Kemi för avhärdare i diskmaskin

Eftersom maskinen laddas med salt utgår jag från att det sitter en jonbytare i den vilket brukar bestå av ett harts med negativt laddade platser. I början använder man natrium som motjon men hartset är designat så att kalcium och magnesium som bildar 2+-joner binder hårdare varpå de binds upp från vattnet och ersätts med natrium. När hartset sedan blir fullt av kalcium och magnesium så kör man en regenerering med natriumklorid för att än en gång fylla alla platser med natrium. Om man kör med tillräckligt hög koncentration av natrium kommer de ersätta kalcium och magnesium även om de binder hårdare. Så fungerar det i diskmaskinen. Jag utgår från att de kör en cykel med regenerering som inte körs i diskmaskinen för om de skickar ut det vattnet i disken så är ju hela manövern meningslös. Så det vattnet borde gå rakt ner i avloppet tillsammans med alla kloridjoner som kan orsaka rost.

När du ställer in hårdheten så ställer du garanterat en timer som avgör hur ofta jonbytaren behöver regenereras. Känns som ett enklare system än att bygga in något som mäter jonkoncentrationer på ett tillförlitligt sätt över tid.

Det låter alltså ganska långsökt att det skulle släppas ut massa klor i diskvattnet i maskinen. Så det borde inte vara det som orsakar rostfläckarna men detta är helt baserat på hur jag hade designat ett sådant system baserat på den underliggande kemin. Jag vet inte hur de faktiskt löst det i praktiken.

Vi vilket fall som helst får du bättre resultat överlag om du kör utan salt vid mjukt vatten.
Det gör bra mycket mer skada än nytta i min erfaranhet av olika diskmaskiner runt om i landet.