SweCare - Folk som jobbar inom sjukvården

tack för 2 jättebra svar!! Tänkte inte på att skriva ner orsaken till att jag fick tabletter utskrivna. Skrev om det tidigare i tråden: att jag hade lite sömnsvårigheter som började med att ibland kunde jag inte sova någongång då och då i veckan och slutade med att jag under nästan 3 veckors tid sov ungefär 3 timmar per natt (vissa dagar sov jag normalt) och fick zopiclon utskriven och senare även sertralin. Läkaren kom fram till att det hade med ångest att göra och så som MBY skriver så är jag person som kände ångest stor del av livet men ibland med stora perioder utan den. Läkaren tyckte att det berrode på att jag oroar mig för mycket. Personligen höll jag inte med att jag hade någon ångest men när jag tänker tillbaka så tror jag att jag faktiskt hade det men att jag inte kände det som något ovanligt och inte tyckte att det var fel. Dessutom så hände det faktiskt förut när det gick lite dåligt i skolan för mig och jag inte riktigt trivdes med det som jag läste till.
Men jag kommer nog ringa någongång i framtiden till min läkare och fråga varför han gav mig 2 olika svar. Först säger han att man inte kan sluta bara sådär och sen säger han att efter 6 månader så kan jag sluta att ta utan att behöva trappa ner- nu tar jag bara 1 tablett per dag men ändå. Kan tillägga att tidigare ångest hade med OCD, socialfobi, panikattacker och överdriven misstänksamhet att göra- det jag har diagnoser på är bara OCD och panikattacker medan jag är helt säker på att jag skulle även få diagnos för socialfobi om jag gick till läkare på grund av det för några år sedan. Just nu får jag inte ångest på grund av sociala situationer. Dessutom så vet jag att jag är överdrivet misstänksam men det stör mig inte eftersom jag inte är sån i alla situationer.

Febern är väck och jag känner mig bättre idag. Verkar som att jag överlever ett tag till

Vad gäller för privata specialistläkare som har avtal med landstinget, betalar man vanlig patientavgift hos dem? Måste man ha remiss?

Mor min har blivit diagnosticerad med primär seropapillär peritonealcancer. Beroende på vissa prover som jag ännu inte fått resultatet på så är den i stadie IIIc eller IV. Hon börjar med cellgifter idag. Jag vet att det finns en massa individuella parametrar i detta, gener, hur diffrentierad den är osv, men vad räknar man med i medianlivslängd/femårsöverlevnad? Jag har förstått att det är jämförbart med ovarial cancer men de uppgifter jag hittar skiljer sig. En källa säger 20-35% femårsöverlevnad beroende på stadie vid diagnos (IV resp IIIc). En annan säger att medianen är 10-25 månader (skulle iofs kunna stämma med varandra). En tredje källa säger att femårsöverlevnaden är ca 50%.

Någon som kan länka till en bra källa (eller kolla upp i fackdatabas) så skulle jag vara väldigt tacksam.

Min mor fick bara några dagar, så det kan vara åt det hållet också tyvärr har jag fått erfara.

Bra sida. Inte så mycket nytt men väldigt bra sammanfattat.

Jag är väl medveten om att en viss grupps genomsnittliga prognos säger väldigt lite om utfallet i varje enskilt fall och att det bara är destruktivt att tänka på detta. En amerikansk sida anger att i en studie var det patienter inom samma stadie vid diagnos som klarade 4 respektive 60 månader i respektive ytterlighet.

Hon har tidigare haft bröstcancer. Om denna är genetiskt betingad eller inte är inte utrett men om den är det så är sannolikt även denna cancer det också vilket typiskt sett försämrar situationen vad jag förstått. Plus att det kommer bli screening även för mig och mina syskon i så fall. Skivepitelcancer har hon också hunnit med. Pissiga gener måste jag säga (farsan har redan hunnit dö av cancer)...

Det jag egentligen mest var ute och fiskade efter var skiljelinjen mellan terminal eller botbar cancer. Någon läkare längs med vägen har nämnt för morsan att målet är att hon ska bli frisk. Det jag kan hitta säger entydigt att du _kan_ bli botad från första vändan men att cancern förr eller senare alltid kommer tillbaka och att man då inriktar sig på palliativ vård. Så det beror väl på lite vad man menar med frisk. Tillfälligt tumör- och symptomfri i några år verkar man kunna fixa med lite tur. En sida anger att femårsöverlevnaden blivit bättre de senaste 20 åren men att tioårsöverlevnaden är oförändrad. Vilket väl är ett fint sätt att säga att man blivit bättre på att fördröja förloppet men inte på att bota sjukdomen.

