Testpilot: MSI Raider A18 HX A9W – RTX 5080 och X3D-processor

MSI är en av de större drakarna när det kommer till det nordiska utbudet av framför allt bärbara speldatorer. Oavsett om det rör sig om varumärken som Cyborg, Claw, Stealth, Katana eller Raider, är det återkommande MSI-maskiner som diskuteras här på SweClockers forum – inte minst i köprådstrådar och nyhetsartiklar om bärbara datorer. Utöver speldatorer tillverkar företaget i dag även allt från skärmar till kringutrustning som möss och tangentbord.

I dag ska jag kika lite närmare på en rätt saftig bit datorteknik ur just Raider-serien. MSI har inte hållit tillbaka när de designade den här datorn – här erbjuds en skärm i toppklass, ett grafikkort från Nvidia i form av RTX 5080 16 GB som är fullt upplåst till 175 watt, och därtill en intressant processor från AMD. Luta dig tillbaka och häng med på min resa med MSI Raider A18 HX A9W.

Specifikationer

MSI Raider A18 HX A9W tillhör kategorin jag brukar kalla för släpbar. Det handlar om en 18-tumsdator som väger in på närmare 3,6 kilogram – och när laddaren också ska med landar totalvikten på drygt 4,5 kilo. Kort sagt inget för vardagspendlingen. En maskin som denna bör snarare ses som en desktop replacement – alltså något som är tänkt att stå stadigt på ett skrivbord, men som ändå går att flytta eller stuva undan vid behov.

Skärmen är minst lika imponerande som vikten. Det rör sig, som sagt, om en 18 tum stor panel med miniLED-teknik som körs i 3840 × 2400 pixlar och 120 Hz. Tyvärr saknas inbyggt stöd för G-Sync eller VRR. En något udda detalj att få se är en Ryzen 9 9955HX3D – det här är den första bärbara varianten av AMD:s X3D-processorer jag får möjlighet att testa, och det ska bli riktigt spännande. Den ackompanjeras av ett Nvidia RTX 5080 med fulla 175 watt upplåsta, tillsammans med 64 GB RAM som körs i 5 600 MT/s.

När det gäller anslutningsmöjligheter råder det ingen brist. Här finns 2,5-gigabit Ethernet, Wi-Fi 7 samt Bluetooth 5.4. USB-anslutningarna består av fem portar – två USB Type-C med Thunderbolt 4-stöd och tre USB Type-A, vilket gör det enkelt att koppla in exempelvis ett externt tangentbord och mus. Paketet rundas av med ett batteri på 99 wattimmar samt lite krimskrams som webbkamera, fingeravtrycksläsare, Kensingtonlås – och en prislapp norr om 50 000 kronor.

Genomgång av hårdvara

MSI Raider A18 är redan vid första anblick – och lyft – en rejäl pjäs, precis som specifikationerna hintade om. Datorn landar med ett rätt ljudligt dunk på bordsytan där jag placerar den för inspektion. När det gäller designspråket verkar MSI ha hämtat inspiration någonstans mellan sportbil och stridsflygplan, vilket är rätt typiskt för bärbara speldatorer. Utöver att locket pryds av MSI-loggan är det dessutom fullkomligt täckt av fingeravtryck vid minsta beröring.

Chassit är blandat mellan metall och plast runtom hela datorn. Finishen har ett visst glitter, men tyvärr drar hela ekipaget åt sig fingeravtryck, damm och allt annat som råkar finnas i luften värre än någon annan dator jag handskats med. Med mikrofiberduken i högsta hugg är den däremot riktigt snygg – åtminstone enligt mig – och premiumkänslan är definitivt där när jag jonglerar runt maskinen mellan väska, stativ och kamera.

Locket pryds av MSI:s karakteristiska draklogotyp, som dessutom lyser upp när datorn är igång. På högersidan hittar vi dubbla USB Type-C-portar, en hörlursingång och en ensam USB Type-A. På vänstersidan finns ytterligare två USB Type-A-portar samt en SD-kortläsare. I det bakre partiet gömmer sig slutligen en fjärde USB Type-A, en HDMI-utgång och strömanslutningen – allt inramat mellan de röda racingstripesen. Här kan man även skymta den massiva kylanordningen som kikar fram genom utblåset – och en mindre detalj i form av den ingjutna texten True Gaming.

