Skrivet av serafim:
Mycket skriverier om ett icke-problem!
Undrar om detta inte är andra gången ämnet är uppe i tråden! Har inte orkat leta rätt på inläggen, men jag vill minnas att diskussionen var ännu hetare förra vändan. Men jag tycker absolut att det behövs fler skriverier om detta, så här får jag ta och fylla på lite.
Skrivet av Aphex:
Du verkar fast besluten om pinnens absoluta nödvändighet, utan att kunna ge någon motivation. Jag hävdar att det enda den gör, är att addera ett moment för kund #1 och ett för kassör, som inte hade behövts om kund #2 bara kunde sansa sig lite när denne anländer till kassabandet.
Jag har faktiskt testat detta empiriskt! Min slutsats blev att pinnen gör nytta. Under Covid så började jag med att testa låta pinnen vara, eftersom jag tyckte det var onödigt att alla kunder och kassapersonalen skulle peta på samma lilla pryl. Nu verkar det som att kontaktsmitta aldrig blev någon stor grej, men i början av pandemin var det lite oklart ännu. Så lät pinnen ligga kvar i skenan (om den då inte lagts upp av framförvarande kund, något jag upplever händer ganska sällan), och lämnade istället ett lite större mellanrum mellan föregående kunds varor och mina. 90-95% av gångerna var det inga problem, men de sista 5-10 procenten av gångerna så tog personen i kassan och fortsatte scanna mina första varor på föregående kunds kvitto, och jag fick säga stopp och be om ursäkt för att jag inte signalerat gränsen mellan mina och föregående kunds varor tillräckligt starkt.
Men visst, man kan alltid argumentera för att jag borde ha lämnat ett ännu större mellanrum, och att ingen tid hade gått förlorad eftersom det är andra saker som begränsar. Hade jag väntat tills bandet "rullat tomt" varje gång så hade det säkert varit tydligt nog, och vi hade kanske ändå - som du @Aphex verkar argumentera - inte förlorat någon tid pga att flaskhalsarna finns på andra platser i systemet. Där är väl problemet snarare kognitivt, att vänta med att lägga upp känns ineffektivt och därför kommer stressade människor inte att ha tålamod till det. En konvention om att lämna ett visst mellanrum är mycket svårare att kommunicera till alla - och få alla att tänka på utan påminnelse - än konventionen att lägga dit pinnen, som man påminns om automatiskt för att pinnen finns och syns. Pinnen är helt enkelt smart kognitiv UI-design.
Det är en annan fråga vems jobb det är att lägga upp pinnen. Själv lägger jag alltid upp den när jag kommer, inte när jag är färdig, och har hittills aldrig råkat ut för att någon ifrågasatt att jag inte lagt upp den efter mig. (Jag tror i alla fall att jag inte lägger upp den efter mig, det är inte en fråga jag någonsin reflekterat över, så jag kanske gör det utan att tänka!)
Skrivet av anon132576:
Det är en generell hövlighetsgrej. Jag vet att sånt slår inte så stort längre i dagens självtänksamhälle där allting kretsar kring individen och dennes faktiska eller upplevda "rättigheter", men en del bryr sig fortfarande om sånt här.
I praktiken gör det ingen större skillnad om kunden framför lägger dit pinnjäveln eller om kunden bakom gör det, men det är där hövligheten kommer in. Om kunden framför lägger dit pinnjäveln som den ska slipper kunden bakom göra det, utan att det kostar kunden framför någonting i vare sig pengar eller tid. Och det hjälper alla involverade; personen bakom vet när personen framför är klar, och personen i kassan vet var det ena varuberget slutar och det andra börjar ifallatt kunden bakom är lite släp och själv inte lägger dit någon pinnjävel. Så då slipper kunden framför potentiellt få kunden bakoms varor instämplade på sitt kvitto med allt krångel och tidssvinn för att backa tillbaks det innebär. Hövlighet, alla involverade vinner i slutändan.
Det är lustigt, min intuition är helt tvärtom! När jag anländer till bandet, och det fanns en kund före mig, så är det jag som skapar ett nytt problem för personen i kassan. För problemet att skilja på mina varor och föregående kunds hade inte uppstått om inte jag hade anlänt. Därför är det så självklart att ansvaret är mitt, att jag inte ens tänker på att personen före hade kunnat lägga upp pinnen. Pinnen är till för personen i kassan, inte för mig eller för kunden framför eller bakom mig.
Jag kan se några svaga fördelar med att kunder lägger upp pinnen efter sig, nu när jag reflekterar över det:
Redundans, som du är inne på - ytterligare ett lager av säkerhet om nästa inte förstår att lägga upp pinnen
Signal om att man är klar - fast det tycker jag blir väldigt tydligt av andra signaler, t.ex. jag ser att korgen är tom, eller personen framför tar de tre stegen fram till betalterminalen och (förhoppnigsvis) flyttar undan sin korg
Hövlighet - ja, det är väl ett sätt att signalera en kontakt med kunden bakom, lite som en social nickning eller blick, i avsaknad av andra skäl att interagera med personen bakom. Medan om personen bakom lägger upp pinnen så är det inte en social utan en mer instrumental handling. Dörr-analogin håller jag dock inte med om, se nedan.
