Den här tekniken existerar redan om än en annan skala om för mer tresiffriga storlekar. Du har i många år kunnat tapetsera en vägg med modulära LED-paneler i valfri teknik så länge du har pengarna som krävs, ca 10 000–20 000+ kr per tum får man räkna med. Det finns en ekonomi i detta eftersom det handlar om teknik som kostar miljontals kronor per installation vilket är gångbart då den 250 tum stora LED-väggen endast är en liten del av den totala projektbudgeten.
För att lyckas mot något som kan motsvara en modulär 32-something tum på skrivbordet måste tekniken krympas(*) ned med faktor x10 vilket i sig är en utmaning. Jag tror de flesta som sett en modulär LED-vägg på nära håll har noterat skarvarna och variationerna mellan modulerna i sådant som ljusstyrka och färgbalans. Detta blir ju inte mindre tydligt på ett skrivbord.
Jag har svårt att se hur någon ska lyckas med konststycket att skapa små moduler vilka fortfarande är så pass precisa att man som slutanvändare kan pussla ihop dem fritt utan nämnda skavanker. Jag har också svårt att se hur någon ska lyckas massproducera moduler med den tekniska precisionen för prislappar som ens är x10 billigare än dagens moduler.
Det är fortfarande möjligt och behovet finns om än inte som konsumentlösningar. Ifall någon lyckas med konceptet lär en 32-tums 14:9-skärm (eller vad man nu vill ha) fortfarande kosta magnituder mer än man väntar sig. Skalar man dagens teknik och priser till 32 tum är det fortfarande hundratusentals kronor för den 32-tummaren. Det måste alltså till en så mycket större förändring än att själva teknik is sig blir möjlig.
En förutsättning för att vi idag kan köpa en adekvat 27-tums spelskärm för mindre än 4 000 kronor är masstillverkning med enorma volymer av monolitiska paneler. Därav det ofta lite väl begränsade utbudet i storlekar och formfaktor på dagens skärmar. För allt som går ifrån normen av 16:9 blir genast dyrare pga tillverkningsekonomin.
---
(*) Krympas är en liknelse. Rent tekniskt kommer det vara tvärtom där modulerna handlar om att någon lyckas få till dagens små Micro-LED-moduler att växa i storlek och samtidigt minska ordentligt i tillverkningskostnader. Utvecklingen av OLED tog fart på 90-talet och vi vet mycket väl hur lång tid det tog innan det nådde konsument.
Jag såg modulära OLED-väggar på ISE 2011, alltså något år innan LG släppte sin första OLED-TV på 55 tum för 100 000 kronor. Då kunde man köpa OLED-moduler som jag tror var 5x5 tum för ≈3 000 dollar styck. Sätter man 40 sådana moduler i en 8x5-matris får man en ≈45 tums 16:10-skärm till priset av 120 000 dollar. Jag var imponerad minns jag. Tyvärr har jag tappat bort bilderna jag tog på detta.
Även om man idag hade fått ned priset på dessa 5x5-OLED-moduler med faktor x10 – likt hur LG har fått ned sina priser – då hade en sådan modulär skärm ändå kostat 12 000 dollar. Vilket då ska jämföras med de 42- och 45-tums OLED man kan köpa idag. Man kommer nog aldrig i från att monolitisk masstillverkning är det som vinner i slutändan. Helt modulär teknik blir mest önskedrömmar.
Om man inte har pengarna då förstås.
