sedan skall högtalarna riktas in mot platsen du sitter. Vissa anser att inriktningen skall vara 22 grader, andra 23 grader och andra hela 30 grader, så ens mål bör vara att hamna någonstans där emellan. Ett sätt att få 30 graders inlutning är att mäta avståndet mellan högtalarna och sedan placera sig på den plats där avståndet till varje högtalare är lika långt till högtalarna som mellan dem (som bilderna nedan, efter punktlistan, visar)

• Sedan ska högtalaren placeras på en höjd, så att den del av högtalaren som avger de högsta frekvenserna, ofta kallad tweeter, ligger i höjd med öronen. Har man ingen tweeter (ett mindre högtalarmembarn ofta ovanför det större) skall det vanliga högtalarmembranet vara i höjd med öronen. Kan man inte placera högtalarna i höjd med öronen är det viktigt att luta högtalarna ner eller upp så att mitten av högtalarmembranet är riktat mot öronen.

• Har man en separat baslåda ska den INTE placeras i närheten av något hörn i rummet. Sedan kan man experimentera med baslådans avstånd från väggen, då en bas låter starkare ju närmare väggen den står och svagare ju längre från väggen den står. Har man en "riktig" baslåda bör man inte höra vart basen kommer ifrån då frekvenserna som avges från den är så låga att det är omöjligt för öronen att avgöra vart ifrån det kommer.

Hemmabiosystem, med eller utan bas:

Det är relativt enkelt att hitta hur hemmabiohögtalare ska placeras genom att söka på "speaker placement home cinema 5.1" exempelvis om man har 5.1 system, eller "speaker placement home cinema 7.1" om man har 7.1 system, på sökmotorer som Google. För att hålla det allmänt, visar jag hur det allra vanligaste systemet, 5.1, ska placeras för att få en mer korrekt ljudbild (bilderna under punktlistan ger en visuell bild av vad jag faktiskt skriver):

• De främre två satellithögtalarna (små högtalarna) ska placeras precis som högtalarna i stereosystem, dvs i öronnivå och inlutade. Har man en bred soffa som placering där flera ska lyssna på samma filmer och dylikt, kan högtalarna placeras lite extra isär så att alla kan får en ljudbild, men som vanligt ska de lutas in mot personen som sitter mitt mellan högtalarna. Helst ska ingen av dessa högtalare stå nära ett hörn.

• Centerhögtalaren ska placeras mitt mellan dem under, eller över tv-skärmen. Helst i samma höjd som de andra två främre högtalarna och gärna lika långt fram/bak som dem. Dess element ska alltså vara riktat mot personens öron som sitter mitt mellan de främre högtalarna.

• De bakre satellithögtalarna ska placeras omkring 40-60 cm över öronhöjd. Tänk er att de ska hängas upp ungefär mitt emot de främre högtalarna (om de främre hägtalarna hade stått 40-60cm högre än de gör) och ska alltså hamna precis bakom soffa man sitter i (eller vad det är man sitter i). MEN! De bakre sattelithögtalarna ska peka mot motsatt sidovägg mellan 90 till 110 grader. Höger bakre högtalare ska alltså peka mot vänster sidovägg och vänster bakre högtalare ska peka mot höger sidovägg.

• Bashögtalaren (baslådan) ska precis som tidigare beskrivet INTE placeras i närheten av ett hörn i rummet då den blir bumlig och oklar. Däremot kan man experimentera runt lite med baslådans avstånd från väggen, då den låter starkare ju närmare väggen den står och svagare ju längre ifrån väggen den står.

Allmänt om högtalarplacering

Försök att komma rekommendationerna så nära som möjligt och glöm inte att det i många fall inte går att få det perfekt, utan man måste göra kompromisser. I alla fall är det högst troligt att ljudet låter "bättre" efter ändringarna än innan.

Småtips som kräver billiga inköp av produkter

Högtalare som placeras direkt på träytor eller liknande kan få bord, eller hela golv att vibrera med dem och avge ljud som får det att låta konstigt, speciellt bashögtalare är duktiga på att göra detta. För att bli av med detta har lite dyrare högtalare alternativ som kallas "spikes" som är som spikar under högtalarna. För att dessa ska funka ska de placeras direkt på rent betonggolv. Eftersom "inga" rum som man bor i har rent betonggolv, utan ofta trägolv eller att man sätter högtalarna på träbordsskivor, är dessa "spikes" värdelösa.

För att minska vibrationer av de material högtalaren står på ska man ha skummgummiliknande absorberande material under högtalaren, mellan högtalaren och golvet eller bordet. Om man vill testa effekten av detta kan man köpa billiga sittunderlag (för utomhusbruk) och klippa ut några stycken efter högtalarens under form och placera under högtalaren. Hör man en förbättring (som inte är placebo), kan man fundera på att köpa in ett lite snyggare alternativ som exempelvis:
http://www.thomann.de/se/the_takustik_isopad_8.htm
eller
http://www.referenceaudio.se/tillbehor/dampkuddarspikes/sonic...

