Rosenrot och Johannesört -Erfarenheter?

Ser ingen anledning till att vara skeptisk mot att naturläkemedel kan ge positiva effekter, det som man ska vara skeptisk mot är om de gör allt som de som säljer dem utlovar. Men det gäller allt man köper, "Kan spela senaste spelen" ser man ju ganska ofta i Elgiganten annonser av datorer med halvtaskiga grafikkort.

jag har inga erfarenehter av de örterna men de kan säkert innehålla en del saker som är bra för kroppen (och kanske något som inte är lika bra...). Givetvis möjligt att du har fått lite placebo, men gör det så mycket? Fungerar det så fungerar det och så länge det inte är några biverkningar (annat än lite hål i plånboken) så ser jag ingen större vinning med att ifrågasätta utan snarare vara glad att du mår bättre.

IHMO

Att en (liten, som påpekas) studie har indikerat ett möjligt samband är inte samma sak, knappt i samma värld, som att något är "bevisat" — om det kan upprepas av oberoende källor, gärna i större skala, då kan man börja prata i sådana termer. Kort sagt så om man gör tillräckligt många studier med en urvalsgrupp på 30 personer så kommer några med säkerhet visa positivt resultat genom rena statistiska fluktuationer. Om man vill sälja preparatet så skippar man då alla de studier som inte stämmer med den bild man vill förmedla, och framhäver den där unika studien som representativ.

"Intressanta resultat" som de skriver är helt rätt formulerat; de skriver inte att något var "bevisat". Detta handlar inte bara om ordmärkning, utan skillnaden är viktig. Ett "intressant resultat" är något som är värt att följa upp. Kanske visar det sig att denna effekt kan upprepas och isoleras och att det verkligen fanns något att hämta. Kanske visar det sig att det inte går att upprepa: då har man också nått ny kunskap, och bättre konfidensintervaller.

Man ska också notera att saker som upprepat inte verkar gå att bevisa, ej heller "existerar", enligt en användbar definition av ordet. I begreppet "mätbart" ingår en sorts existens: om något finns så går det att "mäta", för om det inte ens går att mäta så har det ingen faktisk påverkan på någonting i omvärlden, och om alla fenomen kan beskrivas lika väl utan denna extra hypotes så är den överflödig.

Det kopplar också till den medvetet provocerande frågan: "Vad kallar man alternativmedicin som fungerar? Medicin." Inte sällan försöker förespråkare för naturläkemedel få det till att "etablerad vetenskap" försöker trycka ner "naturliga" metoder till förmån för "industriella" diton, men det är inte vad som händer, varken nu eller historiskt. Hippokrates beskrev 400 år fvt hur pilbarksextrakt kunde användas för att lindra smärta. Utifrån detta genomförde man sedermera studier där man lyckades isolera den aktiva ingrediensen, och i vår tid har man kunnat köpa bland annat Albyl, Magnecyl och Treo som baserats på denna (aka acetylsalicylsyra). Det finns inget inneboende motstånd mot "naturliga" preparat — det som finns är motstånd mot preparat som inte fungerar.

Det finns enorma pengar att tjäna i läkemedelsbranschen på att kunna framställa nya liknande preparat, så om det fanns faktiska effekter i samma storleksordning som många alternativmedicinska affärer hävdar i deras marknadsföring av olika produkter så skulle ekonomiska incitament se till att det bedrevs forskning på detta. Det görs också i stor utsträckning, och allt som oftast är resultatet att det inte finns några effekter att hitta, och då är det inget som går att sälja. När detta står klart så lämnar forskningen området som avgjort, men hälsokostaffärerna kan fortsätta som om inget hade hänt, om de är noggranna med sina produktbeskrivningar (på pappret åtminstone — om man pratar med en försäljare så finns det inga gränser på vad som kan hävdas "off the record"). Det finns rent utav lagar som säger att man inte får sälja sådana saker samtidigt som man hävdar att de skulle ha effekter som inte går att bevisa, för att skydda folk från kvacksalveri, vilket i mina ögon är en av de mer klandervärda saker en människa kan syssla med.

—

Meningen är inte att försöka förminska dina upplevelser, och funkar det för dig, placebo eller ej, så är det ju bara bra och man skulle kunna vara nöjd där. Jag vill bara utveckla var jag tror är anledningen till att två professorer skriver som de gör i den DN-artikel du länkade. Studier är det verktyg mänskligheten har för att upptäcka och isolera denna typ av fenomen, och innan dessa har gett entydiga resultat så är det alltför mycket hasardspel att gå ut med allmänna rekommendationer. Se också försiktighetsprincipen.

Ponera att dina upplevelser faktiskt är kopplade till en påverkbar fysiologisk effekt som örterna haft på din kropp — kanske hade du brist av ett visst ämne som dessa kompenserade för. Bra för dig: men om du säger till någon annan: "ät du rosenrot, det är görbra" så kanske dessa personer inte alls hade denna brist till att börja med. Vad skulle effekten av ett överskott av detta ämne i deras kroppar vara? Vi har ingen aning innan studier gjorts! Det kanske bara rinner rakt igenom i urinet (troligast), eller så gör det personen aningens tröttare på kvällarna, eller så kanske det totalt hämmar någon annan substans och får kraftigt negativa följder. Det är snarare så att ju större faktisk effekt man tycker att ett visst preparat har haft på en själv, desto farligare kan det vara att blint rekommendera det till andra om man inte förstår mekanismen bakom.

