Powercolor RX 7800 XT Hellhound – en helvetes bra kylare

I början av september lanserade AMD grafikkorten Radeon RX 7800 XT och RX 7700 XT, två kompetenta grafikkort där framför allt storebror RX 7800 XT drog till sig strålkastarljuset. Nu är det dags att slå en kik på ett av de partnerkort som ligger i instegsnivån gällande pris och se om det erbjuder något utöver AMD:s egen referensmodell.

*Ej tillgänglig vid publicering.

När vi packar upp kortet ur lådan går det snabbt att notera att det är en större pjäs än AMD:s referensmodell. Dock är bredden densamma vilket underlättar vid montering i mindre chassin. Byggkvaliteten är genomgående av godkänd kvalitet, kåpan på framsidan är plastig men fyller sitt syfte. Bakstycket är tillverkat i metall men verkar inte ha någon värmeavledande kontakt med baksidan av kretskortet. Det verkar som att det mest är där för att skydda kretsarna samt stabilisera konstruktionen.

Kortet har två olika BIOS-lägen från fabrik som går att växla mellan med ett reglage på kretskortet. I det tysta "Silent"-läget går kortet enligt AMD:s specifikation medan både spel- och turbofrekvensen får en liten skjuts uppåt i "OC"-läget.

Fläktarna på kortet är belysta med RGB-belysning som går att kontrollera genom mjukvara eller helt stänga av med det dedikerade reglaget på kortet.

Fläktarna är väl tilltagna och det två yttre är något större än den placerad i mitten. Powercolor har därtill valt att låta mittenfläkten rotera i motsatt riktning från de yttre fläktarna.

På det stora hela känns designen välbyggd, mer så än vad som brukar vara kutym för instegsmodeller från partnertillverkare. Det vi kan anmärka på är att vi gärna hade sett att bakstycket med skärmutgångarna gärna hade fått vara mer förstärkt eller mer förankrad. Hur man ställer sig till valet av transparent plast på fläktbladen är så klart en smaksak men vi kan inte låta bli att påpeka att det känns som en kvarleva från det förgångna.

Prestandatester

Specifikationer i all ära, det är dags att titta på hur kortet faktiskt presterar i spel. Grundbulten för testerna är vår sedvanliga testrigg för grafikkort. Kortet har genomgått vår vanliga testsvit för spel i 1440p-upplösning och testet har genomförts i kortets båda BIOS-lägen.

Drivrutinen som används är Adrenalin version 23.9.2.

Direkt ur kartong är det ett lyft över AMD:s referensmodell för båda de två BIOS-lägen vi testar med. Vid det tysta läget är den genomsnittliga prestandan ungefär fyra procent bättre och med OC-BIOS är det istället strax över fem procents skillnad.

Hur stor skillnad det är i de olika spelen varierar såklart men det generella lyftet skickar upp Powercolors kort ett eller två steg i flertalet diagram. Utan att vara ett revolutionerande lyft så är det dock en trevlig skillnad som visar att det går att få ut mer av AMD:s RDNA3-kretsar med större kylare och andra mindre justeringar.

Prestandatester vid undervoltning

Vi gav oss även i kast med att försöka trycka ut ytterligare lite extra kräm ur grafikkortet genom att justera några variabler via AMD:s mjukvarusvit.

På samma sätt som andra moderna grafikkort är AMD:s Radeon 7000-serie utrustade med en oppurtunistisk algoritm för att styra kortets boost-frekvens. Att enbart skruva upp spänning och klockfrekvens är med många moderna grafikkort en metod som kan ge bättre prestanda. Däremot är det vanligt att du då snabbt slår i kortets maximala strömbudget eller övre värmegräns.

Metoden vi har valt tar därför avstamp i undervoltning som har visat sig vara en utmärkt metod på AMD:s nyare modeller för att få ut mer kräm.

För det aktuella kortet har testerna genomförts med det reglaget inställt på OC-BIOS, fläktkurvan är orörd och grafikminnet är uppskruvat till 2 600 MHz. Spänningen på kortet är ställd till 920 mV och värdet "min frequency" är reglerat till 3000 MHz och "max frequency" är justerat till maxvärdet 5000 MHz. Därtill är strömbudgeten reglerad till maxvärdet på 115 procent.

Kortet ställs mot standardutförandet med de två olika BIOS-lägena samt kort reglerat till OC-BIOS med enbart strömbudgeten reglerad till 115 procent.

I det syntetiska testet är det en imponerande ökning på lite drygt elva procent som går att skönja i grafikpoängen ställt mot kortet inställt med enbart OC-BIOS. Jämför vi med kortet med enbart höjd strömbudget är ledningen istället 7 procent vilket även det får ses som imponerande.

Sett över de tre spel vi testar med är det resultat som varierar något, men det genomgående temat är en ledning för kortet i undervoltat läge. Helt klart imponerande siffror som är väldigt roliga att se.