Men då gäller det att man har lagt mer en någon hundring på högtalarna för att det ska bli prisvärt.

Nyckelord! du behöver förståelse kring dessa för att ha en rättvis chans till att hitta rätt högtalare för dig!

Först och främst kan man dela in högtalare i två olika kategorier: Passiva och aktiva högtalare.
Som jag tidigare nämnt i första delen om högtalare behöver högtalare en förstärkt signal för att de ska låta som de ska. Förstärkningen av signalen sker av en så kallad förstärkare. För att passiva högtalare, alltså vanliga högtalare, ska ge ifrån sig ljud behöver de alltså en separat förstärkare som kopplas till högtalarna genom så kallade högtalarkablar och till förstärkaren kopplas sedan ens ljudkälla som kan vara exempelvis mp3 eller en bluray spelare (en hemmabioreceiver är en form av förstärkare som dessutom ofta har inbyggd avkodare för digitala signalen som kan tas emot via SPDIF eller HDMI). Aktiva högtalare, har däremot inbyggda förstärkare och behöver således inga separata förstärkare, utan man kan koppla ljudkällan direkt till dem, oftast sker detta via interconnectkablar (xlr kablar, tele kablar eller rca kablar, vilka produkten stödjer står ofta i produktbeskrivningen) .

Skilnaden är alltså att passiva högtalare kräver separata förstärkare, kopplade mellan sig och ljudkällan, medan aktiva högtalare har inbyggda förstärkare och kan kopplas direkt till ljudkällan via interconnect (om ljudkällan har analoga ljudutgångar).

Sedan kan en högtalare ha olika många högtalarmembran med olika funktioner och kallas därmed olika efter dessa egenskaper. 1 way (1 vägs), 2way (2 vägs), 2.5 way (2,5 vägs) och 3 way (3 vägs) speakers (högtalare), är vanliga benämningar på högtalare. För er som är extremt tekniskt intresserade av skillnaden mellan högtalarna får jag rekommendera sökmotorn google Enkelt beskrivet har 1 way speakers ett högtalarmembran i varje högtalare, medan 2 way speakers har två högtalarmembran alltså ett membran som ha hand om det lägre registret och ett för det högre. 2 way speakers behöver oftast trots det endast en högtalarkabel (med två ledare) till varje högtalare, delningen av vilket membran som spelar vilka frekvenser sköter en del inuti högtalaren som kallas crossover. 2.5 way speakers har 3 högtalarmembran i varje högtalare (centerhögtalare har ofta denna design), där två av membranen är lika dana (ofta bas/mellanregistermembranen) och det gör att dessa högtalare kan spela lite högre, vid samma volyminställning på förstärkaren (de har alltså så kallat högre känslighet/sensitivity) än en 2 way speaker med lika dana högtalarmembran. 3 way speakers har däremot minste 3 högtalarmembran i högtalaren där det dessutom det är tre olika högtalarmembran. Att tänka på är att alla dessa tre högtalardesigner endast behöver en kabel per högtalare, vare sig de är aktiva eller passiva!

Den högtalartyp som jag anser mest praktisk personligen för inomhus och hemmabruk är 2 way speakers. Dels på grund av att det är den allra vanligaste högtalaren som säljs, byggs i "typ" alla storlekar, spelar tillräckligt kraftigt för hemmabruk, tillräckligt korrekt och ofta är prisvärd. En 1 way speaker har ofta problem med att återge hela registret tillräckligt korrekt och används ofta av pc-högtalartillverkare för att göra så billiga högtalare som möjligt. Däremot kan en 1 way speaker spela lika starkt och klart som en 2 way speaker, 2.5 way speaker eller 3.0 way speaker eller till och med bättre. På samma sätt kan en 2.5 way speaker vara bättre på dessa punkter än de andra alternativen, vilken typ av högtalare avgör alltså inte på något sätt hur bra den är, 2 way speakers brukar bara helt enkelt passa de flesta.

Watt, mer är bättre, eller?

Många vill ha så mycket watt som möjligt för att de tror att en högtalare som klarar mer watt, spelar starkare än en högtalare som klarar mindre watt, men så enkelt är det inte. För att vi ska förstå det behöver vi lära oss lite fler begrepp.

Varje högtalare har något som kallas impedans, som har enheten ohm och oftast ligger den mellan värdet 4 ohm och 8 ohm. Hos passiva högtalare brukar man även skriva något som kallas känslighet (sensitivity på engelska) och det anger hur högt högtalaren spelar när den för 1W energi genom sig (oftast) när man sitter 1m ifrån. Enheten till känsligheten är dB. dB som står för decibel, är ett litet speciellt system, eftersom om man fördubblar effekten (energi per sekund) hos exempelvis högtalaren som spelar i 1W styrka till 2W, ökar endast dB med 3 dB, alltid! Dessutom hör inte människan att ljudnivån har blivit dubbelt så hög jämfört med tidigare, förrän man ökar ljudnivån cirka 10dB. Alltså behöver cirka 8 gånger mer energi tillsättas till en högtalare för att den ska spela dubbelt så starkt än vad den gör nu!