Nackdelar:
Återigen, kognitiv UI-design - personen som lagt upp sina varor har redan uppmärksamheten på nästa steg, vilket är att betala vid terminalen som fysiskt ligger längre fram. Medan personen som står bakom redan har fokus på bandet och hur mycket plats det finns där. Så pinnarna är i blickfånget för den efterföljande kunden, men inte för den första kunden.
Relaterat till förra punkten, det är ju inte heller alltid det står en person bakom, ska jag undvika att lägga upp pinnen i onödan (och addera ett onödigt moment för både mig och kassapersonalen), så måste jag ha uppsikt även bakåt.
Som jag ser det är systemet utan pinnar enligt @Aphex, och systemet där man lägger upp pinnen bakom sina varor enligt @anon132576 och @Lodisen, sämre från ett kognitivt perspektiv, än systemet där man lägger upp pinnen före varorna. De andra systemen tycks kräva mer tankeverksamhet av var och en för att fungera, i en butikskö där folk ofta är stressade, hungriga, och främst har fokus på att bli klara och komma vidare med sin dag/kväll. För att få allt att flyta så är det lättast om man har det system som är mest intuitivt. Allt som kräver att folk tänker efter, eller behöver styra sin uppmärksamhet mellan olika saker, öppnar för misstag och avbrott i flödet.
Citat:
Det är som att när du går genom en dörr i en offentlig byggnad, du kan bromsa in lätt och hålla dörren öppen för den som kommer bakom dig, eller så kan du släppa dörren så fort du är igenom och fortsätta framåt på din väg med raska steg och låta dörrstängaren smälla igen dörren i fejan på den/de bakom dig typ. Hur gör du själv där?
Fast där ser jag en stor skillnad. När jag har öppnat en dörr så har jag gjort ett visst arbete. Om jag håller den öppen i några sekunder till bakomvarande, då har jag besparat dem samma arbete, till en mycket liten kostnad för mig, medan om jag släpper den så måste de investera lika stort arbete som jag gjorde innan (kanske även mer om det är en svängdörr som pendlar runt sin axel). Så det blir 2 hela "arbeten" som måste utföras om båda tvingas öppna dörren, istället för, säg, 1.1 arbete om jag först öppnar och sedan håller den öppen (om vi antar att kostnaden för mig att hålla öppen dörren är 10% av kostnaden att öppna dörren). För kundpinnarna så finns inga sådana synergieffekter, det kostar alltid 1 arbete att lägga upp en pinne, oavsett om jag gör det i början eller slutet av mitt varutåg (jag antar här att alla duktigt lägger upp sina varor i formen av ett tåg, med streckkoden åt rätt håll, istället för att bygga varuberg). Förutom då det kognitiva arbetet, som jag argumenterat blir större om regeln är att lägga upp den efter sig.
Jag tycker i vart fall att det är underbart att den här diskussionen finns, för det betyder att det finns folk som bryr sig tillräckligt om vardagens små sociala utbyten att de finner det värt att skriva långa inlägg om det!
Som en sista notering så tror jag vi kan klappa oss på axeln i Norden för våra effektiva kassasystem. Eget exempel från en medelstor butik i Frankrike: kassan har två små plattformar, en på kassapersonalens vänstra sida där man vräker upp hela sitt varuberg utan sortering, och utan möjligheter att kunna styra så att streckkoden kommer åt det håll som är lättast för personalen. En likadan på andra sidan, dit kassapersonen skyfflar över alla ens saker efter att de skannats. Först när allt scannats så kan nästa kund börja vräka upp sitt varuberg. Men det slutar inte där. I Sverige så hade jag vid detta laget redan slagit in min kortkod, och bara väntat på att godkänna beloppet. Men i den franska butiken så måste jag lyfta upp kortet och hålla fram det, vänta tills personalen sagt beloppet, tittar upp och ser mitt kort - "Aha, par carte!", varpå de måste trycka på sin skärm för att aktivera kortterminalen. Först då börjar kortmjukvaran jobba, jag får sätta i kortet, och banken kontaktas. Ett steg som jag redan hade kunnat vara färdig med om bara systemet tillät det!
En tysk vän (ingenjör) på besök i Sverige förundrades över det faktum att man kan dra kortet i butiken innan man fått se beloppet. Poängen med detta är såklart att mjukvaran tar tid, och kontakten med banken måste sorteras ut innan jag kan betala. Hans reflexreaktion var att det måste ju vara osäkert, nu kan butiken dra hur mycket pengar de vill. Jag visade hur det fungerar med godkänna-knappen, och man kunde liksom se den kognitiva dissonansen i hans ögonbryn när det gick upp för honom att de kassasystem de har i Tyskland inte var så effektiva som de teoretiskt hade kunnat vara.
