Är det samma fjäril som larv?

Insekter har inte hjärnor utan en nervknut och huruvida de kan tänka beror lite på definition.

Angående fjärilar, och alla djur som genomgår metamorfos så anses de vara samma individ. Det finns till exempel forskning sov tyder på att minnet kvarstår genom metamorfosen. Läs mer här: http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal...

Är ett grodyngel samma individ som grodan? Är vi människor fortfarande samma individer trots att större delen av våra celler byts efter 10 år? Många insekter som till exempel myror och bin kan styra den vuxna individen genom vad larven får för mat.

Edit: sen tror jag du behöver läsa på lite om hur kloning fungerar. http://www.nbcnews.com/id/3076908/ns/health-cloning/t/year-la...

En fjäril har samma DNA som larven den var innan. Om det är samma individ är en filosofisk fråga. Du har en legobil och du monterar ner den och bygger en båt av legobitarna. Är båten samma individ som bilen? Eller så byter du ut alla delar i bilen, en i taget. Är det samma bil fortfarande?

Intressant fråga. Du vill veta om larven är samma individ som fjärilen. Det här kanske är elementärt, men om man tror att larvens individualitet förklaras i termer av en viss fysisk sammansättning så kan larven inte vara samma individ som fjärilen, då fjärilen har en annan sammansättning. Sedan kan man modifiera positionen, och säga att larvens individualitet bara kräver att en viss struktur, som kan återfinnas intakt i fjärilen (som länken om minnet Zotamedu hänvisar till - personligen är jag väldigt tveksam).

Alla såna resonemang förutsätter en syn på att det som gör något till en individ kan reduceras till fysik (det är tydligt att du inte menar 'individ', i stil med en fysisk avgränsning från andra ting, som hur en låda på ett lager är en individ och en annan låda på lagret en annan. Det verkar som att du med begreppet 'individ', också menar något i stil med att individen har egna minnen, kanske eget 'medvetande', kanske en egen 'social position', upplevelser, osv).

Jag tror inte att det som gör en 'individ' (i den här bemärkelsen) till en individ är endast en viss fysisk struktur. Detta därför att jag tror att vissa saker som gör en individ till en individ, som minnen och upplevelser, dispositioner, 'livsberättelse', relationell position, och så vidare, måste förklaras i termer av metafysik. Själar, rentav. Jag tror att det som gör larven du talar om till just den larven, delvis har att göra med fysiska egenskaper men också själsliga.
Jag är lite osäker på vad min favoritfilosof, Thomas av Aquino, skulle säga. Det som för honom särskiljer en individ från sin sort (eg. 'Rosa' från resten av alla 'kossor') är dess materiella orsak. Betyder det att det som gör Rosa till Rosa är materia (sannolikt inte)? För honom ställs frågan till sin spets när det kommer till änglarna, som han inte anser består av materia. Om ett tings materiella orsak är det som gör det till en individ, hur kan änglar vara individer, om de har samma materiella orsak (ingen materia)? Aquinos lösning är att säga att varje ängel är en individ, därför att varje ängel är sin egen sort. Inom sorten 'Gabriel' finns bara en (eg. Gabriel, som bl.a. anses vara den som talade med Jungfru Maria), inom sorten 'Mikael' finns bara en (eg. Mikael, som anses vara den som skall fängsla djävulen), etc.

Exemplet med larven är komplicerat från ett aristoteliskt-thomistiskt perspektiv. Dels för att man måste veta om en 'individ' kan bestå genom en metamorfos/transubstantiation (affirmative). Go Kafka. Det introducerar förövrigt en hela frågan om universalier, och skulle inte vara problematiskt om man är nominalist. Dels är det problematiskt då det kräver att man specificerar vad man menar med materiell orsak. Rimligen är materiell orsak (det vi diskuterar ifråga om larven) inte bara en diskussion om materia.

Följdfrågor: Är ett barn samma individ som en vuxen? Om man drabbas av total minnesförlust, blir man en ny individ då?

Tyvärr är ordet individ inte strikt definierat inom biologin och det kan nog delvis bero på att en del djur och växter har så konstiga livscykler att det är minst sagt besvärligt.

Läste en gång för länge sedan att så gott som alla celler i människokroppen är utbytta efter 7 år. Blir vi då en ny människa vart 7:e år? Kroppen byggs upp av den mat vi äter. Äter vi lax så består vi sedan i viss mån av lax kan man säga. Äter man inget så dukar man snart under. Så vi är vad vi äter bokstavligen.

Jag har tänkt lite på det där. Sedan december har jag gått ner i vikt sisådär 26 kg (jag vägde ohälsosamt mycket). Är jag samma människa nu egentligen? Visst man känner sig som en ny människa men egentligen är jag ju mycket mindre människa än vad jag var förut. Rent fysiskt är min kropp mindre. Vart tog allt vägen? Ja det är väl snarare så att genom att äta mindre och röra mig mera så räckte inte energin till att hålla kroppen lika stor längre så massan har väl omvandlats till energi. Men drar man in Einsteins teorier om energi och massa så stämmer det väl inte helt och hållet. Jag har väl bajsat ut mig själv då men inte ätit tillbaka mig lika mycket. Mitt gamla jag har blivit bajs helt enkelt. Så kanske man kan se det? Med tanke på hur mycket vi äter och bajsar så känns det som att vi borde ha bytt ut oss själva oftare än vart 7:e år?

Ni får ursäkta skitsnacket, men ibland så behöver man filosofera lite...

"Panta rei"
"Man kan inte två gånger stiga ner i samma flod, I samma vatten stiger vi och stiger vi icke, det är vi och det är icke vi"
- Herakleitos

Redan de gamla grekerna tänkte i samma banor.

Hur som helst är det inte riktigt sant med att vi byter ut oss på sju år. Vissa celler byts ut långt mycket snabbare men andra tar längre tid. Saker som skelett och emalj är väldigt långsamma. Sen har vi hjärnan där det verkar som om vissa celler aldrig återskapas. Det var en allmänt känd sanning att hjärnceller inte återskapades men det verkar som om kroppen faktiskt kan producera nya men det är inte säkert att alla gör det. Det forskas en del på det. Men efter tio år är det inte mycket av oss som är samma längre om man ska räkna celler.

Det är annars en intressant och högst filosofisk fråga. Vad är det som gör oss till oss? Hjärnan är ju i princip bara en fettklump som skickar elektriska signaler och signalhormoner fram och tillbaks.