Testpilot: Uppdaterade NZXT H1 V2 – välbyggt och noga genomtänkt Mini ITX-paket

NZXT är ett märke som efter lanseringen år 2020 fick en hel del oönskad uppmärksamhet med sitt NZXT H1-chassi, där det hela slutade med att företaget återkallade enheter och uppdaterade den problemkantade PCI Express-bryggan. Förlängningskabeln kunde resultera i kortslutning och eld, och därmed orsaka fara för övrig utrustning och inte minst för användaren.

Spolar vi fram drygt ett år är det dags för revansch då NZXT återlanserar det ökända chassit, men denna gång med ett gäng uppgraderingar utöver en ny förlängningskabel – som denna gång ska vara av snittet PCI Express 4.0 och fri från självantändning.

Det som särskiljer NZXT H1 från många konkurrenter är att chassit bygger på höjden. Utöver den något udda formfaktorn i sig kommer chassit med ett förmonterat nätaggregat och sluten vattenkylare. Detta borde ta bort en stor del av huvudvärken när det kommer till kabeldragning, speciellt då de medföljande kablarna är speciellt anpassade för att få plats i chassit och precis nå alla komponenter som installeras.

Slå på kaffekokaren, ställ in telefonen på ljudlöst och häng med när jag packar upp och testar nya NZXT H1 V2!

Specifikationer

Specifikationer för ett chassi av detta slag är rätt intressanta att kolla på, eftersom det rör sig om lite mer än bara själva chassits dimensioner och vikt. Det är väldigt mycket information att sålla igenom, men jag väljer att stapla det som troligen är mest relevant sett till lådan, men också den slutna vattenkylaren och nätaggregatet.

Precis som bilder och specifikationsbladet antyder är NZXT:s nykomling väldigt geometrisk, med kvadratisk botten och utdragna sidor. Samtliga dimensioner mäter in på strax under 20 centimeter så när som på höjden, vars mått landar på strax över 40 centimeter. Med en vikt på 7,6 kilogram är det inte den lättaste pjäsen, men chassit huserar en del komponenter utöver en gedigen struktur i stål.

Innanmätet är i slutändan det som intresserar mig personligen, där en stor andel fullstora grafikkort kan rymmas, en funktion som utökats från föregående revision. Dock sprang jag ändå på problem att få till det med grafikkort i det översta prestandasegmentet, något som jag demonstrerar lite längre fram. Volymen är på 15,6 liter, vilket är en ökning mot originalchassits 13 liter.

Slutligen kan vi även se att specifikationerna för både nätaggregat och den slutna vattenkylningen är väl tilltagna. Med 750 watt och en 80 Plus Gold-certifiering borde det inte vara några problem att driva även de mer törstiga systemkonfigurationerna där ute. Även nätaggregat är ett kliv upp från tidigare revision. Kylningen i sig är verkar väldigt kapabel och bör rimligtvis inte visa några problem att kyla allt utom det absoluta toppskiktet av moderna processorer.

Övriga specifikationer

Innan vi fortsätter vill jag ge ett stort tack till Komplett som bistår med de nödvändiga komponenterna som saknades inför detta test. Produkterna är handplockade av mig i ett försök att hitta en balans mellan prestanda och pris, och med Mini ITX-formfaktorn i åtanke. Länkar till samtliga produkter bifogas i tabellen nedan, som tar dig till Kompletts webbplats där du själv kan plocka ihop samma produktpaket som kan ses ovan.

Särskilt tack till Komplett.se, som lånade ut komponenter till testsystemet!

Första intryck och montering

Det var länge sedan jag byggde i ett så pass litet chassi – ännu längre sedan jag rörde något från NZXT. Senaste chassit jag pillat på från företaget är faktiskt det nu rätt gamla NZXT Phantom, som är en full tower-pjäs och dessutom relativt plastig. Men denna gång verkar det inte röra sig om några plastdetaljer, utan det är metall och glas som används nästan genomgående.

