AMD Ryzen 5 9600X – mainstreamprocessor med förbättrad spelprestanda

Vid första anblick är det lätt att tänka att den nya generationen enbart erbjuder marginella förbättringar ställd mot föregångaren. På pappret är det kanske inte jätteupphetsande med samma kärnantal och ungefär samma klockfrekvenser som tidigare. Det är däremot mer som har hänt under huven än vad siffrorna först skvallrar om.

Börjar vi med att titta på klockfrekvenserna är lyftet icke existerande till enbart marginellt annorlunda. Just klockfrekvenserna är dock inte hela sanningen när det kommer till reell prestanda. Istället anges bland annat den ökade mängden instruktioner per klockcykel (IPC) som Zen 5-kärnorna kan utföra var en bidragande orsak.

I snitt anger AMD att de nya kärnorna är 16 procent snabbare per klockcykel än de tidigare Zen 4-kärnorna. Bland annat uppges förbättringar i arkitekturen för cache och bandbredd i processorn vara bidragande anledningar till prestandalyftet. Därtill anges en förbättrad branch prediction-enhet vara bidragande.

TDP-värdet har kraftigt skruvats ned på tre av de fyra nya modellerna. Bland annat går detta att härleda till den ökade energieffektiviteten hos Zen 5. Med den ökade effektiviteten har därför AMD kunnat skruva ned effekttaket men ändå lyckats uppnå ökad prestanda ställt mot föregångarna. Detta då tillverkaren strävat mot att hitta en optimal balans mellan effektuttag och prestanda.

Givetvis går det att få ut mer av processorerna genom att låsa upp strömbudgeten men då offrar du även en del av effektiviteten.

Därtill har tillverkaren valt att lägga stort fokus på att få ned temperaturerna på de nya Zen 5-baserade modellerna. Genom förbättringar i kretsdesignen uppges värmeresistansen minskats med upp till 15 procent vilket ska leda till i snitt 7 °C lägre temperatur vid samma TDP än föregångarna. AMD har vid senare tillfälle tryckt på att det är just förbättringar i designen som är huvudorsaken till förbättringarna snarare än nytt medium för värmeöverföring mellan krets och värmespridare.

Tittar vi närmre på minnesstödet ökar detta till DDR5 vid 5 600 MT/s, upp från standardnivån på 5200 MT/s från föregående generation. Utöver det ökar stödet för EXPO-profiler för att köra primärminnen i upp till 8 000 MT/s.

Därtill har det tillkommit bättre stöd för undervoltning via den nya funktionen curve shaper som ger mer finkorning kontroll för att justera spänningskurvan till processorn. Tidigare funktionen curve optimizer applicerade en linjär förskjutning av spänningen vid en given frekvensnivå. Med det nya sättet att bemöta problemet ska det leda till potenitellt ännu bättre effektivitet och mer prestanda över hela spannet.

Sammantaget är det alltså svårt att göra en bedömning av förbättringarna genom att enbart fokusera på specifikationer som antal kärnor samt klockfrekvens, vi behöver istället röra oss vidare mot prestanda testerna för att se hur processorerna faktiskt presterar i praktiken.