Hej, jag heter Fredrik, och jag jobbar med data på dagarna. När jag inte skriver om händelser i teknikens värld finner ni mig i testlabbet, djupdykandes i specifikationer, skruvar, testar och jämför, eller tittar på pressbriefings om revolutionerande teknik; vilket den faktiskt är, ibland. Det slog mig dock för några dagar sedan att jag har blivit den där SweClockers-gubben jag kanske fnissade åt i forumet för 20 år sedan. Inte på ett dåligt sätt – utan på det där lugna, rutinerade, ganska fina sättet.
Fredrik Rosenvik är teknikredaktör på SweClockers och självspäkande Escape from Tarkov och Dark Souls-entusiast. Tiden framför datorn får dock hård konkurrens av familjelivet.
Det är det märkliga. Jag grottar ner mig i detaljer på jobbet, men kunde inte bry mig mindre på hemmaplan. Hårdvaran är förvisso vassare än någonsin, men inte blir 9800X3D:n PBO:ad, eller RX 9070 XT:n undervoltad, när barnen bråkar i vardagsrummet och katten kräks i hallen. Igen.
Inga NAS:ar backar upp min data, för om det inte finns på Steam, Spotify eller YouTube så har det ingen plats i mitt liv längre. Datorupplevelsen är min-maxad för att trimma bort allt digitalt fett. Kabeldragningen, jo, den kunde väl ha gjorts lite bättre för två år sedan. Vi tar det nästa datorbygge.
Med en silverhannes ärr och erfarenhet visar vi vägen för nästa generation entusiaster
Och jag vet att jag inte är ensam. Forumet, Discorden, kommentarsfälten – oavsett var vi är i livet har många av oss vuxit upp med SweClockers. En del har, precis som jag, gått från att experimentera med optimal radiatorplacering till att uppskatta chassin med inkluderad kylare och nätaggregat. Det är inte ett avståndstagande från tekniken – det är en ny sorts närhet. Vi som en gång lade tid på överklockning bygger nu för att det skall hålla över tid. För att det bara skall fungera. För de där få speltimmarna efter en lång arbetsdag, eller när barnen har nattats. För er som fortfarande har fritiden i behåll, hatten av.
Steam-rea? Här finns ingen tid för nya upplevelser. Det blir Escape from Tarkov i några tusen timmar till.
Och det fina är att vi som delar den här vardagen är en växande skara. Vi som en gång boltmoddade på tonårsrummet sitter nu med trådlöst tangentbord i knät. Och det finns en plats även för oss. Vi har hittat rätt i den nya vardagen. För i takt med att livet blivit mer kaotiskt har vi blivit bättre på att filtrera bort bruset. Vi bygger stabila maskiner, hjälper vänner och familj, och loggar in på forumet för att diskutera nästa generations grafikkort – inte för att vi känner uppgraderingshetsen, utan passionen. Och när vi gör det, gör vi det tillsammans. Med en silverhannes ärr och erfarenhet visar vi vägen för nästa generation entusiaster – ofta utan att tänka på det själva. Vi har blivit de där gubbarna vi kanske fnissade åt i forumet en gång i tiden.
... Så vem fnissar åt mig nu?
