Kombinatoriken är nog inget att oroa sig över. Om man inte väljer specialkurser så är hela sannolikhet- och statistikdelen av den matematik som lärs ut på Chalmers rätt snäll enligt mig — det brukar åtminstone inte vara någon klassisk bromskloss för studenter.
Det kommer vara repetition och grundlig "omlärning" av egentligen alla områden du redan läst inom matematiken, ända från vad "plus och minus" är, gränsvärden, derivator, integraler, trigonometri, etc., men den stora skillnaden som studenter brukar kunna fastna på är ett större fokus på bevisföringen bakom allt detta.
Som exempel: vad gäller integraler så "räcker det inte" att bara kunna hitta primitiver till alla elementära funktioner och sedan sätta in en bestämd integrals ändpunkter — man ska ha full koll på varför sådan integrering fungerar i de fall det gör det, samt när och varför det kan uppstå komplikationer. Om någon säger: "Visa integralkalkylens medelvärdessats" så ska en student kunna skriva ned alla förutsättningar, samt kunna skriva upp en logisk följd som leder till slutsatsen, samt även kunna visa de hjälpsatser som användes (som du ser på Wikipedia-länken så skulle det i detta fall exempelvis vara satsen om mellanliggande värden, som i sin tur kan bero på ytterligare satser, etc.).
Jag säger inte att du ska börja plugga på dessa satser redan nu, utan jag försöker bara formulera vad som brukar komma som en överraskning för studenter. Jag hade själv svårt att förstå vad skillnaden skulle vara på gymnasie- och högskolematte innan jag började (större tal? Jobbigare derivator?) och jag tror att jag hade haft nytta av en klarare bild.
Ovanstående är en väldigt stor skillnad gentemot åtminstone när jag gick på gymnasiet. De enda "bevisen" någon krävde på den tiden var väl att kunna härleda pq-formeln (knappt ens det) och kanske kunna skriva upp derivatans definition, utan att behöva fundera så mycket på när den gällde eller ej. Fick man en integral att beräkna kunde man rätt blint anta att den var "snäll", och det fanns oftast en formel att hitta, eller en miniräknare att trycka in den i.
Chalmers brukar inleda med två veckors repetition av gymnasiematten (parallellt med all nollningsaktivitet…) och sedan antas det att allt detta sitter som en smäck. Tre års gymnasiematte på två veckor tyder på att tempot är bra mycket högre, så det är inte kul att i detta läge märka att man är ur form. Därefter börjar de "riktiga" kurserna som på ett mycket större djup än på gymnasiet går igenom matematikens grunder, även om det kanske inte dyker upp så mycket nytt i första kursen.
På Elektro så kommer det läggas extra vikt på områdena
komplex analys (vilket man stöter på i en väldigt "snäll" variant på gymnasiet, men man kan lugnt säga att det bara nafsas lite i ett hörn där)
transformer (som man mig veterligen inte stött på alls på gymnasiet — åtminstone i någon värre form)
för att kunna utföra vettiga beräkningar på elektriska kretsar. Innan man når dit så behöver alltså alla tidigare avsnitt sitta ordentligt. Jag nämnde i början att just statistiken inte brukar vara en bromskloss: det brukar däremot komplex analys och transformer vara i allra högsta grad . De kurserna sätter högre krav på att eleverna inte hafsat sig genom de inledande kurserna, för om fundamentet är skakigt här så blir det lätt övermäktigt.
Jag förordar att pressa sig genom sommarmattematerialet för att få mängdträning, även om man tycker att det är rätt lätt. Lite filosofiskt så handlar det inte bara om att träna tills man kan räkna rätt på sina tal ibland, utan att träna tills man aldrig räknar fel, i betydelsen att man automatiskt när pennan lyfter från pappret (eller ännu tidigare) direkt ska kunna se om något ser vajsing ut. Därtill får man med sommarmatten en kontroll på att man inte har någon uppenbar kunskapslucka, och man kan i god tid se till att man har stenkoll på varje avsnitt. Är det något som du vill fråga om så har du kanske ingen lärare tillgänglig, men det finns ju en ypperlig matematiktråd här på SweClockers!
Så: förbered dig ordentligt och se till att hänga med i föreslaget tempo så ska det säkert gå bra det här. Efter din första läsperiod så kommer du själv ha koll på det mesta, men om det jag skriver på något sätt kan hjälpa någon att komma bättre förberedd in till första tentorna så blir jag glad. Det är alldeles för många som helt i onödan blir underkända på första kurserna, vilket kan skapa en stor uppförsbacke för lång tid framöver för dessa studenter.
Jag tror många kommer med inställningen att de aldrig fått underkänt på något prov eller någon kurs tidigare, så "hur svårt kan det vara?", men man bör fundera lite på att det är väldigt många som säkert har haft högsta betyg genom alla mattekurser hittills i livet som ändå blir underkända så det stänker om det på första mattetentan på civilingenjörsprogrammen på Chalmers, år efter år, decennium efter decennium. Lite ödmjukhet inför upptrappningen i svårighet är nog nyttig .