När är det mest ekonomiskt fördelaktigt att köpa bil
Hej,
Jag och @lidodida höll på att sabba elbilstråden så tänkte ämnet kan diskuteras i en egen tråd. Frågeställningen är helt enkelt om det är bättre eller sämre ur ett ekonomiskt perspektiv att sitta på en bil. Lidodida sammanfattade det ganska bra i elbilstråden och det är utifrån detta diskussionen fortsätter.
Sen kan man diskutera huruvida det är mer värt att köpa en splitterny bil var 5:e år än att äga en bil en lång tid eller köpa begagnat. Jag ser inte hur ett nytt bilköp var 5:e år är mer lönsamt än att köpa begagnat eller behålla bilen längre eftersom man alltid förlorar mest pengar de första åren och det är de åren du vill att man ska upprepa.
Har redan råkat förvandla detta till en finanstråd så jag ska släppa det här ämnet, men kan tycka att just det här tänker mot nytt vs begagnat, och billån vs behålla grejorna är relevant för att jag tror att många av de som läser här, inklusive jag själv, normalt sett inte köper splitternya bilar. Det är rätt få förunnat att ha råd att gå och köpa en ny bil för 700k även om man sparar en del på förbrukning. Därför är det lätt att man förblindar sig över tänk om att alltid köpa nytt och att byta ofta och så.
Först och främst vill jag klargöra min ståndpunkt: Det är inte en ekonomiskt bra affär att dels sitta på en bil för länge, dels binda kapital i en bil som man annars kan använda till annat. Det är också allmänt uppfattat att en ny bil tappar mycket av sitt värde när den rullar ut genom grinden.
Om målsättningen är att någon gång i framtiden komma ur billån generellt så har jag rekommenderat ett 50% restvärde och spara lika mycket till separat. Nödvändigtvis behöver man inte klara detta, livet kan komma i vägen, men det var så jag läste in resonemanget från början.
Utgångspunkten, som jag läste det, var att ta ett billån och amortera av hela beloppet på en bestämd tid. Exemplet var 500 000kr på fem år till en kostnad på 8 333kr. Bilen avyttras efter tio år.
Min invändning här var att man hade bundit 50% av sitt egna kapital i bilens värde, något som antagligen minskar från månad 61 och framåt på grund av värdeminskningen
Istället resonerar jag att man ska från början förhandla fram ett restvärde på 50%, betala 4 166kr i månaden och spara 4 166kr i månaden - dvs kostnad och sparande blir detsamma som att amortera hela bilens värde. Efter fem år kan man upprepa proceduren och hämta ut en ny bil för 500 000kr, nu sätta in 250 000kr som man sparat och betala ned resten av bilen med ett billån utan restvärde.
Två saker kan ske här
Man betalar enbart ned billånet, avverkar bilen efter fem år, tar ut en ny och repeterar processen
Man fortsätter att spara 4 166kr och får en sammanlagd "kostnad" på 7 292. Tredje bilen blir dock utan lån
Man behöver förstås fortsätta spara 4 166kr i månaden för att kunna fortsätta så, 50% i bilens värde och 50% sätter man in från sparande. För mig är detta två separata spår, något som jag inte tror att jag förmedlade i den andra tråden.
Detta ska då jämföras med att amortera 8 333kr och man får ta höjd för att man kanske inte kan spara utöver det. Att då sitta på en bils kapitalvärde som går från 500 000 vid leverans till 100 000 - 150 000 på tio år förutsätter att man kanske måste spara mer år 6-10 (vilket man kanske inte kan) och man har i princip riskerat mellanskillnaden mellan restvärdet år fem och faktiskt värde år tio. Helförsäkring kostar ett par tusen extra om året (som ersätter nybilsgarantin), slitage tenderar att uppstå vilket kanske är mer ovanligt på nyare bilar också.
Finns många variabler helt klart. Men utgångspunkten är att köpa ny bil och hålla sig till det. Ska man sen blanda in begagnade bilar i ekvationen i steg 2, då blir det omöjligt. Givet är kanske att en billig bil för 5 000kr som man har ett år blir billigare i ägande oavsett.
Tankar?
