Vilken religon har ni, och hur påverkar det ert liv?

Jag håller med om att "ateist" som ord är väldigt konstigt att använda för att beskriva sig själv och sin världsbild när som du säger, ordet ateist inte ens har en klar betydelse. Både den oklara definitionen och att det kan finnas 103 olika anledningar till varför man kan kalla sig ateist gör ordet väldigt svårt att använda för att beskriva min världsbild.

Greg Graffin tycker jag behandlar det utmärkt inser att som jag sagt finns 103 anledningar till varför man inte skulle ha tro (vilket är hur jag tolkar ordet teist och ateist, troende och icke-troende) och att det är problematiskt att basera sina tankar på något man inte gör. Istället så är det vettigare att i religionsdiskussioner ta fram det som gör att du inte är troende, inte enbart resultatet av dessa. Jag skulle troligtvis presentera min syn på vetenskap/religion som naturalistisk och då berättar det 10000 gånger mer än om jag enbart skulle presentera mig som ateist.

Jag håller förövrigt helt med om att det viktiga inte är om du tror på en gud eller inte, och att alla ska behandlas lika, oavsett om man har en låtsaskompis eller ej.

Ateism och agnostisism är inte ömsesidigt uteslutande. Du kan vara en agnostisk ateist. Dvs, jag vet inte om gud finns, men jag tror inte att hen finns.

Är detta för att det är definierat så enligt din tro?

För mig är det ganska uppenbart att om den kristna guden finns är han en jävla skitstövel och/eller totalt maktlös.

Ingen.

Inte.

Ja, det är förstås sant.
Fast å andra sidan brukar sådant snarare locka vissa att ta upp kampen med alla ateister.

Det beror nog lite på personligheten. Mer lågmälda, icke-extrema religiösa kan nog skrämmas av att som enda person gå emot alla andras åsikt.
Vet själv att det inte är kul med debatter där man gör ett inlägg och får 10 rätt aggressiva svar tillbaka med massor av hätska frågor där folk missuppfattat 90% av det man skriver. Försöker man svara igen har man dubbelt så många svar tillbaka och ännu fler missuppfattningar.
I sådana situationer vill man gärna ha lite hjälp av åtminstone någon annan. Det blir helt enkelt för många frågor och missuppfattningar annars.

Se min första citering.

Är du ateist?

Förövrigt är uttrycket väldigt användbart.

QED då då.

Denne är inte lika smidigt och inte lika intuitivt. Ser verkligen inte problemet med att använda 'hen'.

Angående agnosticism och ateism.

Det finns agnostiska teister också.
Som tror på en gud, dom vet inte om den finns, men dom väljer att tro.

Ateism och agnosticism svarar på olika frågor för mig.

Finns gud? Vet ej = Agnostiker
Tror du på gud? Nej = Ateist.
Men sen är det ju också så att:
Finns gud? Nej = Ateist.

Det kan göra det lite förvirrande beroende på hur man använder orden.
Jag tycker själv det är lite absurt att det behövs ett ord för att man inte tror på gud.
Vad heter det om man inte tror på tomten?
Jag förstår att det är ett ord som behövs eftersom tro är och har varit normen under så lång tid, men det är ändå lite absurt när man tänker på det.

Eller om man tycker informationen är irrelevant och inte vill förmedla den.
Ser inte poängen i att alltid förmedla vilket kön en viss person har, känns överflödigt och gör att folk drar väldigt olika slutsatser beroende på vilket kön som omnämns.

Tycker alla 3 (han/hon/hen) är väldigt användbara i olika sammanhang.
Förstår inte invändningarna mot ordet öht.

Och det är så patetiskt att börja prata om höna, gå igenom vilken mening som helst i tråden och man hittar hur många ord som helst som har annan innebörd på engelska.

Nu var det argumentet om "höna" som jag kallade patetiskt, och det är patetiskt.
Finns många ord på svenska som har annan betydelse på engelska och det är patetiskt att ta upp det bara för att det är ett ord man inte gillar.