När det kommer till skärmen är den helt enkelt fantastisk – det finns inget bättre sätt att uttrycka det på. Den är stor, ljusstark och den höga upplösningen gör att text i skrivbordsmiljö upplevs som rakbladsvass. Jag ser inga omedelbara tecken på ghosting eller andra otrevligheter när jag surfar runt eller använder datorn i vardagen – något som även håller i sig under spelande. Det enda jag saknar är tidigare nämnda VRR för att verkligen ta hem full pott.

Tangentbordet får ett stabilt B+ när det kommer till skrivkänsla. Slaglängden är helt okej, och jag kan skriva längre stunder utan att uppleva trötthet i fingrar eller handleder. Däremot är det inte särskilt tillfredsställande att använda under längre perioder heller – det saknas helt enkelt det där lilla extra. Styrplattan är lagom stor och väl placerad, så att jag utan problem kan vila vänsterhanden i WASD-position vid spelande. Oavsiktliga beröringar är inte heller ett problem.

Den absolut största svagheten i helhetsupplevelsen med den här datorn – utan extern kringutrustning – är utan tvekan de inbyggda högtalarna. Sexelementsuppsättningen levererar visserligen bra positionsljud i spel, men vid högre volymer låter det inte särskilt övertygande. Basen saknar det djup som krävs för total inlevelse i actionpackade scener, vilket märks tydligt vid filmtittande och serier – där ljudbilden tenderar att bli platt och lite livlös.

Mjukvara

Det är på gott och ont helt ofrånkomligt att undvika viss förinstallerad mjukvara när man köper ett färdigt system – och det gäller även MSI Raider A18. Turligt nog är det ganska sparsamt från MSI:s sida. Det handlar främst om sedvanliga MSI Center och ett par tilläggsfunktioner som MSI True Color, samt SteelSeries Engine som styr tangentbordets RGB. Det enda jag verkligen stör mig på är Norton (anti)virus – dels för att det är onödigt krångligt att få bort helt, och dels för att Windows egna Defender är mer än tillräckligt i dagens läge.

Det första jag möts av i MSI Center är hårdvaruövervakningen. Här visas övergripande information om tillgängligt lagringsutrymme, processor- och grafikkortsanvändning samt övriga specifikationer tillsammans med aktuella temperaturer. Under fliken Features finns ett antal moduler att ladda ner, och en av de mer användbara – och dessutom förinstallerade – är systemdiagnostiken. Här kan jag bland annat snabbt växla mellan olika strömprofiler och även utföra batterikalibrering vid behov.

Under Features-fliken finns även möjligheten att slå på eller av olika AI-relaterade funktioner. För den här pilotens räkning väljer jag att genomgående använda MSI AI Engine, vilket ska allokera resurser dynamiskt dit de behövs mest, samt styr fläktkurvorna. Jag väljer också att förbipassera den integrerade CPU-grafiken och enbart köra på det dedikerade grafikkortet – i MSI:s fall kallas det Discrete Graphics Mode, vilket i praktiken fungerar som en MUX-brytare.

För att styra RGB-belysningen på datorn används den tidigare nämnda SteelSeries Engine. Det är en avskalad och lättnavigerad mjukvara, som enligt mig har ett intuitivt gränssnitt och är enkel att jobba med – oavsett om man är nybörjare eller inbiten RGB-fantast. För den som skapar ett konto finns dessutom funktionen Moments, ett förhållandevis kompetent verktyg för att spela in och redigera klipp från spel, samt dela till plattformar likt YouTube.

Syntetiska tester

Med genomgången av hårdvaran och den medföljande mjukvaran avklarad är det dags att börja kika på lite prestandasiffror. Först ut är den syntetiska testsviten, som primärt består av 3DMark-programvara samt några processortester i form av Geekbench 6 och Cinebench 2024. Samtliga tester körs med MSI AI Engine aktiverat som prestandaläge. Varje test genomförs tre gånger i tät följd, där den sista körningen är den som loggas och presenteras.

