Svensk studie: Våldsamma spel leder inte till mindre empati

Trevligt att få bekräftelse på det typ alla redan visste!

Jag hör till dem som inte tror det är så bra med våldsamma spel och tycker det är sorgligt att så många av spelen går ut på att skjuta och förstöra.

Inte bra på vilket sätt?

Det de egentligen borde ha undersökt är om personer med nedsatt empatiförmåga blir triggade av att spela våldsamma spel.

Våldsamma böcker leder väl inte till något? Alla har väl läst flugornas herre?

Våldsamma filmer lika så, vem har inte sett något barnförbjudet för tidigt?

Våldsamma sporter leder väl inte heller till något?

Våldsamma spel lika så, de har funnits i årtionden utan påverkan…

Kan inte folk sluta leta kopplingar som inte finns?
De flesta människor kan se skillnad på fantasi och verklighet

Som tidigare sagts i tråden, empati formas nog mest från omgivningen. Och att de vuxna lär barn att skilja på verklighet och fantasi. Sen kanske svårare för de som inte har okej familjeförhållanden, men där kan det lätt gå fel utan datorspel. Så borde ju satsas mer pengar på att hjälpa de barnen istället för sådan här forskning.

Nu var ju inte grafiken samma i spelen som man spelade i tidiga ungdomen/tonåren, men var ju GTA, Doom, Duke Nukem, Carmageddon etc. Har fortfarande inte kört över nån med rullator för att få högre poäng

Samma med filmer, började nog se 80-tals actionrullar vid ~8 års åldern eller så.

Jag är också en av dem så du är inte ensam.

Till er andra som inte verkar se något problem med våld i spel: det beror givetvis på kontext och sammanhang. Det är nog uppenbart för var och en att samhället blivit hårdare än det var tidigare, och särskilt i vissa grupper är våld glorifierat och respekten för liv bortblåst. Nånstans kommer det från. Jag säger inte att spel som GTA leder till att någon går ut och skjuter ner sina medmänniskor, men det är en del av ett större sammanhang. En person som kanske lever med taskig hemmiljö, där omgivningen är våldsam och det saknas positiva influenser kommer förmodligen mentalt hårdna. Våldsamma spel späder på den utvecklingen. Om inte annat tar det tid från potentiellt läkande aktiviteter, ex träning, (bra) socialt umgänge, etc.
Människor behöver bra influenser, och jag skulle inte räkna våldsamma spel dit.

Det borde vara självklart och inget man behöver en "studie" för att bevisa. Men föräldrar har alltid velat ha något att skylla sin avsaknad av uppfostran på. Videovåld, hårdrock, TV-spel. Det tar aldrig slut.

Magnetröntgen är nog mer skadlig än våldsamma spel, empati sitter ju i hjärtat.
Jag kan dock hålla med om att våldsamma spel är ganska uttjatat och fantasilöst, så det är nog snarare en avspegling på hur mycket undertryckt ilska folk går och bär på.
Skönt att dom kan använda spel som en ventil, istället för att gå ut och ge sig på riktiga människor.
Att ha sympati för AI är ungefär lika vrickat som att ha sympati för en boxpåse.
Att förbjuda våldsspel är därför lika dumt som att förbjuda boxpåsar.

Min son blev ledsen när jag grillade gris och får i minecraft… de kan ju få gulliga barn om man matar dem istället…

Det ligger något i det

Alla blir inte alkoholister för att det finns sprit, eller spelmissbrukare för att det finns internetcasinon. Ökar mängden alkoholister och spelmissbrukare i ett samhälle som har en aldrig sinande tillgång på dessa? Tveklöst ja, särskilt för de som är i riskzonen redan från början.

Är det tänkbart att det har konsekvenser för mängden våld i samhället att samhället har en fascination för våld?
Det verkar ganska troligt.

Studier av typen "vi mätte aktivitet i hjärnan på Kalle när han spelat GTA så vi har bevisat att Kalle inte skulle slå Peter" väger så lätt i termer av bevistyngd att det är närmast click-bait på de slutsattser som dras. Senast jag hörde var det mänskliga medvetandet långt bortom att vara entydigt förstådd. Men här har man visst fullständig förståelse, det är nobelpris nivå på den. ^ ^

Tja, kommer ännu ihåg när grannen (som då var i förskoleålder, får jag förtydliga) efter att ha spelat Kung-Fu Master tränade kickar på folk lite till höger och vänster. Sparkade till mig på låret allt vad han orkade. Han var inte "mjäkigt" uppfostrad utan hade strama tyglar. Han växte ifrån det Jag tror kultur kan påverka människor. Spel kan vara kultur. Att folk flest inte blir våldsamma grobianer av spel, filmer, musik eller böcker må vara hänt, men absolut påverkas man. Nu har de studerat just empati, men det kanske inte är något man kan mäta momentant speciellt enkelt. Vi ser att människor snabbt kan agera till synes empatilöst, påverkade av en samhällelig kontext/kultur, och att beteende på nätet kan spilla över i hur man agerar ansikte mot ansikte också.