Tack för svaret!

Hej.
Jag har haft problem med mina knän ett tag, men efter jag har var sjuk i ca 1 vecka så rörde jag mig inte så mycket/gjorde sjukgymnastik och det blev sämmre. Fast inte på samma sätt som förut.

Förut fick jag ont i knäna när jag böjde mig ner eller så. Nu märks det inte så jätte mycket, istället så får jag ont när jag vinklar knät/benet. Det gör ont under knäskålen till vänster.
På fotbollen igår skulle jag skjuta bort bollen och träffade en fot som var nedsatt i marken vilket resulterade i att mitt ben/knä vinklade sig ganska mycket utåt och fick väldigt ont av det.

Jag är 15 (om 5 dagar) ca 175 och väger runt 60 om det hjälper.

Hade en inflamation i en av dom bakre tänder och tydligen är det fortfarande inflammerat där, nyligen blev jag förkyld och fick åter ont i tanden. Kan det vara så att när lymfkörtlarna svullnar så kan dom orsaka lite ont i den inflammerade område då dom trycker på den? Var hos tandläkare men fick prata bara med receptionist och hon ville inte säga nåt- antar att hon inte är någon tandläkare men ialf så kan man få akuttid närsomhelst

Jag har en fråga jag också.

Har precis gått en kur Kåvepenin för en inflammation, visade sig att jag är allergisk mot den aktiva substansen och har en helvetisk klåda överallt numera. Syrran berättade att hon hade Atarax hemma som skulle hjälpa mot klåda/eksem, men är skeptisk.

Tips, råd?

Skickades från m.sweclockers.com

jag har haft problem med knäna i något år. Har fått sjukgymnastik mot det för ca 1mån sen. Det gör ont när jag går i trappor böjer mig ned och så, men inte det som är problemet nu.
Lite svårt att förklara hur det är nu så jag får söka upp en läkare i guess.

Tjo! Ska börja med att tacka för svaret senast jag var inne på den här tråden. Kom på att jag glömde göra det den vändan.

Det är såhär att jag letar efter olika sätt att lösa/ändra min dygnsrytm. Jag är en nattmänniska och när inte obligatoriska föreläsningar tvingar mig att vara vaken hela dagen så brukar jag gå och lägga mig kring 07:00 typ. Efter tre månaders sommarjobb där jag tvingade mig att kliva upp varje dag klockan sex oavsett helg eller inte så hade inte min kropp vant sig vid det, bland annat så mådde jag ofta illa på mornarna och har mycket sura uppstötningar under hela dagen. Dessutom så tog det mig bara två dagar av oaktsamhet att vända på dygnet igen och nu har mina problem att ta mig upp på mornarna blivit så stora att jag börjar fundera på ifall det går att lösa på medicins/psykologisk väg.

Så nu är min fråga, vart ska jag börja leta efter lösningar? Sömnproblem är så pass vanligt och ett sådant brett ämne att för varje seriös artikel jag läser så hittar jag ett hundratal som är skriva av kvacksalvare. Förra året testade jag att köra med melatonin varje kväll men jag märkte ingen skillnad. Ganska många skriver saker som att "gå och lägg dig tidigare" etc, vilket jag efter mitt tre månaders pina inte känner är relevant. Så frågan är väl egentligen, vilka dokumenterat fungerande saker finns att göra för att ändra dygnsrytmen och vart hittar jag faktiska artiklar i området som inte försöker sälja mig deras senaste mirakelkur?

Och för att jag inte ska göra fadäsen av att glömma bort att tacka för alla svar ännu en gång så säger jag tack på förhand!

Bättre sent än aldrig. Är du allergisk mot Kåvepenin så finns det alternativ.
Tycker personligen inte att du ska hålla på med ytterligare mediciner, utan ring din läkare och be att skriva ut ett alternativt antibiotika!
Är det tänder det gäller? Du ska i sådana fall ha Dalacin!