Sammantaget är det ett väldigt positivt intryck vi får efter några testrundor. Det är relativt enkelt att få kortet stabilt och det är en del extra prestanda som finns att hämta.

Ljudnivå, temperatur och effektmätning

För att försöka bedöma kylarlösningen som Powercolor har bestyckat grafikkortet med har det därför fått genomgå samma tessvit som vi normalt använder när vi testar grafikkort. Ljudnivå, temperatur och effektmätning bedöms sammantaget och därtill har vi mätt grafikkortets klockfrekvens över tid i båda BIOS-lägena som kortet har bestyckats med.

Börjar vi med att titta på ljudmätningen är det inte en hyperbol att kalla BIOS-läget "Silent", det är nämligen det tystaste kortet vi har uppmätt under drift i nuvarande svit. Redan referens-modellen från AMD var ett väldigt tystgående kort men Powercolor lyckas alltså med bedriften att knipa förstaplatsen ändå.

OC-BIOS är på pappret dock mer högljutt, det ska dock tilläggas att rent subjektivt är skillnaden mellan dessa båda minimal. Riktigt imponerande att trots ökad klockfrekvens bibehålla en så pass låg ljudnivå.

Den något högre ljudnivån med grafikkortets OC-BIOS verkar också bära med sig vinningar i temperaturnivå. Drifttemperatur på under 60 °C vid den låga ljudnivån som kortet håller blir ytterligare en fjäder i hatten.

I grafikkortets tystare läge ökar dock temperaturen något, detta är dock helt och hållet inom ramarna för vad som kan kallas "bra". Med den mindre aggressiva fläktkurvan blir helt enkelt temperaturen några grader högre utan att dra iväg särskilt mycket.

Effektmätningen blir egentligen den första punkten med anmärkningar för Hellhound-kortet. Det drar mer ström än referens-kortet från AMD i båda de förinställda lägena. Det är inga enorma skillnader men det kan vara värt att tänka på att OC-läget sticker iväg med mer än 20 W över referens-designen.

Slutligen är det dags att se hur klockfrekvensen ter sig under belastning.

SweClockers loggar grafikkortens klockfrekvenser under en halvtimmes session i Unigine Superposition med uppskruvade inställningar och systemet monterat i en datorlåda – exakt samma scenario som för ljud- och temperaturtesterna. Grafen representerar de sista 60 sekunderna.

Inte helt oväntat är det när kortet är inställt i sitt högsta prestandläge som drar iväg, frekvensen pendlar något men den svänger upp och ned över 2 500 MHz-strecket. I det tysta läget är det runt 2 400 MHz som är frekvensen som uppnås.

Sammanfattning

När vi började testet av Powercolors Hellhound-variant av Radeon RX 7800 XT ska undertecknad villigt erkänna att mina förväntningar var ett kort med marginellt bättre prestanda och en tyst kylare. Det är till hälften sant, kylaren är väldigt tyst men det som gjorde mig positivt överraskad var hur pass mycket mer prestanda det gick att hämta med Navi 32-kretsen med Powercolors variant.

Börjar vi i änden med att kortet direkt ur kartong är en bit snabbare än referenskortet är det såklart alltid positivt. Kombinerat med den betydligt lägre temperaturen och en väldigt låg ljudnivå bevisar att det är ett välkonstruerat och genomtänkt grafikkort. Visst är det en bit längre än referenskortet och en bit högre men det känns inte oskäligt stort. Byggkvaliteten är gedigen och byggkvaliteten lämnar sett till prisklassen egentligen ingenting att önska. Meningarna må gå isär om vad man tycker om belysningen men en annan fördel är att den går att stänga av med ett reglage.

Prestandamässigt går det inte klaga ur de lägen som finns direkt ur kartong, för den som vill få ut maximalt ur sitt grafikkort finns det dock utrymme för extra justeringar. Hur RX 7800 XT presterar i förhållande till konkurrenterna är känt sedan tidigare. Det är trots allt samma krets som bestyckar Powercolors variant som referensmodellen. På gott och ont bär den med sig alla de egenskaper som AMD:s grafikkrets är designad med.

Allt som Powercolors Hellhound gör dylikt AMD:s referensmodell gör den dock vid en lägre temperatur och vid riktigt låg ljudnivå. Jag önskar dock att jag kunde säga att det var vid samma pris som AMD:s rekommenderade pris. Just prissättningen har visat sig vara en anings komplex, mer så än vad vi hade önskat.

Det rekommenderade priset för referensmodellen av RX 7800 XT verkar enbart ha burit över till en enstaka partnermodell och det verkar inte gälla längre. På samma vis är inte heller referenskortet tillgängligt via AMD:s webshop så efter en snabb sökning ser det ut som att runt 7 390 verkar vara det nya instegspriset för Radeon RX 7800 XT.

Om vi istället för påhittade priser ser till vad RX 7800 XT-modellerna i dagsläget faktiskt kostar har jag svårt att se någon annan modell som erbjuder mer för pengarna än vad Powercolor gör med RX 7800 XT Hellhound.