Nåja, behövs mer forskning.

Våldsamt nja, men att spela The Sims och ta bort stegen till poolen, eller råka blockera dörren till köket och det börjar brinna. 🤫

Det är ett mycket komplicerat ämne, går inte att göra en så liten studie och komma till nån helt garanterat konkret slutsats.

Människor är olika, vi forms av miljön kring oss.

Om du är van vid att få snabba resultat vid att ljuga från tidig ålder och har lyckas mera med det än att vara ärlig, blir du format på nåt vis helt till du upptäcker nåt annat.

Blir du påverkat av att gambla på samma sätt om det var ett låtsas spel eller om du faktisk förlorade pengar eller vann stort? Klart du gör, spänningen påverkar dig och det vet casinon mycket väl, och när ditt liv står på spel så får du ett helt annat rusningsmoment än du hade fått om det inte hade några konsekvenser.

Man kan kanske då tänka sig om att det finns en skillnad mellan verklighet och fiktion.

Vi tittar ju på våldsamma filmar, men blir vi mördare av detta?

Människor söker spänning ganska ofta, och det handlar ofta om att fylla en tråkig vardag med nåt som roar en. Att spela olika spel är ju också en slags form för verklighetsflykt, man drar sig in och levar ett liv utan konsekvens i en annan värld, och ofta så testas känslorna på ett smått extremt sätt.

Umgänge har absolut nåt att säga för hur du mår och hur du formas. T.ex. så vet jag att jag mår bättre ihop med vänner, och på så sätt har jag fått utrymme att säga grejer, lyssna på andras upplevelser och fått nån slags gemensamhet och tillhörighet för den jag är ihop med mina vänner. Det får man t.ex. inte i spel, även om man kan "låtsas".

Varför är A.i. så populär bland ensamma? För att det ger en fejkad känsla av bekräftelse. Att vinna i spel ger också en känsla av bekräftelse, om man kan skryta av att ha klarat av ett spel, en utmaning - är en personlig grej, kanske man har en vänkrets som man kan skryta till och kan lyssna på deras resultat? Kanske det är nog med att jämföra sig med andra på nätet utan fysisk kontakt?

Alltså pratar vi här om lust och känslor. Vad är succés för dig, vad lägger du för värde på din tid och dina upplevelser?

Spel kan göra dig snabbare (att agera, reaktionsförmåga, motorisk förmåga), spel kan också träna dig i strategisk tänk, logisk förmåga och spela ut olika fantasiscenarion som kan ge erfarenhet det går att använda i det verkliga liv, men det är inte verkligheten, det är bara ett tänkt scenario.

Om spel kan leda till våld beror nog på den person du är. Är du ensam och har svårt vid direkt kontakt med främmade? Känns det tryggare att vara ihop med bara en vän hela livet? Går ditt liv under om du förlorar denna ena vän? Eller kan du anpassa dig nya vänner? Vi är alla olika beroende på den personlighet vi är, och samhället och där du växer upp påverkar dig och formar den person du blir.

Hur växte du upp? Hade du trygghet hos din familj, mamma och pappa bråkade inte men gav dig uppmärksamhet och kärlek när du behövde det? Eller var du ensam om dina problemen, och hade få eller kanske ingen vänner? Använde du då spel som en slags ersättning för det verkliga livet som var hårdare än undanflykten i fantasivärlden?

Och vad skapar just en fantasivärld, vad är det som drar dig till spelvärlden? Är det underhållning? (Det är det nog för dom flesta), men vart går gränsen mellan underhållning och faktisk fysiska behöv? Vad definieras som fysisk behov? Spel kan ju också täcka nån slags fysisk behov, t.ex. att agera när man har behov för det, men som inte passar in i verkligheten då det skulle ha konsekvenser man inte är redo för. Kanske det är så att spelen avlastar dessa behov?

Eller triggar dom folk som är våldsbenägna? Det har ju gjords många studier av hur hjärnbarken ser ut hos dom olika människor, t.ex. seriemördare, kriminella, drogmissbrukare, spelmissbrukare etc. och det har blivit olika slutsatser av det. Som andra nämner i tråden så är det inte säkert att man blir alkis av att dricka ihop med vänner, när man är ihop med vänner får man en annan form för gemensamhet, men inte alla hanterar alkohol lika. Samma med spelmissbruk, lite lättare att spela ensam, och känna en vinnarkänsla man kanske jagar.