Inget fel på kön, jag har ingenting emot han och hon, vilket jag också var väldigt tydlig med.
Jag tycker "denne" känns väldigt konstigt, han/hon/denne. Det är liksom inte samma form. Men om du föredrar att använda det ordet så varsågod.
Själv föredrar jag "hen" i dom flesta sammanhang istället för han/hon...

Har inte läst tråden utan bara första inlägget. Men jag kan väl säga att jag är ateist. Har alltid varit intresserad i naturvetenskapliga ämnen och snart har jag avslutat tre år på gymnasiet på natur. Jag söker alltid logiska och vetenskapliga förklaringar till allting, religion räcker helt enkelt inte för mig. Att säga att det åskar ute för att Tor kastar sin hammare, njae, jag behöver en bättre förklaring än så.

Jag känner dock flera som är väldigt religiösa och visst, det är säkert bra för dom på en del sätt men jag tycker mig se att dom är något begränsade. En av dom jag känner är pingstvän och visst, han är väl inte så begränsad men han är riktigt riktigt skum över lag så... En av mina bästa vänner är muslim och han tycks ju trivas med det men jag lider något när han inte t.ex kan äta fläskkött på skollunchen är eller när det är ramadan. Men visst, alltid bra att ha en chaffis när man är ute och festar

Religion kan vara bra, men jag tycker att det för det mesta leder till bråk och annat tråkigt. Det vore kul att se hur en värld full med ateister skulle fungera.

Satanist. Trevlig religion med varierande helgdagar och traditioner, samt korta formuleringar för den som inte gillar längre texter.

Ja. I grunden är det Teodicéproblemet men det är inte endast lidandet utan också tex alla som föds i länder där någon annan religion är standard och aldrig har någon chans till frälsning enligt bibeln. Och vad händer med de som föddes innan religionen uppfanns? Barn som dör innan de lärt sig om religion? osv osv

Är man kristen på riktigt (inte bara för gemenskap eller whatnot) är man i mina ögon antingen förvirrad, vilseledd eller korkad. Ska man tvunget tro på något övernaturligt så kom på något själv. Nästan all form av etablerad religion är totalt hjärndöd och motsägelsefull så fort den utsätts för minsta granskning, oftast har de sina skrifter som är heliga (guds ord osv) men sen har man tagit sig friheten att själv välja vilka delar man vill följa och vilka man skiter i (/facepalm). Fattar inte hur dessa religiösa människor inte ser att deras dogma inte är annat än en mänsklig konstruktion och då är vi tillbaka på att de antingen är vilseledda, förvirrade eller korkade.

Att gud, den judeo-kristna, är en riktigt jävla skitstövel om han finns.
Jag skiter fullständigt i vilken anledning han har, att han låter människor lida på det sättet som dom gör är oförlåtligt.
Han har makten att hindra det, men han låter bli.
Han är min fiende.
Jag skulle göra allt i min makt för att besegra honom och utplåna honom från universums existens.

Att han sitter där i sin maktfullkomlighet och låter människor lida och rationaliserar det för sig själv, vilket jävla ärkeäckel. Sånt vidrigt, oempatiskt jävla kräk. Totalt oförsvarbart och oförlåtligt.
Fy fan säger jag bara.

Så enkelt är det, ser man inte det har man fel.
Och det gäller oavsett vilka delar i bibeln man tror på och inte, tror man på en allsmäktig gud och tycker han är bra så ja, kan inte riktigt respektera det.
Att man ser upp till någon som behandlar människor, och djur, på det här sättet.
Som behandlar mig på det här sättet rent ut sagt, som behandlar mina vänner på det här sättet.
Du ser upp till någon som lät en av mina bästa vänner bli våldtagen?
Kan du försvara det?
Jag kan inte respektera dig öht så länge du försvarar den personen som var ansvarig för det.
Och så länge du ser upp till "gud" så gör du det.

Det är mitt perspektiv.