Krönika: Jag föredrar 1984 framför "1984"

Vet inte om detta inlägg var sarkastiskt eller seriöst, skrämmande oavsett vad.

Mvh

Fel, samhället och dess nuvarande utveckling, tvingar en.

BankID
Appar för kollektivtrafik
Appar för att kunna använda offentliga toaletter, parkering, m.m.

Konsekvensen av ett allt mer digitaliserat samhälle är att det börjar i princip bli omöjligt att klara sig utan en smartphone.

För övrigt är Sverige inte på något sätt relativt korruptionsfritt, tvärtom så börjar det framkomma oerhört tydligt de senaste åren exakt hur korrupt Sverige är, och hur verkanslös opinionen är, Anna Kinberg Batra någon?

Också intressant att du motsätter dig anonymitet, hur ser du på visselblåsare och källskydd i media?

Mvh

All denna information ligger redan ute publikt; mitt namn finns direkt på min profil eller de annonser samt piloter/artiklar jag skriver. Borde inte ta någon som är någorlunda familjär med internettjänster likt eniro, hitta, ratsit eller liknande mer än 30 sekunder att luska fram sista fyra siffrorna och en adress. Jag kan sätta på kaffet om någon vill komma förbi, skicka ett PM innan bara så jag hinner dammsuga hallen lite

Jag har aldrig sagt att jag önskar tvinga på någon annan att gå runt med en kamera. Vill du inte nyttja en smartphone eller för den delen väljer att peta hål på kamerahuset i den smartphone du mest troligen har; för all del, gör det! Däremot har jag absolut inget emot att andra utöver mig själv har möjlighet att spela in mig, eller andra personer, precis när som helst när jag lämnat mitt hem och ska delta i resterande delar av samhället.

Min ståndpunkt är simpel;
Kan man inte finna sig att möjligen bli inspelad på offentlig plats, då kanske man bör fundera över vad man gör som skulle vara så hemligt eller annars normbrytande till den grad att man räds en kamera riktad mot en. Och "personlig integritet" på allmän eller offentlig plats är inte en grej, det är vad du gör i ditt egna hem; inte mitt på stan, parken eller gallerians butiker.

Att delta i ett samhälle och allt vad det innebär kommer alltid med ett ansvar, kan man inte se det kanske man ska se över sin egna roll som medmänniska. Att gömma sig bakom "yttrandefrihet" för att ursäkta sig till att kunna vräka på med vad som helst är inte annat än löjligt.

Jag säger inte att anonymitet inte ska existera, men det är skillnad på anonymitet och anonymitet också. Det som jag märker många har svårt att särskilja är just grad av anonymitet, och slutligen när samt vart det rimligen bör tillämpas för att vara främjande för en majoritets intressen och välbefinnande, så jag ska försöka delge ett exempel;

Om du registerar dig för säg Facebook, då ska det kräva bankID eller motsvarande identifiering. Det ska inte gå att sätta upp en trollfarm eller shit-post-konton helt enkelt, utan det som sägs från ett givet konto ska ha en mänsklig individ som kan ställas till svars för det som skrivs enligt gällande lagstiftning.
Detta avser då publika forum, offentligt tillgängliga plattformar eller annars ställen på internet som inte kräver en direkt privat inbjudan med direktkontakt. Vad du skriver i ett SMS direkt till din mamma har inte någon med saken att göra, så länge du inte är under direkt brottsmisstanke och polisen således kan få ett domstolsbeslut för den övervakningen.

Sedan gällande politiker är jag hundra procent för tanken med utökat tjänstemannaansvar. Det finns redan en viss nivå av detta, men gällande regelverk är svaga och allt för få döms ut i enlighet med bristfällande hantering av både maktposition likväl som för slöseri av skattemedel.

Själv tycker jag att det tidiga 00-talet hade den bästa balansen av teknik i livet.

Vi hade datorer, kunde chatta och hänga på forum och vi hade mobiltelefoner, men ingen "smart teknologi" eller sociala medieplattformar, som har uppslukat samhället så fruktansvärt idag.

Det är sådana extremer som kastas hit och dit..

Dessutom är inte yttrandefrihet att få säga precis vad man vill, när man vill eller vart man vill – utan att det får konsekvenser. Spelar inte någon roll om det är på stan eller internet. Det finns myntade och lagförda termer likt hatbrott, förtal och andra saker som överskrider det folk vurmar för när det kommer till yttrandefriheten, svårare än så är det inte.

Butiker, grannar, ungdomar i kollektivtrafiken, TV, Radio, pubar, uteserveringar, lunchrestauranger, folk på stranden, osv.

Att använda kontanter. Tyvärr har det blivit svårare, såsom att parkera bilen och betala parkeringsvgiften med mynt har ju försvunnit och många butiker är kontantfria. Men om vi bojkottar de som inte tar emot kontanter så kanske det kommer tillbaka?

"har man rent mjöl i påsen så..."
"om man är laglydig så..."