Några spelar om pengar för att dom går och drömmar orealistiska drömmar om snabb rikedom, succés utan behöva lära sig nåt, utan att offra nåt och tror dom ska bli rika över natten. Alltså påverkas dessa individer av samhället och reklam som ger dom en idé om att detta kan vara en snabb väg ur olycka. Men det är sällan tillfället. Man hör och läser om dom som har succé men det är sällan någon skyltar med förluster, det försöker man att dölja, tills det inte går att dölja längre.

Blev en mobbare som barn lika så elak när den växte upp? Lärde mobbaren nåt, vad var det som gjorde att mobbaren ändrade sin natur, och hur fick den "naturen" i första hand?

Allt bygger på uppväxt och historik, och då kan man kanske komma till den slutsats av att för mycket av nåt inte är bra, lika som allt annat i livet. T.ex. om man ersätter verkligheten med BARA fantasi?

Jag tror att det går att spela vådliga spel och se vådliga filmar utan att påverkats avsevärdigt av detta om förutsättningarna är att du har haft en normal balanserat uppväxt med trygghet, vänner, tid att växa, lära dig konsekvenser av det verkliga liv, vänner, resultat av hur du lever ditt liv etc.

Vi ser ju direktverkan av barn som växer upp med socialt media idag, hur beroende dom blir av sina mobiler och att hela världen fokuseras till allt som händer online, medan verkligheten kring barnen ogillas då den inte ger samma form för direkt resultat och belöning.

Som sagd - lite mera komplext än denna lilla undersökning.

Hoppas de kan vidareutveckla med eventuella fördelar inom datorspel. Måste säga att kollegorna på jobbet som ej har någon historik av datorspel i allmänhet verkar sakna all form av beslutsfattande och förmåga att lösa problem..

Dock stämmer inte det där öht om man tittar på statistik under längre tidsperioder. Vad du märkt av är dels att media har valt att rapportera mer om våld än vad de gjorde tidigare och dels att du minns "the golden days" när du inte noterade så mycket våld vilket berodde på att du var mycket yngre och då inte följde med lika mycket i vad som hände i samhället.

T.ex så har antalet mord (och då pratar vi antal och inte ens procentuellt) minskat stadigt år för år fram tills nuvarande gängkrig (och trotts det kriget och alla skjutningar så är vi ändå inte uppe i det antal mord som vi hade på t.ex 80-talet) och så fort det är avklarat så kommer det antalet att sjunka direkt igen.

Instämmer i att det är synd att så många spel har fokuset på våldet men samtidigt så tvingas man inte spela det heller om man inte gillar det.
Finns mängder med bra indiespel som handlar om annat.

Det var bättre förr innan det fanns våldsamma spel.

Farfar t.ex. berättade hur det var vanligt när han var ung att man åkte till grannbyn bara för att slåss(född 1920 och uppvuxen på landet). Inte ovanligt med tillhyggen heller. Mycket bättre att de var lite sociala och träffade människor när de utförde sina våldshandlingar.

/s

Antalet mord minskade fram tills 2012. Sedan 2013 har dom istället stadigt ökat. Vi pratar alltså om en ökning under 10 år. En stor skillnad mellan då och nu är att det då inte var 15-åringar som åkte omkring och lekte torpeder med handgranater, hemgjorda bomber och Kalashnikovs mitt på ljusan dag bland vanligt folk. Det var "niven på fyllan" och det var lite mer diskret skötta gangstermord. Fine, någon bomb i något klubbhus som grädde på moset, men inte standard som nu.

När det gäller "så fort det är avklarat" säger både kriminologer och poliser att det kommer ta lång tid. Dessutom ska man ha klart för sig att det vi ser nu är resultatet av politiken som fördes för 10-15 år sedan. Om 10-15 år ser vi resultatet av samhället och politiken som förs just nu. Ser det ljust ut? Nej, detta kommer ta lång tid att vända.

Både politiken, polisen och akademin säger att civilsamhället måste hjälpa till för att vända nuvarande situation. GTA är såklart inte någon stor del i detta. MEN, jag tror på allvar att vi behöver sociala normer som tydligare tar avstånd från våld och personer med högt våldskapital och där spelar nog all kultur en viktig del.

Nu är ju inte direkt "strama tyglar" nödvändigtvis något positivt. Du kan ha jättestrama tyglar utan någon som helst empati i uppfostran, det leder inte direkt till något bra. Min gissning är att det är underliggande frustration/dåligt mående som leder till sådant beteende. Spelet gav honom iden att ta ut det på det specifika sättet.