Med produkten tagen ur kartongen blir jag förvånad över hur litet själva chassit är. Jag blir till en början även lite fundersam över vart saker som strömkabel och eventuella skruvar tagit vägen. Denna förvirring försvinner omgående, när jag tar mig en närmare titt och ser att allt är undanstuvat i chassit. Utöver kabel och monteringssats för diverse processorsocklar är det inte mycket att lägga ut. Manualen som fås med är både lättläst och har stora illustrativa bilder som vägleder mig genom processen.

Jag börjar med att montera loss glaspanelen som sitter fast med ett snabbfäste i vardera hörn. Därefter lossar jag den svarta bakpanelen precis på samma vis. Avslutningsvis lyfter jag upp den vita, U-formade plåten som täcker båda sidorna och den övre delen av chassit. Här kan jag då även se att hålen är täcka med heltäckande dammskydd på samtliga perforerade sidor, vilket är en trevlig detalj.

Nästa steg är att börja montera alla komponenter, och det logiska förstasteget för egen del faller på att montera processor och SSD-enhet på moderkortet. Jag tar fram mitt skruvmejselkit och skrider till verket. Direkt kan jag se att jag kommer behöva avlägsna en värmesköld för att komma åt någon av de två M.2-platser som finns sig på moderkortet. Sagt och gjort skruvas den bort och jag installerar SSD-enheten.

Till min förtvivlan inser jag att värmeskölden på SSD-enheten nu kommer blockera möjligheten att montera tillbaka den värmesköld som satt på moderkortet. Efter närmare inspektion verkar det inte vara några problem eftersom vare sig spänningsreglering eller annan känslig elektronik påverkas av just denna metallbit. Moderkortet får helt enkelt se lite mer naket ut framöver. Processorn i sig är raka spåret fram utan något trassel.

Det är nu dags att montera kylaren på processorn, där första steget är att montera rätt fäste på baksidan av moderkortet. Jag överlägger med medföljande manual för att se vilket fäste samt vilka skruvar som ska användas. Denna process är väldigt enkelt och smidig och samtliga fästen kan med enkelhet justeras och gängas för hand. Här vill jag ge NZXT pluspoäng för att de gjort processen hanterbar även för någon med tjockare fingrar som jag själv.

Med lagring, processor och fäste för kylningen monterade, är det dags för installation av primärminnet. Detta visar sig i ett senare skede bli lite av en utmaning, eftersom modulerna sitter otroligt tight mot varandra, till den grad att ena modulen till och med böjs lite. Det kanske inte var det smartaste valet av komponent för ett bygge som detta i slutändan, men det är bara att fortsätta med bygget och se vart det leder.

Härnäst fäster jag I/O-plåten på undersidan av chassit och förbereder för att placera moderkortet. Än så länge är det inga problem att få plats med komponenter eller händer, men av tidigare erfarenheten med Mini ITX-formfaktorn är det en lyx som mest troligen upphör inom en snar framtid.

Med moderkortet väl på plats är det bara att börja rota fram de strömkablar och diverse annat kablage för anslutningarna på lådans topp, kablage som tidigare varit undanstoppat i den övre delen av chassit. Här inser jag nu ett stort misstag – jag kommer inte åt att få in vare sig 3-pinskontakten för den bakre fläkten, än mindre 24-pinskontakten för moderkortet, så länge primärminnet är monterat. Det är bara att riva ut dem för att komma åt, helt enkelt.

Med ström- och fläktkablar inkopplade, ihop med saker som USB och startknapp från toppen, passar jag även på att skruva fast blocket för vattenkylaren när jag ändå har fri tillgång. Med det mesta som rimligen bör vara monterat på denna sidan av chassit, är det dags att återigen montera primärminnet.

Sju loppor och rövpirater vad jag nu önskar att jag valt andra stickor. Det är verkligen otroligt tight att åter installera modulerna med alla kablar i vägen, arbetsyta som krymper ytterligare med piggarna för blocket till vattenkylningen. Minnesmodulerna böjer sig mycket mer än vad jag egentligen är bekväm med, men det får fungera då jag ej har andra stickor till hands i dagsläget. Avslutningsvis fäller jag ned radiatorn som hänger på gångjärnsförsedd plåt och när den når slutposition över moderkortet är det inte mycket utrymme till övers, knappt en millimeter på vissa ställen.

