Ursprungligen inskrivet av whodoo
Man kan ju lösa linjära diff-ekvationer genom att laplacetransformera ekvationen, hitta en lösning i frekvensplanet och sedan använda inversionsformeln. Exakt varför fungerar detta? Antar att y(x) är en lösning till ekvationen E(y(x)) = f(x) om och endast om Y(s) är en lösning till Laplace(E(y(x)) = L(f(x)) men jag vill gärna ha en bra förklaring till varför det går.
Det fungerar inte alltid. Man hittar bara laplacetransformerbara lösningar.
Men för laplacetransformerbara lösningar följer det väl i princip av entydigheten hos laplacetransformen.
För t.ex. första ordningens ekvaion y'(x) + p(x)y(x) = q(x)
så innebär ju lösningen mha laplacetransform att du antagit att alla termer är laplacetranformerbara och hittat ett y som ger vänsterledet samma laplacetransform som högerledet. Då följer det av entydigheten att diffekvationen är uppfylld.
http://www.sosmath.com/diffeq/laplace/basic/basic.html