För att kunna lista ut sådana saker så måste man göra välplanerade studier, och man måste tolka dessa på ett konstruktivt sätt. I artikeln påpekas att det är 11 studier som gjorts, varav alla som hävdar en effekt (utom möjligen en) har stora brister, och då menar vi inte metodiska brister som "kontrollerade de verkligen felintervallet ordentligt på sida 7?", utan snarare "de personer som undertecknat artikeln existerar inte, och ej heller deras påstådda institut" och "är det inte märkligt att så många av studierna är publicerade i en journal som ägs av en person som själv publicerat just en massa sådana artiklar?". Det är med grund i detta som DN-artikelns författare drar sin slutsats:

Har en mor som fick väldiga problemet med minnet och liknande funktioner ett tag. Efter att läkarna hade testat sin arsenal utan någon direkt positiv verkan (vilket var en ganska lång process) så vände hon sig till alternativmedicin och hittade till slut något som funkade. Jag vågar påstå att det hon äter nu, Bio Biloba eller kanske Ginko Biloba tror jag att det heter, har gett mig min mor tillbaka. Från att ha varit borta och glömma saker en stor del av tiden fungerar hon sedan flera år tillbaka som vilken vanlig person som helst. Det var dock en hel del testande och illamående av olika saker innan hon hittade något som funkade.

Jag har alltid levt med tanken om att utifall något funkar så är det bara använda. Dock ska man ju, som det påpekas ovan, vara medveten om att potentiella bieffekter inte alltid är särdeles väldokumenterade och dylikt. Använder själv en del "alternativa" behandlingar så som akupunktur och kranialsakral healing. Speciellt den senare hade jag ingen som helst tro på att det skulle funka men när läkaren sa till mig att jag troligen skulle ha ont i nacken resten av livet pga en olycka så tänkte jag att allt kan vara värt ett försök och gick till en healer. Dagarna efter kändes hela världen sne och sen försvann smärtan, helt otroligt! Akupunktur är väl mer accepterat dock då det verkar vara något av en standardmetod för sjukgymnaster t.ex.

Men som jag tror någon skrev ovan, mycket som har med alternativmedicin att göra blir väldigt snabbt anekdotal bevisning och så är det ju även med mitt inlägg. Men funkar det för en person tycker jag helt klart det är något den personen bör använda. Går man dock på stadig medicinering eller dylikt ska man troligen tänka till en gång innan man börjar självmedicinera med "mystiska" produkter. Förhoppningsvis är man dock såpass påläst själv om man går på stadig medicinering att man förstår det.

Att dessa kretsar inkluderar universitetsutbildningar inom sjukgymnastik ger behandlingen tillräcklig legitimitet för mig måste jag erkänna. Vet inte riktigt vilket högre krav jag ska ställa på en behandlingsform utan att börja utesluta läkare.

Sen ska jag väl erkänna att jag tror på en del saker som allt i min vetenskapliga utbildning säger är ren humbug men om det nu fungerar ser jag inte problemet med att använda det. Anser nog att psykoterapi är minst lika mystiskt för mig som akupunktur är, jag förstår inte hur prata om saker med någon gör att jag mår bättre men det fungerar så varför inte

Ontopic: Om ett naturläkemedel har bevisad effekt utan oacceptabla biverkningar heter det helt enkelt läkemedel.
Men vem vet, det kanske kan funka för just dig. Inte minst pga placebo-effekten.
Men jag tycker det känns som slöseri med pengar.

Just akupunktur var någonting jag intresserade mig för ett tag då jag läste så mycket trovärdiga källor om att det faktiskt fungerade.
Någonting jag tyckte var fascinerande och skeptisk till.
När jag grävde vidare och läste mer om det så framgick det tydligt att det inte spelade någon som helst roll var man satte dom där nålarna eller att man ens satte nålar. Att t.ex. peta med tandpetare hade likvärdigt resultat.
Däremot så fick man oftast större positiva resultat än placebo brukar få.
Vilket kan härledas till att akupunktur har en mer accepterad status än många andra "naturläkemedel" eller vad man ska kalla det. Fast det är helt och hållet min egen slutsats. Ingenting jag läst.

Vill man läsa om akupunktur med lite vettiga källor och som inte är beroende av mitt dåliga och partiska minne rekommenderar jag det här:
http://www.vof.se/folkvett/ar-2008/nr-4/vad-sager-forskningen...

Va? Gör det?
Jag visste att många sjukgymnaster osv har lite tramsig syn på saker och ting med att akupunktur var en så accepterad del av deras jobb trodde jag aldrig. Det är helt oacceptabelt.

Vetenskapen kring psykologi och psykoterapi är betydligt mer sammanhållen än den kring akupunktur och har betydligt mer underlag till "varför" den fungerar. Utöver placebo finns det ingen som helst förklaring till varför akupunktur skulle fungera. Snarare tvärtom, dom sakerna som den påstås göra är motbevisat.