Söndagsmatiné: Erfarenheter från ett halvår med en dum mobiltelefon

99% av det jag använder smarta funktioner till är att kolla upp saker, inte nödvändigtvis underhållning.

Och låt oss vara ärliga här, det är ju inte "smart phone" man inte kan vara utan, det är ju specifikt internet som är svårt. Man är ju helt nåbar med en vanlig gsm-telefon.

Med det sagt hade jag inte klarat denna challenge

Istället för att helt skippa en smartphone kan man ju göra som jag gör ibland. Har två stycken smartphones varav bara den ena har ett sim-kort och den lämnar jag i bilen/väskan eller på annat ställe där den inte är omedelbart tillgänglig.

Det betyder att jag genom den telefon som inte har ett sim-kort hela tiden har tillgång till en riktigt bra kamera, musik och podcasts, GPS, teknisk dokumentation etc. Och även om den telefon som har ett sim-kort bara är 20 meter bort är det tillräckligt långt för att man inte konstant ska lockas att plocka upp den. Sedan är det väl sanningen att säga ganska skönt att inte hela tiden kunna bli nådd också..

Frågan är väl om du konstant måste kunna kolla upp dessa saker. Handen på hjärtat, hur mycket av det hade egentligen kunnat vänta till dess du kom hem eller hade kunnat kollas upp innan?

Äger en Nokia 2720 flip 4G.

Som namnet antyder en 4G-telefon vilket betyder VoLTE och utmärkt uppkoppling vilket jag hade problem med när jag bara körde GSM-telefon. Har Wifi hotspot så kan plocka fram min M1:a och surfa när jag är ute på något och har den med. Jag inser att detta har blivit en exceptionellt bra kompromiss. Att vara oanträffbar är inte acceptabelt för mig, men jag skulle inte heller palla med all uppmärksamhetsdragning som en smartphone innebär.

Det stora kruxet är inlåsningsproblematik som exempelvis att vissa mobilappar är artificiellt blockerade att fungera på M1, men det finns allt som oftast ersättningar.

Bank-ID finns nativt till Mac så jag har egentligen inga problem längre med det. Men jag tycker bestämt att deras filosofi att artificiellt blockera Linux och liknande dumheter bör straffas då det har exakt 0 nytta.

Slutsats:
Jag lever konstant med en "dumtelefon", och min M1a ibland. Det fungerar excellent och jag har inget intresse av att byta ner mig till en smartphone.

Intressant ämne. Jag har själv lekt med tanken några gånger att byta till en dum telefon. Personligen använder jag inte min telefon särskilt mycket, förutom samtal och sms så använder jag den till bankärenden och läser lite nyheter på rasterna, vägrar sociala medier och annan meningslöshet som telefonerna ofta används till.

Kan tycka att funktionalitet som krävs för att interagera med samhället borde funka även utan en smartphone, typ bank-id, swish och liknande.

Lösning jag använder bara telefonen om jag måste, typ swish, bankid, kollektivtrafiken, jobbet remote saker.
Annars gillar jag inte sitta vid tele över huvudtaget.

Måste ha en smart phone när man sitter runt middagsbordet och diskuterar någonting och en person påstår en sak, och alltid är det någon i gänget som måste google upp det för att kolla om det stämmer.

Tack vet jag 90-talet då kunde man påstå vad som helst och de andra fick helt enkel välja att tro på det eller ej, skämt å sido det är på både gott och ont på det stora hela.

Jag har stängt av aviseringar på allt så jag har en dum smartphone just nu med option att vara smart när jag känner för det, inte när den känner för det.

Jag kände direkt när jag hoppade på i början av denna era att det var skitfräckt med aviseringar och liknande. När jag sen gick över till iPhone (med start iPhone 5) så tyckte jag att det var mer och mer irriterande med alla notiser och aviseringar - en efter en stängde jag av dem.
Livet blev ännu bättre när jag gick ur Facebook och andra ”osociala” medier för sex-sju år sedan.

Jag har behållt de små notisbrickorna på applikationsikonerna för att kunna se om något hänt och själv välja om jag vill titta eller inte.

Bank-ID och möjligheten att betala med telefon eller klocka i affären har gjort att jag kan lämna bankkortet hemma. Så av den anledningen vill jag inte ha en ”dum” telefon.

Dock helt sämst när folk inte ger sig och verkligen tror på saker som faktiskt spelar roll

Detta är ju jättelätt att säga, men skulle det vara lika enkelt att följa skulle inte medelamerikanen (och förmodligen även medelsvensken) sitta med näsan i mobiltelefonen typ 3 timmar per dag. Om en väldigt stort grupp människor som i allting annat är högfungerande agerar på ett visst sätt kan vi inte tala om det som individuella svagheter utan som svagheter i systemet.

Håller med det styrs över mer och mer mot smartphones överlag, men kan inte hålla mig från att nitpicka lite
Alla fasta butiker har väl kortläsare än så länge? Typ tillfälliga stånd och marknader och sånt däremot är ju oftare bara swish...

I stockholm finns iallafall fysiska busskort kvar

Vad gör att de kräver smartphone?

De ställen jag parkar på (ska erkänna jag inte är speciellt berest) så brukar det finnas ett SMS-alternativ så att man inte måste använda en smart mobiltelefon.

Gör jag på datorn med separat dosa.

Detta är väl mer ett statement mot sociala medier och kanske inte nödvändigtvis smarta telefoner.

Jag hade gärna kört en dum telefon, men BankID, QR kod eller och annat tjafs som är vardags idag gör det oerhört mer knepigt, vilket innebär att i alla fall jag skulle sluta med en dum telefon och en vanlig i fickan, vilket känns som att det tar bort alla fördelar..

Med tanke på att folk verkar använda smartphones som substitut till 'ciggen'* så tänker jag personligen att den kanske inte är ett så hälsosamt införlivande i ens vardag. Har varit teknikpositiv i stort sett från barnsben fram till någon gång i mitten av 2010-talet. Insåg då att liksom ovan redan nämnt att var och varannan som brukade stå, sitta eller gå och röka nu hade snoken rakt ner i en skärm och att de verkade vara beroende av detta.

(SVD) Länk till psykiatrikern Anders Hansen artikel om hur den digitala världen påverkar vår hjärna.

*Finns de som fortfarande klarar av att vara beroende av bägge.