Här om dagen hände en rolig sak. Eller, rolig och rolig, jag blev hotad till livet. Låt oss säga ganska rolig.
Ja, då tar vi historien från början då. Jag skrev en blogg för ett tag sedan som aldrig blev publicerad, eftersom att Totoo inte riktigt har alla mintpastiller i grytan, som man brukar säga. I den bloggen berättade jag att jag hade hittat en tillfällig lösning på mina ekonomiska bekymmer; bilrekonditioneringsavdeliningsplacet (Det är ett ord, ja) som jag jobbade på över sommaren ringde och bad mig jobba några dagar eftersom att en kille var sjuk. Innan vi börjar måste jag bara klargöra att man på en rekondavdelning städar och tvättar bilar som ska säljas, hyras ut eller har köpts upp av företaget. Sagt och gjort kliver jag upp morgonen därpå, ungefär sju timmar tidigare än vad jag är van vid och kör till bilrekonditioneringsavdelningsparkeringen (även det är ett ord). Efter ungefär tre-fyra timmar känns det som att jag aldrig ens lämnat stället, trots att jag varit arbetslös i tre månader.
Ja, historien är inte så intressant än så länge, jag vet. Men det var på denna arbetsplats jag för första gången i mitt liv såg döden i vitögat.
Innan jag kan låta er ta del av historien måste jag bara låta er förstå vilka de olika inblandade karaktärerna är. Först har vi Micke. Micke är runt 50 år och är lirarn som styr på rekondavdelningen. Näste man i ledet är Jonte, jonte är 19 år och Mickes trogne vapendragare. Sist men inte minst (bokstavligt talat) har vi Jörgen. Jörgen är runt 40 år och ditplacerad på företaget av typ socialen eller något. Jag vet egentligen inte exakt vad som är fel på honom, men jag brukar kalla det "Problem att hantera sociala situationer". Han är helt enkelt bara lite konstig. Men han är snäll.
Ja, det var då Micke som var sjuk. När Micke är sjuk eller på semester brukar Jonte få styra på reken, eftersom att Jörgen inte riktigt har nog stor initiativförmåga för att kunna styra upp en sån sak.
Ah, vi hoppar fram till mordhotet nu. Det är tredje dagen på jobbet för min del, när Jonte ber mig köra in en begagnad bil som jag och Jörgen ska få städa upp tillsammans. Jag börjar med att köra in bilen i tvätthallen, där Jörgen tvättar upp bilen. Sedan flyttas bilen över till en annan hall där bilen ska städas invändigt. Jörgen börjar på detta också, när jag har haft lite annat att pyssla med. Efter en stund ser jag att Jörgen går ifrån bilen och jag går fram till den och börjar städa lite lätt. Efter ett tag är det dags för den första av dagens många fikapauser, så vi kilar alla iväg och dricker lite kaffe.
Efter fikat går jag tillbaka till bilen och städar vidare. Jörgen däremot verkar inte komma tillbaka. Jag går ut och letar i bilhallen, där jag finner honom stirrandes ut genom ett fönster. Eftersom att jag vet sen i somras att han har haft en del med sin flickvän drar jag direkt slutsatsen att detta är problemet även denna gång, så jag går till Jonte och säger att Jörgen inte verkar vara så arbetssugen idag. Därefter återgår jag till mina sysslor och dammsuger vidare.
Efter en stund kommer Jörgen och Jonte in i städhallen igen, varpå Jörgen direkt går och sätter sig på en stol. Jonte säger då till mig att jag inte behöver komma nästa dag, eftersom att Micke kommer tillbaka då.
(Tat lungt nu hörrni, allt jag berättar har betydelse.)
"Jörgen, ska vi ta och köra in en bil till som du kan göra eller?" säger Jonte. Jörgen svarar inte, utan sitter bra och tittar rakt ut. "Aja, du kan nog ta och gå hem nu Jörgen.".
Efter att Jörgen har gått kommer Jonte fram till mig.
"Jörgen var inte sur över sin flickvän. Han var arg på dig. Han tyckte att du hade stulit hans bil. Han sa "Jag ska fan dräpa den jäveln""
Vad säger man då? Chockad går jag tillbaka till bilen och fortsätter städa. Efter ett tag kommer Jonte och säger att Micke inte alls är lär komma imorgon, men han ville bara inte att jag skulle behöva komma om Jörgen kom.
Japp, ni har förstått rätt. På grund av att jag stal hans arbetsuppgift vill han döda mig. Vi städar många bilar per dag, och vi blev beordrade att städa denna TILLSAMMANS. Men nähedu! Dödens dö, det ska jag.
Senare på dagen snackar jag och Jonte lite mer om detta, och kommer fram till att det nog finns en bakomliggande, djupare orsak till hans plötsliga utbrott. Det är nämligen så att reken utan problem går att styra på två personer, så när Jonte blev tvungen att ringa mig för att hinna med förstod nog Jörgen att detta innebar att han inte räckte till, vilket han heller inte gör. Han jobbar helt enkelt inte nog effektivt.
Jag har talat med Jonte senare, och Jörgen har tydligen haft väldigt mycket ångest över det som hände. Och jag tycker faktiskt mest bara synd om honom. Han har det inte så lätt, och att få sin inkompetens bevisad för sig på ett sådant sätt är nog inte så jävla roligt.