Prestandan i 3DMark följer det mönster specifikationerna pekar mot – inga oväntade utslag åt något håll. Jämfört med fjolårets testade maskiner, som då hade Core i9-processorer och den mobila versionen av RTX 4080 på 175 W, handlar det om ett kliv upp med mellan 6 och 20 procent i samtliga tester. Den största ökningen syns i Fire Strike, vilket kanske inte är så konstigt – det är det mest CPU-bundna testet i sviten, och där får X3D-processorn verkligen flexa musklerna.

Däremot känner jag att det finns mer prestanda att hämta – särskilt när jag ser resultat från andra maskiner med motsvarande hårdvara, inte minst i andra recensioner av just MSI Raider A18. Jag slår därför på Extreme-prestandaläget och kör igenom allt igen; vips så sticker prestandan upp och hamnar helt i linje med andra tester jag sett. Det ska dock sägas att detta inte ger samma effekt i speltesterna, och därför kommer jag att fortsätta använda AI Engine där.

Med processortesterna gjorda målas i stort sett samma bild upp som tidigare – prestandan ligger helt inom ramen för vad som kan förväntas. Det gör det dock inte mindre imponerande i det stora hela. AMD Ryzen 9 9955HX3D som sitter i dagens MSI Raider A18 presterar snarlikt i enkeltrådade tester jämfört med fjolårets Raider-maskin med Intel Core i9-14900HX. Däremot ser jag ett lyft på närmare 400 poäng i flertrådat, vilket motsvarar nästan 30 procent – ett klart och tydligt steg framåt från föregående generation i Raider-serien.

När det gäller ljudnivåer under tuffa syntetiska belastningar är det knappast vad jag skulle kalla ljudlöst. Det blir särskilt påtagligt när både grafikkort och processor pressas samtidigt. Däremot har ljudet en behaglig karaktär – något dämpat och inte det där skärande, skrikiga oljudet som ibland kan tränga igenom även ett par hörlurar. Kylningen gör dessutom ett bra jobb med att hålla komponenterna svala och turbofrekvenserna konsekvent höga.

Speltester

För speltester använder jag en testsvit med mestadels färdiga testslingor för att säkerställa repeterbarhet, med undantag för Oblivion Remastered där jag har ett eget teststråk i ett krävande område. Där springer jag runt i 60 sekunder och fångar resultaten med CapFrameX.

Samtliga tester körs i tre omgångar i tät följd, där den sista körningen är den jag loggar. För grafikalternativen använder jag mig av förinställningen High eller motsvarande, och därefter aktiveras DLSS i Quality-läge, eller en likvärdig uppskalare som till exempel FSR.

MSI Raider 18 med Ryzen 9 9955HX3D och RTX 5080 16 GB tuggar sig igenom testsviten utan att svettas nämnvärt. Det rör sig visserligen inte om de allra senaste spelen på marknaden, men det är fortfarande titlar som både är visuellt imponerande och tekniskt krävande. Upplösningen på 3840 × 2400 pixlar är dessutom långt ifrån lättdriven – även om det förstås hjälps av att använda uppskalningstekniker som DLSS i Quality-läge.

I spel som Guardians of the Galaxy, Chernobylite och även det relativt tungdrivna Red Dead Redemption 2 är det enkelt att passera 100 FPS-barriären. I vissa undantagsfall pendlar prestandan ner mot 90 FPS-strecket, men det sker i princip utan några märkbara dippar. Däremot får jag inte Forza Horizon 4 att fungera alls – datorn visar en svart skärm i drygt fem minuter, innan ett oläsligt felmeddelande dyker upp och systemet tvingar fram en omstart.

Övergripande finns här prestanda som både räcker och blir över. Jag skulle utan problem kunna sänka inställningarna något för att nå skärmens maximala 120 Hz, eller använda en mer aggressiv uppskalning – 2400p som basupplösning innebär trots allt en hög pixeltäthet för en 18-tumsskärm. Det skulle även gå alldeles utmärkt att i stället skruva upp de grafiska reglagen för att maxa ögongodiset och ändå för merparten ligga stabilt över den gyllene 60 FPS-gränsen.

