Vad händer efter döden? Nära döden upplevelse?

något måste man ju bli, finns ju miljontals medium,och alla dom kan inte vara *fake*? och dom flesta religionerna säger ju att man kommer till himmeln lr helvetet, finns ju religionerna som är flera tusen år gammla,. Sen alla tv serier som går på tv som handlar om andar, spöken o skit finns ju massor allting kan ju inte vara fejk, något måste man bli det e jag säker på!
Fast man lär ju inte leva på samma sätt som vi gör i dag!? om man nu inte föds på nytt

Kolla bara elvis

Du dör och det är nog slutet för dig.
Enjoy.

Ingen vet för när man dör så upphör man att prata. Vad som helst kan hända. Det enda du kan vara säker på är att du slutar använda kroppen och hjärnan, och att ingen levande varelse kan berätta för dig hur det känns.

http://youtube.com/watch?v=wmrLkSEsk9Y mitt favoritprogram Bullshit som handlar om nära döden-upplevelser som är fake och att man drömmer när man är skadad osv.

Tycker att det finns en lite väl cynisk syn på människor som ser det som en möjlighet att det existerar en själ. Inte alla som gör det är religiösa fundamentalister.

Personligen vet jag inte (vem vet egentligen?) vad jag tror, men för mig spelar det inte en jättestor roll. Det viktigaste för mig är att jag håller goda relationer med mina nära och kära för att jag tycker om och älskar dem. Huruvida det finns någon slags existens efter kroppens död spelar mindre roll, men det är en filosofisk utmaning för många att försöka resonera sig fram till ett svar.

Det enda vi kan vara säkra på (då vi kan mäta det) är att energi varken skapas eller förstörs, och således existerar den energin vi (i och med våra kroppar) bär på även efter kroppens död, och på så sätt skulle jag vilja säga att det finns ett "liv" efter kroppens död, och att vi är odödliga, då energin vilken vi tillfälligt har till låns aldrig "dör".

Sålänge man inte tror på någon fullständigt efterbliven konspiration/är dualist så är det knappast svårt att veta vad som händer när man dör - informationen försvinner gradvid tills det att allt som gör "dig" försvinner.

Att dö skulle för medvetandets skull troligtvis kännas lite som att somna. Fast med skillnaden att du inte tänker _alls_.

Hur du känner dig precis innan du ska dö, är däremot en helt annan diskussion. Det varierar nog ganska mycket, exempelvis beroende på hur du dör osv.

mr_padawan - Att tro på att vårt medvetande befinner sig i en annan dimension än resten av kroppen och att vi därmed kan ha ett "efterliv" efter det att alla rester av kroppen i "den fysiska dimensionen" är borta är dumt, då det inte finns något som helst bevis för detta. Dualism kan mycket väl leda till hemska saker i framtiden. Människor som dödar människor som de inte anser har en "själ" och liknande... Kanske inte något större problem NU, men tänk hur det blir i framtiden när en människas medvetande finns i fler varianter.

Ett exempel: En människa får för sig att föra över sitt medvetande till en... hund. Hunden genmodifieras för att på något sätt få plats med medvetandet. Är det nu lika hemskt att döda hunden som det är att döda en människa? En dualist skulle mycket väl kunna säga att hunden inte har en själ, och därmed är det inte lika fel... En mer fundamentalistisk dualist skulle kanske säga att hunden inte har en själ heller, och därmed anses hunden vara helt rättslös.

Herrejävlar ...

I alla fall. Är man död är man död är man död. Däremot finns det väl dem som närapå dött av drunkning som uppgett vissa fenomen, men jag tror snarare det handlar om syrebrist i hjärnan.

Händer inte så mycket. Blir precis som med alla andra varelser, kroppen vittrar och blir till nya ämnen.

Allt annat som reinkarnation och dylikt är ologiskt och ej vetenskapligt möjligt.

P.S Något duktig biolog: kan man ärva minnen?