Många förstår verkligen så lite om omvärlden att de inte inser möjligheterna för en myndighet/organisation att göra skada även med vid tillfället lagliga företeelser, möten, rapporteringar osv. Många förstår verkligen inte hur fort det kan vända från att ens land balanserar på rätt sida av integritet och frihet kontra skydd mot brott och datanytta.

Vi balanserar på rätt sida NU men om ett parti kommer till makten med bestämda åsikter om till exempel rätten till abort eller rätten att vara allt annat än heterosexuell så är man plötsligt oskyddad från deras förtryck och förföljelser, deras nyinförda regler och lagar som i värsta fall gör en kriminell. Det har hänt åtskilliga gånger i historien, det händer redan nu i närliggande länder och det kommer att hända i framtiden kanske HÄR. Ingen vet och just exakt därför är den personliga integriteten LIVSviktig och något som borde vara en självklarhet att prioritera i ett modernt demokratiskt samhälle. Ja jag skrev prioritera, självklart är det aldrig svart eller vitt och på vissa områden kan det inte vara full personlig integritet.

Detsamma gäller, och är kanske ÄNNU viktigare, att journalister ska kunna utföra sitt jobb även när det gäller att avslöja oegentligheter i statlig eller regional miljö. Att kunna visselblåsa borde vara grundlagsskyddat och omöjligt att lagstifta bort. Utan möjligheter att helt anonymt och skyddat från även stat kommunisera finns inte möjlighet för journalister att göra de otroliga avslöjanden som gått till historien, vissa saker utförda av regeringar och statliga myndigheter/polis/militär.

Det förbluffar mig hur så många kan tycka att personlig integritet och möjlig anonymitet är oviktiga och att stat (till och med EU, där flera skurkstater tyvärr ingår) ska ha full insyn i våra privatliv. Tilläggas ska också att det är ju inte VÅR regering nödvändigtvis som kommer att ha tillgång till hela vår existens, alla regeringar och alla kriminella organisationer som kan nyttja eventuella bakdörrar som det pratas om att införa i mjukvara för våra stater att använda. Ungern kan skapa register över ickeheterosexuella i andra länder och italien kan leta upp antirasister vart de vill.

Det finns för fan en anledning till att skyddet av våra privatliv väger så tungt som det gör mot "att jaga kriminella", och det finns jättemånga verktyg för polis och andra att upprätthålla lag och regler. Om de inte kan använda dessa verktyg så får de lära sig sitt jobb, inte bryta ner hela vår demokratiska rätt till privatliv.

Övervakningssamhällen fanns det gott om även på 80-talet. I Sovjetunionen och i Östtyskland angav familj, bekanta och släktingar varandra i ett raffinerat övervaknings-/hjärntvättssamhälle.
Man måste hålla våra politiker och godhetsknarkare i örat konstant, detta oavsett teknisk nivå på övervakningmedlen.

Har sagt det förut men upprepar det gärna.

Det som är lagligt idag kan vara olagligt imorgon. Ovanpå detta finns det krafter som vill göra lagstiftning retroaktiv, vi har haft en justitieminister som tyckte det var en bra idé t.ex, så att även om du gör något när det faktiskt är lagligt så kan du bli straffad för det senare. Horribel tankegång och något jag aldrig hoppas händer.

Men till artikelns frågeställning. I många stycken tycker jag tillvaron 1984 var bättre än idag. Mindre stressig, inget kontaktberoende som många lider av idag. Vi klarade oss hur bra som helst med snigelpost, trådbunden telefoni och två kanaler på TVn. Ibland kan jag känna att det där med att bosätta mig i en timrad stuga långt ute i skogen är lite tilltalande. Att kunna vara ifred utan en massa ögon runt mig hela tiden. Samtidigt tror jag det skulle bli rätt svårt efter att ha vant mig med Internet och det till synes oändliga utbudet av information. Känner dock att det blir för mycket ibland, framförallt för min autisthjärna.

Växte upp i en liten by där alla kände alla. Djungeltrumman gick konstant, man kunde inte göra något utan att alla visste om det och ibland gick det förvånansvärt snabbt. Den tillvaron vill jag helst slippa uppleva igen, inte för att jag gör något som jag inte kan stå för utan för jag har ett enormt behov av mitt privatliv och min egen bubbla för att alls fungera.

Jag tror tyvärr att den utveckling vi ser idag kan få enorma konsekvenser om det fortsätter. Istället för att förhindra brott så ser jag risken att somliga människor reagerar åt motsatta hållet än vad lagstiftarna tänker sig och vi får desperata, laglösa och våldsamma som helt enkelt inte bryr sig för de känner de ändå är dömda på förhand så de kan lika gärna göra som f*n de vill.

Men lägg av, det kan du ju dra hur långt som helst. Det handlar väl om att man vill ha ett fungerande samhälle och livskvalité. Eller vad tänker du är nästa steg? Att polisen har fritt fram att skjuta ihjäl vem som helst på gatan - det är ju trots allt frivilligt att gå utomhus?