Civilingenjör, Teknisk fysisk - hur är den?

Du kommer få lika många olika svar som inlägg

Kan inte tala för Teknisk Fysik men en liten del för CivIng, vilket möjligtvis kan sätta några lägsta förväntingar man kan ha på en CivINg-utbildning.

Tempot är högt, men inte extremt. Spendera alla lektionstimmar och seminarietimmar och projekttimmar i skolan, spendera resten av tiden till att öva hemma. Planera in en timmes eget plugg, minst, varje dag, efter allt annat. Blir mellan 4-6h plugg o dagen vanligtvis men 8h plugg är vad som rekommenderas.

Krävande, men med ett intresse i ämnena och en god portion diciplin kommer man långt utan vidare geni.

Lärarna anses överlag vara bra, vilket givetvis skiljer sig lika mycket mellan plats som mellan kursämne. Förvänta dig inga tomtar bara, de finns inte.

De man stöter på är oftast fokuserade och intresserade, deras hjälpsamma attityd kommer oftast därifrån om inte hemifrån och den smarta vet att hjälpsamhet och laganda betyder vinst. Trots allt, det viktigaste man tar med sig från utbildningen är inte sina kunskaper, även om de står högt i kurs. Viktigast är kontakter och kunskap om kontakter. Har man varit en dålig lagkamrat under sin studietid kommer ens kompetens att vara av större vikt i arbetslivet då viktiga kontakter saknas. Alla borde inse att sammarbetsförmåga och att vara en riktig lagspelare är guld värt och gör det lättare för en själv som för andra.

Lektionsmaterial, alltså bok, penna och block allra minst. Seminarier kräver i stort sett bara block och penna. Spela helst in seminarium samtidigt, om det inte redan görs av läraren. Dela sen med dig av materialet och glöm inte renskriva direkt efteråt.

Ditt funktionshinder bör vara mindre problem ju högre upp i kurserna du kommer, då tekniska utbildningar inte är annat än rakt på sak, oftast. Om du inte läst mer än till matematik A på gymnasienivå så kan jag förstå din oro. Jag vill dock tro att det blir lättare, som tidigare sagt.
Enda sättet att få veta är att faktiskt testa, det enda som kan hända är att du går ifrån komvux en erfarenhet rikare.
Ha dock som gräns att om du inte förstår matematiken bättre efter läst kurs E så bör du fundera på ifall det är något att än mer seriöst satsa på. Vidare är det rekommenderat från de flesta att läsa mer matematik än grundläggande A-E, till exempel diskret och breddning och allt vad de heter.
Dock, tolkningsproblemen i tekniska ämnen som kan uppkomma är möjligtvis när två olika tekniker för samma problem möts och man är tvungen göra en avvägning för att bestämma tillvägagångssätt. Det bör dock inte ske allt för ofta och man lär sig ed tiden några trix för att tackla detta.

Angående att lärare och studenter förutsätter att man förstår direkt:
Ja, alla förväntar sig att man förstår direkt. Eller, det är i varje fall den utgångspunkt man får ha. Till varje seminarium skall man ha en aning om vad som skall gås igenom och dess sammanhang med ämnets övriga delar. Kamraterna förväntar sig att man tar sig an en uppgift med samma seriositet som dem.
Detta betyder alltså inte att man förväntas vara ett geni eller kunna allt på en sekund. Det betyder bara att man förväntas ligga i fas med undervisningen, det vill säga ett halvt steg före kursplaneringen.

Projektarbeten sker ofta och görs alltid i grupp, inte varit med om annat. Sammarbete och laganda är något som verkligen övas på ett ingenjörsprogram.

LU eller KTH. Att välja skola är som att välja mellan olika maträtter. Olika innehåll, olika näringsvärden, olika smak.

Över lag så är de flesta ingenjörsstudenter hjälpsamma.

Ett tips är att först när du läst klart matte E och känner att matematik inte är något problem så är det enklare att säga om teknisk fysik är något för dig.