Kommer nån och säger att de har haft en nära-döden-upplevelse där de flutit omkring över sin kropp, färdats genom tunnlar och skakat hand med gud eller valfri död familjemedlem så kommer jag inte säga emot dem, själva upplevelsen när man är på väg att dö kan säkert vara hur otrolig som helst, och de som har upplevt det och sedan överlevt kan säkert ha en helt ny syn på livet, även om det som hänt bara har hänt i deras eget huvud.
Jag tycker hjärnan är sjukt intressant på det sättet, och önskar att vi visste mer om hur den skapar "overkliga" upplevelser som t.ex drömmar som hjälper oss att bearbeta och komma till insikt om vissa saker som kan vara svåra och traumatiska att tänka på.

Men väl ute i den vakna, fysiska verkligheten så måste jag hålla med om att det är game over när man väl är död, ingen himmel, helvete, reinkarnationer eller nåt sånt, bara atomer och energi som kommer användas till nya saker.

Det känns antagligen likadant som innan man föddes

mäniskan är för inkompetent för att förstå vad döden innebär...

Kom ihåg att göra en quicksave lite då och då så blir döden inget problem:)

Ergh, va? Du utgår från dig själv antar jag.

Jo, det verkar som en del som vaknat ur koma säger att de haft vad som liknar typiska nära-döden-upplevelser, där de flutit över sin egen kropp med mera. Jag har inte läst så mycket om det men jag hittade en gammal artikel från BBC med olika upplevelser från folk som varit i koma.

http://news.bbc.co.uk/1/hi/magazine/4515711.stm

Jag är inte rädd för själva döden eller ögonblicket precis innan döden, men efter att ha sett en familjemedlem försöka klara sig igenom en hjärntumör med operationer, rädsla med mera så måste jag säga att jag blivit mer rädd än innan för att bli svårt och smärtsamt sjuk innan jag dör.

Många tror att det händer något efter döden. Men allt grundar sig i att människor tycker att "något måste det ju bli". Man har helt enkelt svårt att föreställa sig ingenting, därför fantiserar man ihop något som är mer konkret och därmed känns bättre.

Mitt svar är att det är lika konstigt att allt faktiskt tar slut som att inget fanns innan födseln.
Ingen har problem med att acceptera att inget fanns innan man föddes. Men många har problem med att acceptera att samma sak kommer är man dör. Alltså ingentinget.

Nej antagligen inte. Kan du föreställa dig hur det är att vara död så grattis, men i samma sekund som du föreställer dig ett tillstånd så sätter du en tanke och en känsla på det tillståndet, därmed misslyckas du med att känna hur det är att inte kunna känna, tänka eller leva.
Med andra ord kan man inte föreställa sig vad döden innebär. Därför hittar man på hokus pokus för att man finner någonting troligare än ingenting, som ju är otänkbart.

1. Vansinne, varför ska man fördumma sig själv genom att hitta på någonting helt utan grund? Att göra det i fantasin är en sak, men att på allvar tro att man har ett efterliv eftersom ens medvetande existerar i en annan rumsdimension är vansinne.

2. Nu får du allt förklara dig... Hur kan det inte vara ovetenskapligt att tro på sådant trams? Det finns inget som helst vetenskapligt bevis för att du efter döden skulle förflyttas till ett fantasiland som en människa skapade för några decennier sedan.

Bara för att några människor bestämmer sig för att universum ser ut på ett visst sätt betyder det inte att det finns någon sanning i det.

Jag tror att anledningen till att många inte vill tänka sig "ingenting" är för att de inte riktigt förstår vad det är som händer. Det är inte "ingenting" som händer, det som händer är att hjärnan (och resten av kroppen) sakta förstörs, och vid en viss grad finns det inte längre något som skulle kunna kallas för medvetande längre.

Det är lite som kreationisterna som försöker kritisera evolutionen då evoutionen enligt dem skulle kunna skapa avancerade livsformer enbart baserade på att slumpa ett gäng celler - argument som är helt misslyckade då de inte förstår sig på evolutionen.