Skrivet av oggan:
Morgonens, tillika helgens, gubbgnäll går till bilhandlare och deras servicepersonal. Notoriskt otrevliga till den grad att jag undrar om det inte är så att den egenskapen anses vara särskilt meriterande i rekryteringssammanhang? Basil Fawlty framstår ju, i jämförelse, som en guru inom kundcentrerat bemötande. Och detta trots att man följer deras byråkratiska, närmast lägervaktsinspirerade, instruktioner till punkt och pricka. När jag väl håller på kan jag väl passa på att slänga fastighetsmäklare under bussen också (om än att de tenderar att luta mer åt ”sliskslajmhållet” jämfört med Belsebubs kabal vid bilservicedisken).
Trevlig helg gents!
Håller med till fullo, med det sagt;
Har själv både sålt reservdelar och verkstadsjobb samt varit butiksansvarig i 7 år hos inte bara en utan två stora märkesåterförsäljare som omsätter miljardbelopp.
Kan bara säga att dom får vad dom betalar för.
Hade en ingångslön på 18000kr år 2012 och 25500kr när jag lämnade branschen år 2017.
Kommer väl ihåg lönesamtalen.
Fick en gång valet mellan inget löneök alls eller 500kr upp om jag tog bort min rätt till betald övertid på kontraktet.
En annan gång så hade platschefen glömt bort att jag blivit lovad året innan att jag skulle få ett lönesamtal över huvud taget det året.
Hela bilbranschen i Sverige behöver en uppryckning samtidigt som att jobba med privatpersoner i bilbranschen kan vara det värsta jag gjort genom alla mina år i service rent sett till hur man vart behandlad av både kunder och medarbetare.
Kaos och panik - konstant. Ingen vill betala för någonting alls eller förstå varför delar måste beställas och allt inte lagerförs.
Visst fanns det guldkorn här och där, kunder som kom in med tårtor och trisslotter för att man löste problem. Men det är tyvärr inte det som man kommer ihåg från åren så att säga.
Ingen utbildning erbjuds heller men man förväntas kunna allt, stort tryck från ledning och hårda regler att hålla sig efter oavsett vad personen på andra sidan disken skriker.
Ofta löste man saker men fick både skäll från kund för att man löste något för långsamt och för dyrt och ledning som tyckte man löste saker för billigt och spenderar för mycket tid med en och samma kund.
Hade till exempel en medelålders man en gång som skulle köra sin bil genom entrén på byggnaden sa han, eftersom ett clips till hans framljus inte fanns att köpa som lös reservdel.
Upplevde ofta att folk ljög och sa att man sagt saker man aldrig sagt för att komma ut ur ekonomiska situationer och även hot som kunde komma emellanåt för att man personligen "förstörde deras liv". Ofta faktiskt från pensionärer som skulle laga sin tyska premiumbil, man fick höra att nu skulle de minsann inte ha råd att äta på resten av månaden för pensionen räckte inte till och de skulle minsann aldrig komma tillbaka. Mer regel än undantag att man hörde att de skulle minsann skriva till tidningen vilket så klart aldrig hände och visst kom de tillbaka nästa år med lika mycket gnäll.
Tror det har mycket att göra med belåningsgraden som är skrämmande, folk har inte råd att laga sina nya bilar som är belånade till max.. Man köper gamla lyxbilar som man inte har råd att laga när dom går sönder vilket påverkar hushållsekonomin.
Vart kallad slyngel av en pensionär en gång eftersom jag bad honom att gå ut ur vår personbilsverkstad och låta teknikern vara då ingen försäkring täcker och arbetsplatsen står med ansvar om det skulle hända honom något.
Generellt så känns det som att den som skriker och gnäller mest, får mest. tyvärr..
Hur mycket man än stod på sig så gick det inte att undvika att känna att luften går ur när följer dessa regler bara för att kunden skulle gå till servicechefen och få sin vilja genom i alla fall.
Motivationen och lusten att göra ett bra jobb vart liksom dödad långsamt över åren..
När jag går in på en bilverkstad idag tycker jag både synd om och blir irriterad på personalen samtidigt.
Att lämna bilbranschen var det bästa jag någonsin gjort.