Det är helt klart en bra utbildning i alla fall.

Som så många har sagt innan, gör först gymnasiematten. Om du inte klarar av den (när du väl gjort igenom alla kurser) så bör du nog välja ett program med mindre matematik (det finns ett gäng sådana, bla. vissa högskoleingenjörsutbildningar med betydligt mindre mängd matematik).

Jag tror inte att ditt handikapp lär vara något problem, åtminstone inte på KTH. Jag har varit stödantecknare åt en person med grav dyslexi, så jag har fått lite insyn i hur det hela fungerar. Om du ser till att kontakta skolan om det hela så blir du säkert välbemött. Ett tips är att söka bidrag för att skapa en studiegrupp: kort sagt innebär det att skolan betalar dig (och de andra i gruppen) för att studera (samla ihop några personer, plugga, skriv in i era namn på en blankett, låt skolan sköta större delen av byråkratin, ???, vänta på pengar). Det ger dina framtida vänner på programmet motivation och lär göra livet lite enklare för dig.

Mitt tips är detta, om gymnasiematten upplevs lätt kan du iaf fundera på teknisk fysik. Om du dock t.o.m. får problem med gymnasiematten kan nog det bli kämpigt. Dock är ju ingenjörsmatte till största delen "lära sig formler och metoder utantill", nästan ingen teori krävs, så det är oftast väldigt enkelt att åtminstone klara kursen, vill man ha högre betyg brukar dock krävas att man pluggar mycket över hela perioden (speciellt eftersom man oftast läser 3 kurser parallellt).

Jag tror inte att det finns någon magisk studieteknik som gör allting jättelätt: det handlar om att lägga de timmar som behövs och att alltid ligga i fas. Gör man det så klarar man av studierna.

Välj utbildningsplats efter om det finns någon särskild utbildning du är sugen på och i vilken stad du vill spendera [minst] fem år i. Trivs du inte kommer du aldrig att palla med utbildningen.

F är en bra utbildning oavsett skola (så länge du håller dig till LTH, KTH, CTH och LiTH). Det kommer att kännas som att gå in en vägg (bokstavligen) i början, du kommer få svettas några år men sedan kommer man in i det, och framför allt, blir man intresserad av det. Och då kommer du upptäcka att du finner vissa kurser lätta, dvs de som du tycker är roliga medan många andra kommer kännas seega ... talar av egen erfarenhet från annat civ ing program (som är något enklare de första tre åren dock). F är trots allt bland de svåraste utbildningarna man kan läsa överhuvudtaget, mången skarpa hjärnor har gått bet längs vägen men belöningen för den som tar sig igenom brukar oftast bli stor.

Som en anekdot när det gäller matten kan sägas att det ryktas om att jag under nollningen bestämt hävdade att jag skulle läsa "de obligatoriska mattekurserna och inte en sekund till!" men har sedan bytt åsikt en aning och läser nu med inriktning matematisk modellering för att kunna läsa finansiell matematik under mastern ...

Världens bästa studieteknik heter renskriva.
När du renskriver så måste du fundera på vad som egentligen har sagts och skrivits. Att sedan ordna ordentligt med mindmaps, färgade sektioner, fördjupande sektioner och t.o.m. små figurer gör att det verkligen fastnar dubbelt så dödsfort. Qui scribit bis legit.

Bra tråd, funderar på att börja plugga Teknisk fysik nu i höst:)

Har visserligen bara läst grundmatematiken på KTH, inte gått ett av de mer matematiskt krävande programmen. Men om vi tar de första grundkurserna som exempel (Envariabeln, lin alg, flervariabeln osv) så behöver du ju ingen förståelse för att klara tentorna, bara du kan använda några metoder och vet när du skall använda dem.