Till sist är det dags att montera grafikkortet. Självfallet vill jag testa det stora monstret först, detta då det tekniskt sett borde gå in i chassit. Men här blev det tvärstopp direkt. XFX Radeon RX 6900 XT Merc är helt enkelt någon centimeter för lång i sin kylare, något som kanske kan åtgärdas för den händige som är villig att flytta montersplatsen i botten av chassit nedåt en aning. Någon kanske känner sig sugen på ett moddningsprojekt och att skapa ett galleri på SweClockers?

Trots det nästan förväntade resultat är det med halvt besviken min som jag nu tar fram det lite mindre syskonet, MSI Radeon RX 6700 XT Mech 2x. Detta grafikkort har absolut inga som helst problem att rymmas. Det är nästan enklare att montera än vad jag är van vid med annars fullstora chassin faktiskt.

Kylning, ljudnivå och Wifi

Med allt monterat blir jag såklart nyfiken på hur väl datorn kommer prestera också. Men med tanke på att detta är ett test av chassit och inte processor eller grafikkort, väljer jag att inte presentera några direkta hårda siffror som bilduppdateringsfrekvens eller liknande. Det jag kollar närmare på är om det uppstår någon throttling och bedömer den subjektiva ljudnivån. Med det ur vägen tar jag med glimten i ögat fram skumsläckaren, kopplar in datorn till TV:n och kör igång!

Efter att ha spenderat någon timme i spelet Lost Ark samt Forza Horizon 5 är jag glatt överraskad. I mina snabba mätningar under spelandet uppstår inte några prestandaproblem som är relaterade till undermålig kylning. Kurvorna håller fina linjer utan några spikar vare sig uppåt eller nedåt i klockfrekvenserna. Chassit och den inbyggda kylningen gör ett bra jobb med att få bort värmen från komponenterna, vilket känns då hela chassit utstrålar värme som ett element – inte bara från positionerna där fläktar sitter.

Ljudnivån håller sig på behaglig nivå också, både under enklare surfande samt intensivt spelande. Med spel som Forza Horizon pressas hårdvaran rätt kraftigt, men det är aldrig obehagligt sett till ljudprofilen eller nivåerna i sig. Om något gör grafikkortet definitivt mer ljud än den slutna vattenkylaren, som för det mesta ger ifrån sig ett lågfrekvent hummande och dovt blåsljud under belastning.

Däremot blir det lite jobbigt för moderkortets inbyggda Wifi att hänga med i svängarna, detta trots antenner monterade och vinklade ut från lådans öppna del i botten. Även min trådlösa Logitech-mus och tillhörande tangentbord får problem, där kopplingen är svajig. Det är helt enkelt för mycket metall i vägen och eventuella spekulanter för detta chassi gör rätt i att införskaffa förlängningskablar för både Wifi och trådlös kringutrustning.

Nyfiken som jag är får jag en briljant idé: Går det att klämma in datorn i TV-möbeln?
Det tar inte lång tid innan jag river ut ena facket och mäter lite snabbt med ögonen. Det ser definitivt ut att gå utan större problem. Jag placerar därmed datorn och drar snabbt och halvslarvigt kabel för ström, Ethernet och HDMI. Enligt mig blir det riktigt bra, och faktiskt något jag kan tänka mig att göra i framtiden.

Självklart måste värmeutvecklingen tas i beaktning med en sådan placering. Som tur är har jag dock rivit ut merparten av bakstycket i möbeln redan, eftersom jag haft konsoler och bärbar dator ståendes där förut. För chassit i sig testar jag helt enkelt att sätta möbeltassar på den sidan jag lägger nedåt.

Jag startar upp Forza Horizon 5 åter igen och låter det stå på en halvtimme med dörren till TV-möbeln stängd. Det är absolut inga som helst problem för NZXT H1 att hålla monterade Core i5–12600K och Radeon RX 6700 XT tillräckligt kylda. Ljudnivån är fortsatt bra, även om ljudprofilen har ändrats till mer av den vibrerande sorten, vilket jag misstänker är pumpen som fortplantar sig genom TV-möbeln.