För att låta datorn verkligen sträcka på benen – och samtidigt ge Frame Generation (FG) en omgång – väljer jag att köra igenom samtliga Ray Tracing (RT)-lägen i Cyberpunk 2077. DLSS körs i Auto-läge tillsammans med Transformer-modellen för uppskalningstekniken. Jag jämför detta direkt med att köra utan Frame Gen aktiverat, för att visa vad man kan förvänta sig om man föredrar att undvika genererade bildrutor.

Initialt ser det mycket positivt ut – både med och utan FG aktiverat – framförallt när det gäller instegsnivån av Ray Tracing. Även med reglagen uppskruvade till mellanlägena är siffrorna fullt spelbara. Däremot blir det betydligt kärvare vid Overdrive-inställningarna. Jag skulle inte kalla närmare 37 FPS utan bildgenerering för särskilt spelbart.

När jag ändå är i farten kan vi väl lika gärna testa på att skruva upp Frame Generation hela vägen till X4-nivåer. Kort sagt kan jag se ett tydligt prestandakliv, utan nämnvärd introduktion av artefakter eller sonika, åtminstone vid den inbyggda testslingan. Jag måste säga att spelet ser ärligt talat helt fantastiskt ut på denna skärm – fejk-FPS eller ej.

Sammanfattning

MSI Raider A18 HX A9W är en maskin i teoretisk toppklass. Med en 18 tum stor IPS MiniLED-skärm på upp till 120 Hz, AMD Ryzen 9 9955HX3D och ett Nvidia RTX 5080 16 GB med 175 watt att jobba med är det inget annat än ett skrytbygge rakt igenom – sett till bärbara speldatorer. Utöver interna komponenter i det övre segmentet erbjuds även ett generöst paket med anslutningar – inte minst dubbla USB Type-C med stöd för Thunderbolt 4.

När det kommer till byggkvalitén har jag inte mycket att beklaga mig över. Det är minimalt med flex i skärm och tangentbordsdäcket, samt mycket väl tilltagen kylarlösning. Skärmen är i aktivt bruk även en av de bästa paneler jag haft privilegiet att pilla på. Däremot är tangentbordet i sig inte mer än godkänt, och högtalaruppsättningen lämnar en del att önska när det kommer till det lägre registret eller vid höga volymer – oberoende av spel eller mediatyp.

Den syntetiska testsviten visar att MSI Raider A18 levererar fullt enligt förväntan. Jämfört med förra årets toppmodeller med Core i9 och RTX 4080 syns ett tydligt prestandakliv på mellan 6 och 20 procent, där Fire Strike sticker ut tack vare den starka X3D-processorn. Kylningen gör ett stabilt jobb med att hålla både temperaturer och turbofrekvenser i schack, även under tyngre last. Fläktarna gör sig hörda, men ljudprofilen är relativt behaglig och aldrig påträngande.

Speltesterna är även de en trevlig upplevelse. Upplösningen 3840 × 2400 pressar hårt, men med uppskalning är det inga större problem att bibehålla god prestanda – ofta över 100 FPS i titlar som Red Dead Redemption 2 och Chernobylite. Även i Ray Tracing-tunga Cyberpunk 2077 presterar systemet stabilt, särskilt med Frame Generation aktiverat. Forza Horizon 4 vägrar dock starta, och misstankarna faller på barnsjukdomar hos X3D-processorn, då det funnits liknande problem även på den stationära sidan gällande 9000-serien.

Överlag finns gott om prestanda och spelrum att hämta i MSI Raider A18; jag kan inte se ett scenario där maskinen skulle vara en begränsande faktor, vare sig i kreativt arbete eller vid mer avkopplade spelsessioner. Den enda riktigt stora nackdelen är avsaknad av integrerad G-sync, och att det är en rätt saftig prislapp, men det är åtminstone ett alternativt värt att överväga.

Positivt:

• Högpresterande komponenter

• Högupplöst och ljusstark skärm

• Behaglig ljudprofil vid belastning

• Godkänd inbyggd kringutrustning

Negativt:

• Norton anti-virus

• Ingen inbyggd VRR

• Hög prislapp

MSI Raider A18 HX A9W finns tillgänglig att köpa hos Komplett till priset 53 990 kronor vid skrivtillfället.