Har nämligen dessutom pluggat samma matte på matematiska institutionen på Stockholms Universitet och de kräver en helt annan förståelse för teorin bakom de metoder du använder. Dels får du inte använda alla metoder och formler då de inte anses visa på förståelse (l'Hospitals formel bland annat för att ta ett envariabeln exempel). Tentorna innehåller oftast också fler teorimoment, inom flervariabelnanalysen fanns det t.ex. ofta många frågor om varför man ens kunde lösa talet man just löst osv.

Det är iaf min subjektiva åsikt att ingenjörsmatten är mer lära sig utantill och man behöver egentligen inte förstå lika mycket. Vilket jag tycker är bättre, man behöver inte kunna all teori eller alla bevis på de formler man har (vilket jag har tvingats lära mig på SU). Ingenjörer lär sig använda matematiken som ett verktyg att just lösa problem med, det är iaf min åsikt, jag tycker det är ett bättre sätt att lära sig matematiken på.

Som sagt säger jag ingenting om svårighetsgraden på de båda sätten, jag tycker dock det är en väldig skillnad på uppgifterna på tentorna.

Bara lära sig utantill är ju dock ett perfekt sätt att egentligen inte lära sig ett dugg vad man sysslar med. På de utbildningar där man faktiskt behöver använda matten i andra kurser senare är det fantastiskt korkat.

T.ex. inom Teknisk Fysik som är något av de mer matematikintensivare programmen inom CivIng så behövs en något djupare förståelse för matematiken än att "bara lära sig utantill".
Däremot finns det högar av CivIng-utbildningar som inte kräver mycket mer kunnande inom matematik än vanan och kunskapen att slå i tabeller (något missvisande men björn med mig) och lägga ihop ett och ett.

Men vi förstår dig rätt om vi båda hävdar att det är tänket, metoden och vanan man är ute efter.

Trots allt, en CivIng är en problemlösare och har oftast mer direkt praktiska saker för sig än grundforskning och att virtuosiera i matematikens universum, vilket vi helst lämnar till matematiker.

Jo men vad är det du egentligen använder senare? Är det att kunna bevisa alla satser, metoder och formler du lär dig, eller att bara kunna använda de satser, metoder och formler du lärt dig?

Jag själv tycker att ingenjörsmatten är en mycket smartare approach om man inte vill forska inom matematiken, och hur många som läser grundkurserna kommer göra det? Men som sagt, bara min subjektiva åsikt efter att ha läst matematik på två olika skolor som har helt olika sätt att se på matematik.

Allt beror ju såklart på vilken inriktning osv men ska du ha möjligheten att sätta dig in i och förstå nyligen publicerade artiklar och ny forskning inom datorgrafik eller andra matematik intensiva områden så kommer du behöva förstå varför man använder satser, metoder och formler och inte bara hur man använder dem.

Det finns många som bara lär sig att göra uträkningarna korrekt men egentligen inte har en aning om varför de görs eller i vilka områden de kan vara användbara.

Helt klart. Men att kunna använda och dra kopplingar till varför man använder dem just där tycker jag går hand i hand. Men det är ju ändå långt ifrån att t.ex. kunna härleda formlerna själv.

Och som du säger så beror det helt på inriktning ;). Jag är själv sjukt trött på all onödig teori jag har behövt lära mig. Bättre nu dock när jag bara har min matematiska statistik kvar, de är lite mindre jävliga på den avdelningen.

Jag tycker dock inte kravet på teori stäckte sig speciellt långt i Analyskurserna, inga härledningar av formler krävdes, och man behövde i princip endast förstå när en metod var lämplig och en annan inte, man krävdes aldrig på motivering om varför den metoden man valde var den lämpligaste osv. Så var det iaf när jag läste kurserna på KTH.

Såg dock nu att min bror som läser nu har en ny LinAlg kurs som är EXTREMT teoriinriktad, tydligen ny för i år på hans program. Där måste varje uppgift ha motiveringar för allt man gör för att kunna få full pott osv. Så det kanske håller på att förändras.