Sammanfattning

NZXT H1 drabbades vid sin första lansering av olyckligheter där bland annat den medföljande PCI Express-bryggan riskerade att självantända, med reparationspaket och återkallning som följd. Nu är dock NZXT tillbaka och denna gång med en ny brygga som är uppgraderad till PCI Express 4.0-snitt, samt utan brandfaran. I samma veva passar företaget på att peta i ett större nätaggregat och ge mer utrymme för grafikkort.

Nya NZXT H1 V2 ser i grunden ut precis som föregångaren, där mini ITX-chassit med sitt svart-vita yttre bygger på höjden snarare än längden eller bredden. Yttermåtten 405 × 196 × 196 mm är dock något större än föregångaren, som med 13 liter lådvolym är ungefär 2,5 liter mindre än nykomlingen. Det som verkligen särskiljer chassit från många konkurrenter är att utöver rymligt med plats för grafikkort ingår det både nätaggregat och integrerad sluten vattenkylning.

Den fullt modulära SFX-L-nätdelen är kapabel att leverera upp till 750 watt i maximalt effektuttag och är certifierat till 80 Plus Gold. Kylningen kommer i form av en 140 mm-radiator med tillhörande fläkt och kylblock med inbyggd pump, som snurrar i upp till 4 200 varv i minuten, med en maximal ljudnivå om 38 dB(A) ihop med fläkten.

Montering av delar är busenkelt i NZXT H1 V2. Det är absolut inga problem att få plats med händer eller diverse delar i sig. Var dock noga med att dubbelkolla att de tänkta delarna faktiskt är inom specifikation, annars kan det bli problem likt hur det blev för mig med att få plats med ett XFX Radeon RX 6900 XT Merc, där jag i slutändan fick "nöja" mig med ett MSI Radeon RX 6700 XT, som fick plats utan problem.

Jag vill även höja ett varningens finger för vilket typ av primärminne som används. I fallet med detta bygge använde jag mig av ett paket med två stickor från Gskill och deras Trident Z-serie. Dessa stickor har absolut inga problem att få plats på höjden. Däremot visar de sig vara lite för tjocka och resulterar i kraftig lutning orsakad av press från både 24-pinskontakten och skruvfästena för kylningen. Detta är förmodligen inte idealt i längden, och därmed rekommenderas ett tunnare paket.

Till viss del upplever jag problem med moderkortets inbyggda Wifi. Även min trådlösa kringutrustning från Logitech har väldigt stora problem att hålla en stabil uppkoppling, detta oberoende av Bluetooth eller USB-sticka. Detta är dock nästan givet, eftersom att kontakterna sitter mer eller mindre i chassit. Jag kan starkt rekommendera att skaffa förlängingningskablar till både antenner och trådlös kringutrustning, eller bara använda kabelanslutning.

NZXT H1 V2 uppvisar inga problem med att hålla processorn eller grafikkortet väl kylt. Varken temperaturer eller ljudnivåer springer iväg, och även frekvenskurvorna håller sig fina. Detta gäller även i liggande läge, där jag sätter möbeltassar på chassit och klämmer in hela paketet i TV-möbeln där även testerna körs med stängd dörr. Detta är jag väldigt positivt överraskad över.

Just att det fungerar så pass bra även i TV-möbel-scenariot gör att chassit hamnar på den egna listan inför framtida byggen. NZXT H1 V2 i uppdaterad skrud får en solklar rekommendation från min sida. Det är funktionellt, men även prisvärt i mina ögon. Med ett rekommenderat pris om cirka 4 000 kronor är det svårt att hitta bättre komponenter löst, som samtidigt ger en lika smidig upplevelse som jag upplever med NZXT H1 V2.

Fördelar

• Snyggt, gediget och välbyggt

• Enkelt att montera delar i

• Klart godkänd ljudnivå och kylprestanda

• Väldigt prisvärt, trots till synes hög prislapp

Nackdelar

• Blockerar signaler från kopplad trådlös kringutrustning

• Sväljer inte de värsta grafikkorten

• Begränsade uppgraderings- och kylmöjligheter

NZXT H1 V2 kostar från cirka 4 200 kronor inklusive moms och finns i färgerna svart och vitt. Lägsta pris:

Skulle du kunna tänka dig den nya revisionen av NZXT H1 och var det något du saknade i testet? Kommentera och diskutera gärna i kommentatorfältet!