Flera möten och mobilsamtal samtidigt

Om det är lönlöst att sammanstråla 5 personer på kort varsel så är det, i min värld, inget tillräckligt viktigt som ska avhandlas.
Har man lite disciplin och respekt för andras sysslor så hittar man en gemensam ledig tid med lite framförhållning eller så är det något av yttersta vikt som behöver avhandlas och därmed avbokas alla andra möten, något som avdelningschefen brukar styra.

Jag har nog aldrig varit i den situationen, å andra sidan har jag för vana att tacka nej till möten med motiveringen ”agenda saknas”. Om man inte i förväg kan strukturera ett möte och tala om vad som ska diskuteras så är det inte viktigt. Om man bara ska informera så kan man nästan alltid göra det skriftligt i stället.

Det kan vara så att jag inte lider av FOMO eller att det brukar vara så att andra har mer behov av att få information av mig än tvärtom, fast då kan jag oftast hänvisa till ett mail jag redan skrivit eller ett dokument/ärende.

Det händer att jag är dubbel- eller trippelbokad, sist var det två ”obligatoriska” utbildningar. Det var bara att välja det som kändes minst meningslöst och helt enkelt berätta att jag var dubbelbokad och tyvärr inte kunde lyssna på ”den jättebra föreläsaren”.

Tacka nej bara? Det funkar.

Att försöka ha två på riktigt viktiga möten samtidigt kommer antagligen sluta med att du blir betraktad som respektlös av båda grupperna.

Att försöka köra två möten samtidigt är för de flesta inte meningsfullt. Då är det bättre att be mötesarrangören på det minst viktiga mötet att spela in eller skicka en sammanfattning efteråt.

Försöker själv att dra ner på antalet möten... det går inte helt enligt min plan ännu.

Jag är vanlig skitig arbetare så detta är egentligen inte aktuellt för mig i arbetslivet, förutom att jag är fackligt engagerad...

Jag ser helt enkelt inte problemet, är det 2 möten där jag måste delta så meddelar jag att jag redan är inbokad när inbjudan till 2a mötet kommer och ber dem boka om? Det mest självklara i världen...

Ju mer jag kommer i kontakt med "tjänstemanna-världen" så inser jag varför så många inte pallar med och slutar med någon form av psykisk ohälsa efter några år och lite mer ansvar.... Ha lite pondus och sätt gränser.
Att en frågeställning i stil med TS ens uppstår är för mig helt galet.

Det är exact resonemang i stil med detta som orsakar att så många "bränner ut sig" eller "går in i väggen"...

Jag ser typ "mellanchefer", arbetsledare och avdelningschefer runt omkring mig som gör precis det du beskriver, alltid 5 andra saker i bakhuvudet medans man gör något annat, telefon plingar ständigt med mail, sms o samtal, väldigt sällan den inte gör ett ljud på 5min.... När det blir en lugn stund och chans för återhämtning så ligger där ständigt högvis med uppgifter som skall utföras "när det finns tid"....

Att inte fler bryter ihop fullständigt och lägger sig i fosterställning med tummen i mun efter några år är för mig en gåta.

Jag fattar helt ärligt inte hur svårt det ska vara att att bara stänga ner och vara helt o fullt närvarande och koncentrerad på 1 uppgift nån timme lite nu o då?
När jag sätter mig vid bordet och skall medverka i ett möte så stänger jag ner telefon så att enbart mina barns skola, min syster och min gamla mor kan nå mig, allt annat får vänta.