Vad spelar detta för roll? Jo, om en högtalare A exempelvis har känsligheten 84dB och klarar av max 65W kontinuerligt, innebär det att högtalaren vid 65W effekt spelar ungefär 102 dB stark (eftersom en dubbling av 1W 6 gånger ger oss 64W och varje dubbling av effekten innebär en ökning med 3 dB, vilket totalt ger oss en ökning av 18 dB från känslighetsvärdet och 84+18=102dB). Om vi har en annan högtalare B som har känsligheten 90dB och endast klarar av att drivas med 30W kontinuerligt, innebär det att högtalaren klarar att maximalt spela omkring 105dB (eftersom en dubbling av 1W 5 gånger ger oss 32W (vilket nästan är 30W som var max) och varje dubbling av effekten innebär en ökning med 3 dB, vilket totalt ger oss en ökning av 15 dB från känslighetsvärdet (som var 90dB) och 90+15=105dB.

Alltså kommer högtalare B spela kunna starkare än högtalare A och eftersom den ger starkare ljud till mindre W (Watt), innebär det att man inte behöver köpa lika stor förstärkare till högtalare B!

OBS! För att kunna jämföra på detta sätt ska effekten, alltså Wattalet som högtalaren klarar av inte vara peak, utan maximal continious. Dessutom måste känslighetstalet ibland omvandlas (läs om detta här under)!

Viss skillnad på känslighet och känslighet

Vad som är viktigt att tänka på när man tittar på känslighet är att den anges i enheten dB men detta efteråt :(1W/1m). Ex: 84dB (1W/1m)

Om en 8 ohms-högtalares känslighet istället anges på detta sätt, ex: 84dB (2. 83V/1 m), kan det också jämföras direkt med föregående sätt att ange det på. Den har alltså även 84dB (1W/1m) i känslighet.

Om däremot en 4ohms-högtalare anges på samma sätt som det förra exemplet, ex: 84dB (2. 83V/1 m) , ska man dra av 3 dB från känsligheten för att kunna jämföra den på samma sätt som jag tidigare gjort med de tidigare exemplen. 84dB (2. 83V/1 m) hos 4ohms högtalare är alltså samma sak som 81dB (1W/m).

Om man har en 8ohms högtalare där det endast står ex. känslighet: 84dB, kan man alltså direkt veta att det är 84dB (1W/1m). Har man en 4 ohms högtalare där det endast står ex. känslighet: 84dB, vet man inte om den har 81dB (1W/1m) eller 84dB (1W/1m) . Ofta brukar de seriösare företagen ange och om det är (1W/1m) eller (2,83V/1m).

Om känsligheten inte anges?

Om det är en passiv högtalare och de inte har skrivit dit känsligheten, köp den inte. Aktiva högtalare brukar istället ha skrivit ut maximum SPL eller peak SPL, istället för känslighet. Detta värde är inte jämförbart med de passivas maximala volym som de kan spela vid 1m avstånd (som vi räknat ut i exempel A och exempel B), då maximum/peak SPL endast visar den maximala ljudnivån som man kan ha under kort, kort tid, innan förstärkaren eller högtalarmembranen går i sönder, eller att högtalaren slås av. Continious SPL är alltså det man bör jämföra, men den skriver de oftast inte ut och den är även oftast mycket lägre än maximum/peak SPL. Det kan vara hela 3dB lägre och ibland ännu mer!

Om varken SPL eler känslighet anges?

Hos många pc-högtalare står det endast "typ" 60W högtalare till kanonpris! i informationen...
I detta fall har du ingen aning om hur starkt högtalaren spelar över huvud taget! Om vi exempelvis vi kallar denna 60W högtalare C och det skulle visa sig att den endast har en känslighet på 75dB (1W/1m), skulle det innebära att när den spelar på 60W spelar den lika starkt som högtalare B (90W (1W/1m) i känslighet från tidigare exempel tidigare exempel) spelar vid endast 1W effekt!

Tillverkarnas känslighetsuppmätning och SPL-mätning kan variera

Tillverkarnas uppmätning av känslighet varierar oftast något och därför kan en 83dB (1W/1m) uppmätt hos en tillverkare, mätas upp som 85dB (1W/1m) hos en annan tillverkare, därför är mina tidigare exempel mest till för att kunna se större skillnader i känslighet eller för att se att känsligheten är väldigt lika!

Fortsättning följer...

Lite saker kvar att skriva om i denna del: frekvenskurva (frequency response), distortion, lyssna på högtalare, hur viktigt det är med en bra låtande högtalare, satellithögtalare, stativhögtalare, golvhögtalare